Kul att du läser Jnytt.se, Annika Lantz. Och kul att du fiskar upp våra nyheter och hittar nya infallsvinklar. Jag lyssnar på dig också. Nu till exempel. Jaha, det var alltså dagens inlägg från klubben för inbördes beundran.

Saxat från Annikas webb (lite sent, inslaget sändes förra veckan):
"I morse kunde vi läsa på Jnytt.se om ett gäng ungdomar som under en FF-fest hade hällt alkhol i fiskarnas akvarium. Fiskarna dog, och polisen rubricerar händelsen som skadegörelse. Men är inte det här djurplågeri? "

Nu ska jag till Stockholm och plåga mig själv med alkohol och kultur. Mest kultur. På återseende när helgen tagit slut. Helgens musiktips får bli skivaktuella och lokala Herbrightskies.

Torsdagen den 4 mars klockan 22.00 sitter jag bänkad framför TV:n. Då är det premiär för Mauros och Pluras kök. Två mustiga musiker som ska laga mustiga grytor tillsammans med matgästerna Lena Philipsson och Håkan Hellström. Det vattnas i munnen allaredan. Tänk er kombinationen av Pluras fantastiska matkonst(som jag redan hyllat i recensionsform) och Sveriges finaste musiker, Håkan. Jag misstänker en gräddig sjömansbiff i första programmet...

Så, lyssna på Eldkvarn och njut av den begynnande helgen. Jag har Herbrightskies nya platta, SF-satsning i Jönköping och audition inför Raw Comedy på jobbprogrammet idag. Sedan blir det Stockholm helgen lång. Enbart för nöjes skull. Funderar på Taxi, taxi på Debaser, Elisabeth Olsson Wallins utställning La via dolorosa och Liljevalch vårsalong. Kultur in absurdum.

Trevlig helg!

Fick pressrelease från The Embodied som konstaterat att de har tröttnat på den svenska publiken som alltid säger att "de ska komma på spelningar men aldrig gör det". Jag erkänner, det händer att jag går igång stort på lokala akter och lovar support resten av livet men sedan trampar vidare i samma uttöjda skor och låter det där löftet rinna ut i sanden.

Men, jag vill gärna slå på den gigantiska trumman för alla fantastiska lokalband som kämpar, svettas, gråter och blöder. Som inte får reptider, speltider eller den publik de förtjänar. Men som ändå fortsätter för att de tycker att de gör något schysst.

På Jnytt.se börjar vi fundera på Rockbron. Jnytts egen lokalbandstävling. Jag ser fram emot ännu en vår då jag kommer upptäcka små lokala bandknoppar som väntar på att få slå ut. Fjolårets vinnare Liquid Ham har synts och hört lite här och var och det har även juryprisvinnaren Nina Ingmarsdotter.

Vi ses därute. Den som spelar i ett band som inte fått välförtjänt publicitet kan höra av sig.

Sådana här helger blir man nästan religiös. Först Loney Dear och Sinfoniettan i en konsert som slog omkull mig totalt. Fick ett mail från en vallfärdande konsertbesökare från Höganäs som konstaterade att det var "sannolikt en av mina största livemusikupplevelser under mina 40 år som konsertbesökare". Jag har inte haft 40 år på mig men helt klart en av de största musikaliska lyckoögonblicken på de trettio jag upplevt.

Frälsning på Teatern följdes av en annan uppenbarelse; Grand Archives på Sticky Fingers i Göteborg (precis en sån lokal som saknas Jönköping).Bortsett från att det smått burkiga ljudet förtog stämsången var det en kväll att leva länge på.

På söndagen såg jag reprisen av Melodifestivalen. Och här kommer alltså veckans antiklimax. Andreas Johnsson sjunger en redan innan uttjatad schlagerballad och himlar med ögonen och Erik Saade förklarar att han är en Manboy i en av de värsta dussindängor jag hört. Alltihop lett av manboysens manboy Måns, en hyperventilerande Christine och den stelbenta Dolph (som visserligen bara medverkade i filmformat). Varför?

Jo, jag måste erkänna att jag skrattade gott (och elakt) åt filmen om schlagerhotet (se klippet) när Dolph fångde upp två tolvåriga flickor varav den ena var Amy Diamond med kommentaren "Men Dolph jag är inte 12 år". Självinsikt från Huskvarnastjärnan som faktiskt är inne på sitt myndighetsår. Kanske dags att plocka bort parollen, en stor artist i en liten förpackning?

På söndag är det den 14 februari. Ett dag bland andra dagar för mig men inte för alla. Inte för singlar som blir massivt påminda om att de inte har någon att dela den puttinuttromantiska dagen med och inte för par som tycker att Alla hjärtans dag är årets största händelse. En utopisk dag då allting ska skimra i fluffigt rosa. Men, ärligt talat - hur många förhållanden blir bättre av en plyschnalle med förtryckt "Jag älskar dig" på ett fastsytt hjärta?!

Jag är också kärlekskrank och en sucker för presenter men så mycket hellre någon av de andra 364 dagarna på året. Jag skiter fullständigt i den 14:e och antifirar med att gå och lyssna på Loney Dear (utan sällskap) ikväll och Grand Archives (med mannen i bakgrunden på bröllopsfotot ovan) imorgon. Till er, min allra finaste Valentinegåva, en dikt jag hittade i arkivet (läs byrålådan):

Idag kära systrar
sprudlar romantiken
valentins dag
gör ingen besviken

köp dig lycka
till bästa pris
ju större chokladkaka
desto bättre bevis

tjäna kommersen
smickra dig mätt
tänk att älska rätt
kan vara så lätt

Skriv orden på näsan
var inte spontan
vem orkar ge kärlek
när man kan få det på stan?

Scorsese och DiCaprio. En hallelujakombination. Jag är livrädd men bara måste se Shutter Island. Tur att glasögonknepet finns. Glasögonknepet fungerar för alla med glasögon och halvtaskig syn (utan dem). När en film blir läskig skjuter man helt sonika ner glasögonen på nästippen och vips så ser man lite lagom suddigt. Det otäcka tonas ner och man behöver inte avslöja sig genom att plötsligt rycka till sig en kudde (eller arm)...

För att läsa det här reportaget om fina Karolina behövs dock inga glasögonknep.

Ni har väl inte missat Handen på hjärtat. Hästpojken och Steso Songs besöker Bongo bar imorgon. Samma kväll som Loney Dear och Sinfoniettan bjuder på gemensam konsert.

En riktig toppfredag väntas med andra ord. Men innan dess, en torsdag med mycket nöje. Har inlett med att intervjua en riktig veteran. Komikern Thomas Pettersson. Ett mycket trevligt intervjuobjekt som verkade riktigt intresserad av att svara på mina mallade frågor, som om han är rolig privat. Herregud, vilken komiker har inte fått den frågan? Men jag kunde liksom inte låta bli...

Idag har jag varit i Stockholm. I en kvart. Jodå, ni läste rätt. Jag och kollegan var med på premiärturen för nya flyglinjen och flög tur och retur med det lilla, lilla, lilla flygplanet. Trots trångt om benen gillar jag konceptet. 45 minuter till kulturens mecka. Eftermiddagen tillbringade jag på Stickan där de visade några scener ur egna storföreställningen Gin och Bitter Lemon. Gav mersmak inför bokade föreställningen nästa tisdag.

Föresten, har ni koll på den här flickan (som jag ska intervjua imorgon)? Steso Songs är Karolina Stenström som inte är särskilt känd än men som redan har turnerat med Marit Bergman. Vilket är toppbetyg i min lilla värld.

Det blev något fel på det här inlägget men kontentan av det var att jag inte förstår programledarvalet i Melodifestivalen. Att Christine (om än med nervös framtoning som alltid) känns okej men att Dolph och Måns har mindre personlighet än Humle och Dumle...

Saltmannen har sammanfattat vanliga och ovanliga feltolkningar av låttexter. Förutom att läsa och skratta åt andra kan man själv lägga till egna missuppfattningar. Vansinnigt fånigt och vansinnigt roligt.

En egen favorit är Bryan Adams Summer of 69 (en titel som kan tolkas lite hursomhelst i sig) I got my first real sex dream istället för I got my first real six-string. Fortsättningen, Bought it at the five-and-dime, played it 'till my fingers bled, blir väldigt intressant...

Som liten brydde jag mig inte om att alls lyssna efter ord utan sjöng lite som det lät. I just call som var en favorit fick heta Aigässkol och R.O.C.K (med fantastiska Sha-bom och Dag Finn med snygga frisyren) blev arosickenrocken. NKOTB gillade jag också på den tiden (åh, nu blir jag alldeles nostalgisk här framför datorn) och framförallt barndomskärleken Joe Mcintyre (bilden) med låten I still believe som såklart blev Iskovebeni.

Trevlig helg!