Bananas! - Filmen Dole inte vill att du ska se

Publicerad

Matjätten Dole Food Corporation har stämt den svenske regissören som gjort "Bananas!*" Just därför ska du se denna film, menar Jnytts recensent och ger filmen fem broar.

Dela & gilla

Hjälpmedel

Reagera

Jönköpings filmfestival brukar varje år visa ett antal aktuella dokumentärer. Filmerna brukar i regel vara bra, men ändå har det oftast varit få besökare som prioriterat dem. Då den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gerttens "Bananas!*" hade smygpremiär på fredagskvällen bröts det mönstret med besked. Det var slutsålt och arrangörerna fick guida de sista biobesökarna till sina säten.

"Banas!*" är filmen som blivit omdiskuterad i pressen långt före den har premiär. Filmpremiären planeras inte förrän i oktober, men ändå är den redan filmen på allas läppar. Varför? Jo, Dole Food Corporation har sparkat igång sina advokater och gör just nu allt för att filmen inte ska få visas.

Filmen följer en amerikansk advokat, Juan Dominguez, som företräder 12 nicaraguanska män som arbetat på Dole Food Corporation:s bananplantage under 70-talet. Männen är bara en liten del av en stor grupp före detta plantagearbetare som hävdar att de blivit sterila efter att ha tvingats arbeta bland giftiga kemikalier. När de med Juan Dominguez hjälp får chansen stämmer de nu företaget många år senare. I filmen visas att företaget visste vad kemikalierna hade för verkan, men att de ändå fortsatte använda dem.

Det här kunde ha varit en "Janne Josefsson"-historia. En rak och tydlig höger. En ren slakt av det stora företaget. Om så hade varit fallet hade jag förstått Doles reaktion. Då hade det kanske varit befogat att skramla med sina jurister. Men det här är igen Jannehistora. Det här är en lugn dokumentär, som visserligen berättas ur Juan Dominguez perspektiv men som ändå tar upp både det som talar för och emot plangaearbetarnas historia. Advokaten målas inte heller upp som någon ängel. Han är en i mängden av amerikanska advokater som satsar hårt på marknadsföring. Och som sannolikt själv tar en stor andel av de pengar plantagearbetarna eventuellt tjänar på stämningen.

Som sådan står filmen inte för så många överraskningar. Den berättar visserligen en historia som ska och måste berättas om och om igen. Men tyvärr är det få som idag är överraskade över att globala företag utnyttjar arbetare i latinamerika. Filmen lyfter egentligen mest tack vare de historier som finns runt omkring. Den här filmen lyfter framför allt för att Dole Food Corporation gör allt för att den inte ska visas. Och just därför måste den ses.

Filmen, som skulle handla om plantagearbetares rättigheter, har istället blivit en del i yttrandefrihetsdebatten. Det skulle vara tjänstefel av en journalist att ge mindre än fem broar till någonting sådant.