Jag vet att jag redan bloggat om Säkert! den här veckan men jag kan inte låta bli att göra det igen. Läste Annika Norlins blogg och fann en annan cool kvinna. Lokala kanothjältinnan Sofia Paldanius. Jag vill förstås också bli ombloggad av Annika Norlin.

I helgen lärde sig tvååringen att rocka. I klarspråk; han lärde sig att stampa, vifta med händerna i luften och skaka på huvudet varje gång någon vred upp volymen på musikspelaren. Favoriten blev snabbt Imperial state electric (Nicke Anderssons senaste grymma projekt som stillar abstinensen efter Hellacopters) och jag och maken var stolta som tuppar över hans fina musiköra.

Häromdagen var det fest på förskolan och då var det också rock n'roll. Med en helt annat definition. Nämligen Erik Saades Manboy. Barnen blev som tokiga, dansade och hoppade och sjöng. Männnnbåjjj männnbåjjj... Alla barnen. Även min tvååring. Med det bredaste leendet.

Bara att bita i det vrålsura äpplet och konstatera att Nicke Andersson inte har en chans mot Erik Saade. Snyft.

Som jag har längtat. Säkert! släpper en ny platta. Vilken kanske betyder att de turnerar också. Vilket borde innebära att jag har chans att få se dem live igen. Tänk en repris av en av de bästa livespelningar jag upplevt (Säkert! på Way Out West 2007). Nya plattan heter Facit och kommer att handla om bröllop, begravning och allt däremellan. Halleluja, säger jag. Och äntligen!!!

Läs mer på fina Annika Norlins blogg.

En kväll i Barcelona lyxade jag till det med att köpa ett nummer av glossiga magasinet Glamour (den brittiska versionen) av en tidningsförsäljare i myllret på La Rambla. Lite tidsfördriv utan större tankeverksamhet var planen men istället blev jag förbannad. Ett reportage: "Hur du fördriver 90 minuter" om vad vi stackars tjejer ska göra under alla sommarens VM-fotbollsmatcher när våra män sitter som klistrade i tv-soffan. Snabbshopping, en picnic utan risk för störande män och en ansiktsbehandling var några av tipsen.

Ett annat reportage: "Hur du överlever en shoppingrunda med en man". Se till att det finns soffor, tidningar och snabbmat i närheten och framförallt, butiker med snygga butiksbiträden. "Säger han att ett plagg på en modebild är snygg menar han modellens dekoltage" förklarade skribenten pedagogiskt.

Jag kastade tidningen i en offentlig papperskorg! Jag tänker minsann fördriva många nittiominutare framför VM-fotboll i sommar och inte alltför sällan är det jag som letar efter första bästa sittplats och vattenhål när jag och mannen kommer till en shoppinggalleria.

Och by the way, den som glömde vår bröllopsdag i förra veckan var inte min make... eller rättare sagt, det var inte bara min make som glömde den.

Idag har jag varit ute på äventyr. Efter ett tips till redaktionen gav jag mig ut på jakt efter ett gäng badande britter. Enligt uppgift skulle de vara vid Rocksjöns strand men där fann jag endast en ensam hundvalp (som senare fick en ägare men det är en annan historia). Bad, tänkte jag och åkte vidare mot Rosenlundsbadet där jag mötte en buss stripad med brittiska flaggan. Därefter inledde jag en biljakt som slutade på Vätterstranden. Varför, undrar ni nu. Läs Jnytt.se så får ni svaret.

Föresten, grattis till Everfold som vann Rockbron och till Ki som vann juryns hjärtan. Rockbron för fjärde gången var den bästa hittills, framförallt för att det blev så mycket bättre på scenen i Rådhusparken. Synd bara att det verkar vara slut för musikfestandet där.

Nej, jag tänker inte avslöja. Inte förrän klockan 22.00 i Rådhusparken ikväll när jag och konferencierkollegan Harald Winter läser upp vinnarna. Kom dit!

Annars verkar det stora i nöjesvärlden (eller nöjessverige rättare sagt) vara det faktum att Anna Bergendahl slogs ut från seminfinalen i schalger-EM. Anna gråter ut och nu kräver kvällstidningarna Christer Björkmans avgång. Jag försöker krysta fram några tårar men mina ögon är torra som fnöske. Inte heller får jag gåshud. Det som kallas "den största musikskandalen" och "schlagerfiaskot" i rubrikversaler ger inte mig alls någon form av fysisk reaktion. Sorry!

Haft skön siesta i några dagar; varit i Barcelona. Därav glest mellan blogginläggen men nu är jag tillbaka. Lite solbränd, åtminstone på nästippen. Och med en skön manana-bakfylla. Jag vet inte vad som händer men så snart jag kommer utomlands romantiserar jag rökiga caféer på skitiga bakgårdar och intag av rödvin dygnet runt. Trots att jag inte röker ett bloss i vanliga fall blir jag sugen på att börja kedjeröka. Helst handrullade cigaretter...

Summa summarum: utomlands lever jag som om jag inte hade någon lever. Här hemma funkar det inte med sena drinkar och långa sovmornar. Här är det vattkoppor, vabb och jobb enligt schema. Ikväll balbevakning, imorgon Rockbron. Ni har väl inte missat att det är avgjort. På scenen, sju band och två konferencierer varav jag är en. Vi ses i Rådhusparken! Jag kommer vara nykter och rökfri.

Ps. Bara ett lästips... jag trodde aldrig jag skulle säga det men får ni möjlighet, ta del av artikeln om skandalparet Katrin Zytomierska och Bingo Rimér i utmärkta magasinet Filter. Jag är osäker på om jag blev äcklad, fascinerad eller bara förvånad. Oavsett gav det en läsupplevelse av annorlunda karaktär.

Kommer ni ihåg Dykaren? Hjärngänget? Vingar av glas? Om inte kan jag friska upp minnet med att det var tre filmer som kom ut för ett decennium sedan och som alla hade en sak gemensamt. Alexander Skarsgård. Jag var 19 år då, hade gått ut gymnasiet och hade alldeles för mycket fritid för mitt eget bästa. Jag och en kompis hyrde filmerna (bortsåg helt från de sämsta produktplaceringarna i filmhistorien) och frossade i den blonda hunken.

Jag blev äldre och kärleken till Alex dog. Men idag kom han åter in i mitt liv. Efter ett tips om en reklamfilm för Hammarbys möte med J-Söda, där Alexander liftar till Jönköping, fick kollegan för sig att slå på honom på Eniro.
-Troligt att han har sitt nummer där, skrattade jag för att tre minuter senare förstummas när kollegan med Jönköpings bredaste leende på läpparna hittade ett nummer, ringde och fick svar. Av ALEXANDER SKARSGÅRD.

Ett annat Hammarbyfan som jag också vurmat för genom åren är Magnus Carlsson. Ja, han i Weeping Willows alltså. Jag blir fortfarande varm av ett Kungarike för en kram. En av de finaste svenska plattorna som 2000 talet gav.

DJ-debut, check. Inför en liten skara mixade jag mina franska chansons med amerikanska powerpophits. Förutom min egen inbjudna lilla klubb för inbördes beundran var det ingen som kommenterade musiken. Jag väljer att ta det positivt enligt den svenska jantelagen (får man inte skit ska man vara glad).

Kul var det iallafall och jag tror nog att jag får mandomsprovet godkänt. Eller heter det kanske mödomsprov?

Anna Bergendahl upprör. Först med sina röda basketkängor (reklamkupp, skrev kvällstidningarna när Anna bar karaktäristiska Converse. Att halva Sveriges befolkning bär skorna, som dessutom är uniform på alla svenska popscener, spelade förstås ingen roll) och nu med en promenad längst rälsen.

Trafikverket tycker att det är väldigt olämpligt att lilla Anna helt obekymrat traskar omkring längst ett järnvägsspår. "I media och reklam visas ofta bilder och inslag med personer, som helt omotiverat befinner sig på spåren eller i dess närhet", skriver verket i ett mail till Annas skivbolag.

Snacka om moralpanik. Jag kan ge hundratusentals exempel på musiker som helt omotiverat utsätter sig själv för risker i sina musikvideor. Som sågar huvudet av varandra, badar i grisblod och åker bil utan bälte... Såg föresten Pippe Långstrump på rymmen med tvååringen igårkväll och då åker Pippi, Tommy och Annika snålskjuts med tåget. På taket! Vad säger Trafikverket om det? Är det inte omotiverat så säg?

Imorgon spelar jag omotiverade och motiverade plattor på APT-klubben Pipel. Vi ses!