Filmfestivalen har börjat. Jag ska ut till finfina biograf Ugglan på Råslätt och se Pappan till mina barn. Hade gärna sett Philemon Arthur and the Dung på Lingon också (filmvisning på restaurang är briljant - fortsätt med det efter festivalen!) men inser mina begränsningar. Jag kan inte klona mig hur gärna jag än vill. Be Kind rewind är också med i seriekrocken men den har jag redan sett. Och det är jag glad för. En oslagbart charmig historia med (nästan) alltid roliga Jack Black i huvudrollen.

Fick du mersmak för Jack Black? Börja med High Fidelity, fortsätt med Margot at the wedding och om du fortfarande hanterar den lille satte mannen gå loss på urfåniga -men jodå, riktigt roliga - Orange County och The pick of destiny.

Saknar du recensioner från Filmfestivalen på Jnytt.se? Vi har begränsad bevakning på grund av sjukdom och leda. Bidra gärna med en läsarrecension. Maila mig redan när eftertexten rullar.

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Säkert! har släppt ny platta. Efterlängtad som fan. Förlåt mig men jag var tvungen att svära, så glad är jag över denna färska andra fullängdare från bandet (ja, jag vet - jag har bloggat om min glädje tidigare men det kan liksom inte nog poängteras).

Det är väldigt sällan jag längtar efter skivsläpp nuförtiden, jag lever med spotify men Säkert! måste jag ha i något slags fysiskt format. Om 15 dagar släpps den i butik men pressreleasen damp ner i e-postkorgen redan idag... "Jag tycker hemskt och fånigt mycket om Facit" skriver Annika Norlin i releasen. Jag tycker hemskt och fånigt mycket om Säkert!

Första singeln blir givetvis dagens youtubeklipp. Fredrik, heter den och trots att det är namnet på mitt ex gillar jag den. Mycket.

Kära Lotta på Programbolaget, PM på Huskvarna Folkets Park, Lennart på Lingon, Edde på Ztyle och alla ni andra som har en scen i stan - boka Säkert! live.

Jag får nog inte Journalistförbundets bildpris för den här bilden men det blev stående ovationer på redaktionen. Jag bjuder på den. Varsågod. Passa på och njut, det är förmodligen både första och sista gången jag fotograferar något liknande.

Jönköping sover inte. Det är lastbilsmässa, erotikmässa och ölservering i Rådhusparken. Till klockan 02. Det är inte varje dag någon får ett såpass generöst (?) alkoholtillstånd i Sveriges Jerusalem. Linda Bengtzing kommer också. Kul när det händer något men jag hade förstås föredragit lite mer rock. Men inte riktigtså mycket som hårdrockskvällen i parken (Parksommar med Bullet, Electric Boys och Crash Dïet).

Fick precis pressmeddelande om ny kulturchef efter Claes Rydberg. Anders Persson heter mannen som hädanefter ska styra och ställa med kulturen i stan. Är han mannen som fixar liverockscen och återskapar popklimatet från 2004 (när Jönköping var popstad) och som slutligen får Cardigans att spela mitt i Rådhusparken? Upp till bevis.

Min nya idol heter Eric Elmosnino. I förrgår var han bara ett okänt namn, igår kom han in genom dörren och förförde mig. Totalt. Je vais, je vais et je viens...
Det handlar förstås om Serge Gainsbourg och filmen om hans liv och ovannämnda Eric spelar filmens huvudroll.

Den som är lättgenerad kan räkna med att vara röd om kinderna filmen igenom. Och den som vill att filmer ska följa Hollywood-dramaturgi utan abnorma inslag och förvånande vinklar kan lägga pengarna på en actionrulle istället. Men den som vill se en rikigt vacker, berörande, rörande och framförallt förförande film bör genast se den.

Den här videon lyckades jag inte bädda in men är väl värd ett extra klick, Bonnie and Clyde av Serge - för den som inte bara vill se filmen utan även upptäcka musiken.

Rockbjörnarna ska delas ut och jag vill gärna tycka till. Mina björnar går till följande av de nominerade artisterna och akterna:

Årets kvinnliga liveartist
Amanda Jensen - slår Anna och Agnes med hästlängder. Eller glamour- och soullängder åtminstone.

Årets manliga liveartist
Lars Winnerbäck - jovisst, lite lätt blasé men vasjutton, Lasse är Lasse.

Årets livegrupp
Kent - samma med Kent. Inte särskilt nytt men they're still going strong.

Årets Konsert
Lars Winnerbäck - lite orättvist men det är den enda av de nominerade jag sett.

Årets Festival
Peace & Love - var inte där men om jag åkt dit hade jag garanterat varit nöjd.

Årets svenska låt
Från och med du - Oskar Linnros - Han kom som ett yrväder...

Årets utländska låt
Ingen av de nominerade faller mig i smaken. Alls. Lady Gaga och jag är inte särskilt tighta för att uttrycka det enkelt.

Årets genombrott
Oskar Linnros - Ett yrväder var det som sagt...

Vem vill du ge björnar till? Kommentera nedan.

Det finns en sajt där man kan testa hur vuxen man är vilket jag brukar göra med jämna mellanrum. Förstås ger det mig alltid bevis för att jag är brådmogen. När jag var 25 var jag åtminstone närmre 30 enligt testet. Med morgonångest efter gårdagens inköp av kombi (dock inte Volvo!) tyckte jag att det var dags att göra testet igen (dum idé, jag vet) och min nya mentala ålder blev.... *trumvirvel*... 46. F.Y.R.T.I.O.S.E.X.

Stoppa pressarna, stanna tiden, jag vill hoppa av och ta en paus på perrongen! Hinna fylla 30 innan jag går i pension enligt testet. Jävla skittest föresten.

Kära lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur. Jag har basketkängor till min mammaklänning. Jag kommer att sova bak i kombin när jag går på rockig festival nästa gång. Jag kommer aldrig någonsin sätta upp julgardiner i nya bostadsrätten. Jag har tappat bort mitt Medmerakort och inte skaffat något nytt. Jag har inte en enda vinflaska i vinstället men en flaska fulsprit i skafferiet.

Jag kan väl åtminstone få sänka åldern till 40?

Går igenom höstprogram. Bland andra, Programbolagets och Smålands Musik och Teaters. Spännande bokningar men det finns en del övrigt att önska. Framförallt saknar jag finstämda, akustiska och lite yngre akter. Nu hoppas jag innerligt att någon besvarar mina innersta önskningar och bokar Säkert! och Håkan Hellström. Deal?

Jag svek Håkan Hellström och jag svek mig själv. Jag åkte inte på Way out west (ofrilvilligt, jag jobbade på Jnytt) och missade en spelning som tydligen kommer att gå till historien. Maken var där och även om han inte alls är lika förälskad i Håkan som jag (den enda svenska artist som får mitt hjärta att dunka ännu snabbare än Winnerbäck) använde han flertalet superlativ när han refererade spelningen.

Håkan hade sjömanskostym och spelade alla låtar på första plattan. Och jag var inte där. Gud, du hade fått mig så lätt. Om jag varit där alltså.

Känn sorg för mig, Göteborg.

Fick en uppmaning på Facebook om att nominera lokala musikfestivalen Popdelica till en Rockbjörn. Självklart. Festivalen är värd mycket mer än en liten björn i guld.

En annan intressant festival i trakterna är Eksjö stadsfest som går av stapeln i slutet av augusti. Ett brokigt program som i sin helhet innehåller en del paradoxer - vad sägs om Lillbabs, Rövsvett, E-type och Orsa spelmä? - men som också stoltserar med en del riktiga guldkorn som Timo, Tomas Andersson Wij, Johan Johansson och Satan Takes a Holiday.

I helgen är det Way out west. Håkan Hellström, Jens Lekman och The Soundtrack of our lives spelar och jag är inte där. Nu pratar vi inte mer om det.