I höstas såg jag Emil Forselius i pjäsen Ålderstrappan på Smålands Musik och Teater. En pjäs om att leva och dö, vara ung och bli gammal. Nu känns det fruktansvärt tragiskt att läsa recensionen och inse att Emil Forselius själv mötte döden mitt i livet. Sorgset.

Snart gifter de sig. Hela Sverige håller andan. Väntar. Längtar. Vem ska göra brudens hår? Vem ska sy bröllopsklänningen? Det handlar förstås om bröllopet mellan GB-clownen och hans Clovina. Lisbergskaninen kommer att vara bestman och Amy Diamond sjunger på vigseln.

Jag var sissodär fem-sex år. Satt som klistrad framför den orangefärgade hemhyrda movieboxen. Förväntansfull och med tusentals fjärilar i magen. I boxen, vhs-kasett med Jönssonligan dyker upp igen (1986). Och om någon stövlat in där och sagt att, om tjugo år sitter du och fikar med den den där gubben i vita loafers då hade jag avfärdat det på samma sätt som jag precis hade avfärdat tomten.

Men, plötsligt händer det. Vi satt där, jag och Vanheden och drack blåbärssoppa och pratade om livet. Ulf Dohlsten var också med och nåja, det var en intervju.

På tal om film, igårkväll nyinvigdes biografUgglan på Råslätt. Biografen har fått ny design av Hanna Werning som bland annat ritat åt Rörstrand och Dagmar. Jag har efter studenttidens glada dagar varit på tok för dålig på att besöka Råslätt. Men, är inte mindre intresserad av vad som händer där. Så, kära Råslättbor - tipsa gärna om spelningar, utställningar och andra nöjesevent.

Ännu mer film, i övermorgon har Alice i Underlandet premiär. Äntligen, utropar ett galet Tim Burton- och Johnny Depp-fans. Kan det bli bättre än en kombination av de två? Den som missat toppduon beordras genast springa till närmsta hyrställe och plocka med sig, Sweeney Todd, Kalle och Chokladfabriken och Ed Wood. Men skippa movieboxen.

Först och främst skulle jag bara vilja tala om att jag faktiskt tyckte ganska bra om Anna Bergendahl. Melodifestivalvinnaren alltså. Jag kan tycka om melodifestivalbidrag. Det är sant.

Igår tvingade jag med tvååringen på hans första teaterföreställning (det ska börjas i tid). Nasses Taxi på Kulturhuset i Jönköping. Han gillade det. Sa "tater jättelolig" [teater faller mig i smaken, jag kommer att bli finkulturell när jag blir vuxen].

Suddig bild från dagens dos av kultur. Insöps på lunchen och bestod av Finlandsdoftande (Eeva Kilpi) dikter på Stickan. Och en rostbiffmacka på det.
Det är inte helt enkelt att ta till sig poesi men det var helt klart ett värdigt avbrott i en hetsig nyhetsvardag.

Säg till om jag stör (Eeva Kilpi)

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Och, jodå Marianne kom i mål. Hon hälsar att hon lever och mår bra.

Det här är min kollega Marianne Lundvall. Hon förtjänar uppmärksamhet för det mesta men extra mycket just idag. Hon står nämligen redo i startfållan för kortvasan. Tre mil skidor väntar.

Marianne laddar som sig bör med kexchoklad och druvsocker och all den choklad vi på redaktionen har skickat med henne.

Vår egen Kalla till ära kommer här ett finfint youtubeklipp som sätter nostalginerven i svallning. Dä ä bar å åk!

Den här bilden landade precis i inboxen. Betyder nog att jag ska gå hem för dagen. Vi ses imorgon!

Lite sent på bollen men jag måste bara nämna Carola. Carola, Carola....man vill vråla Carola. Vråla, skrika och svära. Vad pågick i artisterns hjärna den dagen hon beslutade sig för att ge sitt 15-åriga fadderbarn på Haiti en flaska parfym? Hon gråter ut i Aftonbladet och tycker att det är förskräckligt att hon skapat sådan uppståndelse (utan att ens prata om uppståndelse).
-Det är inte klokt, utan rim och reson, säger hon till tidningen.
- Jag pratade med min son om vad kan man ge en femtonåring...det är en sådan enormt komplex situation...Vi går omkring och tror att de inte har kläder eller är moderna, det är de ju...Vi fick godkänt på att det går jättebra att ge en parfym...

Det gick säkert jättebra. Och parfymen var säkerligen fin och dyr. Doftade säkerligen fint ihop med brända rasmassor, smuts och elände.

Tröst i allt elände med Carola och ishockey är att Carola faktiskt skrivit en vettig låt. Som Thomas Andersson Wij har gjort världens finaste cover på....

Igår skrev jag om en kille som sålde sina snöhögar på Blocket.Tvåtusen kronor styck ville han ha för dem. Att smålänningar är snåla vet vi ju sedan tidigare, tacka vet jag östgötar. Vi låter dumma men är snälla. Kolla på den här föredömligt goda östgöten som skänker bort sina snöhögar.

På tal om snö är jag insnöad i min musikvärld och sitter här och funderar på varför så många artister väljer Jönköping som turnéstopp men inte Kent. Jag noterar att de har spelningar i Göteborg och Linköping på sin sommarplan men ingen här i stan. Synd så synthräven.
Kent är ett sånt där band som etsat sig fast och inte ens kan skrapas loss. Det började någongång i mars -95 och har inte slutat. De senaste plattorna har inte väckt några inre väsen men gammal kärlek rostar aldrig. Kent är fortfarande luft i mina lungor.