När man är liten vaknar man tidigt. Det är julaftons morgon och granen doftar i hela huset. I trappan ner till köket flämtar de levande ljusen och på bordet står gröten. När man är riktigt liten har man inte hatat julen än. När man är riktigt liten har man inte funderat över hur många namn som kommer stå på avsändarraden på pakten. När man är riktigt liten tänker man inte på hur det känns för mormor när dörrens stängs och tystnaden slår ner. När barnens rop försvinner bort och presentpapper och rester är allt som finns kvar från veckor av förberedelser.

När man är riktigt liten hör man inte skämten tyst i sitt huvud när Kalle Anka är på tv. När man är riktigt liten tänker man inte på de platserna som är tomma, på hur allt förändras.

Det är något visst med det där. Någon kanske kallar det att bli vuxen. Jag vet inte det. Något är det i alla fall. Kanske förväntar du dig att läsa något annat? Hur underbar julen är, hur bortskämda vi är. Det är sant. Det är också sant att man får skratta så man gråter, äta i överflöd, gråta, njuta, sakna, prata, allt det där eller inget alls. Älska julen, hata julen men ha en riktigt god jul.