Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att omgivningen påverkar våra beslut. När jag sa att jag ville bli professionell äventyrare så var det många som kallade det för idioti och menade att jag borde satsa på innebandy och ett riktigt jobb. Inför cyklingen blev jag nervös av att så fort någon började prata med mig om hur onödigt det skulle vara att kasta bort 6 månader av sitt liv på en sådan sak, och att det är bättre jag jobbar på och gör rätt för mig. Varje gång jag pratade med en sådan människa så blev det som att jag började hålla med dem på ett vis, och självförtroendet sjönk mer och mer. Kanske borde jag inte cykla? Kanske är jag för ung? Alla de tankarna började komma.

De två personer jag pratade mest med inför cyklingen var utan tvekan Amanda och Marcus. Amanda bollade ofta idéer med mig och hon sa hela tiden att hon trodde jag skulle klara det. Marcus som jag knappt hade lärt känna var redan då en av de mest positiva människorna jag någonsin träffat. I hans värld var ingenting omöjligt och det var den känslan som smittade av sig på mig mer och mer. Det kändes otroligt bra att det var honom jag skulle cykla med. Jag kände månaden innan att jag kommer börja prioritera vilka människor jag vill spendera tid med. Jag insåg att om jag skulle klara cyklingen kunde jag inte sitta och lyssna på människor som tycker att jag är en idiot.

Jag är helt säker på att anledningen till att jag och Marcus har lyckats så pass bra tillsammans som äventyrare är just den positiva mentaliteten. Jag har blivit så van nu att spendera mycket tid med honom så för mig är det numera ännu värre så fort jag hamnar med någon som beklagar sig över sitt jobb, över sin partner eller över framtiden att jag liksom bara stänger av. Det ger mig inte ett skit att lyssna på klagomål och hur tråkigt någons liv är. Jag älskar att spendera tid med personer som har en passion, att prata med människor som brinner för det de gör. Då spelar det ingen roll om det också är entreprenörskap och resor eller något helt annat så länge de har ett driv i sig, sådana människor lär jag mig ofta något av och känner att jag blir glad av när jag går därifrån.

Bara för att någon säger till dig att såhär ska du göra så kanske inte det alls är relevant för just dig. Om jag hade lyssnat på personerna som skrattade åt mig och sa att jag borde jobba istället för att ”kasta bort 6 månader av mitt liv” hade jag aldrig gett mig ut på äventyr. Till dessa har jag bara en sak att säga:

Det var värt varje krona och varje sekund!

You are the average of the five people you spend the most time with! - Jim Rohn