"Utmana fack och byggindustrier"

Begränsad konkurrens inom sektorn leder till dyra produktionskostnader för flerbostadshus. Det är mycket illavarslande. Under perioden 1998-2013 steg produktionskostnaden med 150%  medan producentpriset steg med 21% (källa: Utredningen om bättre konkurrens för ökat bostadsbyggande). Denna utvecklig placerar Sverige i det europeiska toppskiktet.  Produktivitetsutvecklingen inom industri och tjänstesektor har varit god de senaste 15 åren medan byggindustrins varit negativ. Varför har det blivit så här? Vår konkurrensutsatta industri är i toppskick medan vår byggsektor går kräftgång.

Inte så konstigt då vårt byggande sker på en oligopolmarknad där utländska byggare inte vågar sig in på den svenska snåriga och fyrkantiga marknad där byggfacket styr och ställer med Socialdemokraternas goda minne. Detta är en förödande struktur som varat alltför länge. Den skapar enbart förlorare.  Dessa kostnadsökningar är förödande för samhället. Detta oligopol drabbar även byggnadsarbetarna. De ska också bo någonstans, liksom ordförande och hans bihang på byggfacket.   Men för dem är det makten att bestämma som är avgörande. Inte om de betalar för mycket för sitt boende. Motparten till byggfacket är Sveriges byggindustrier (de stora byggbolagen). Varför gör de inget?

De har knappast något incitament för att vara effektiva och bygga billigt med bra kvalitet. De får ju ändå jobben de räknar på. Så länge de gör stora vinster håller de tyst. I denna dans på oligopolmarknaden trivs också alliansföreträdarna. De vågar inte heller utmana de krafter som verkar på byggmarknaden. Det är en socialistisk förvaltande struktur som man befäster. Tredje kraften i denna såpa är kommunerna som villigt tar tag i den lämnande stafettpinnen.

De ställer villigt upp när fack och de stora byggbolagen bjuder upp. Här finns ingen gräns för markpriser som kommunen säljer. Under tiden 1998-2013 steg markpriserna i hela landet med 358 % (källa som tidigare). I Stockholm med 442 %.  Man kan knappast säga att kommunerna tar ansvar för att hålla hyrorna på skaplig nivå. Folkets valda ombud känner naturligtvis till den bristfälliga och förvaltande byggmarknad som råder i Sverige. Varför agerar inte de? De är ju dem vi konsumenter ska vända oss till för att få förändring.

Våra politiker har alltför länge stått handfallna i bostadskrisen. Det kan vara ett högst medvetet val. Regering och riksdag tar hellre kritik för bostadskris än kritik för att vidta åtgärder mot det mäktiga byggfacket. Alla konsumenter är förlorare när några fackpampar får bestämma och där de stora byggbolagen och kommunerna är medlöpare. Lösningen till att bygga bostäder billigare finns runt hörnet, men det förutsätter att våra makthavare tittar där.

Bakom hörnet finns många utländska bolag som är villiga att konkurrera och pressa priserna, förutsatt att våra krångliga regler lyfts bort. Våra stora byggbolag konkurrerar på deras hemmamarknad. Logiken borde ju då vara att utländska byggbolag kan verka fritt i Sverige som våra bolag gör i deras hemländer.   Kommunerna bör också dra sitt strå till stacken med att ge ägandedirektiv till allmännyttan. Vidare måste markpriserna anpassas till mera rimliga nivåer.

Vågar nu folkets valda ombud städa trappan uppifrån eller ska de fortsätta peta i detaljfrågor som överklagandefrågor och ledtider. Även om de inte är oviktiga. Ta ställning För Sverige och bostadskonsumenterna med att utmana fack och Sveriges byggindustrier. Det är ni skyldiga att göra.