Åtta veckor senare ...
För drygt åtta veckor sedan gick ställde jag mig längst bak i en kö med fyrahundrafemtio glada presumtiva korister. Amy valde ut mig och arton till + syrran och vi har haft en oerhört rolig resa tillsammans. I kväll var det final. I de första programmen hade vi inga förväntningar utan var bara lyckligt uppfyllda av musik och gemenskapen i kören och med de andra körerna. När vi började gå vidare vecka efter vecka smög sig en svag förväntan in att tänk om ... Final... Wow! Därför var det snopet att åka ut för två veckor sedan. Snopet, men ändå med en stor glädje och tacksamhet!

Eftersom jag sitter i bussen (02:05, natten mot söndag) kommer jag inte att lägga upp massor med bilder utan återkommer i morgon med att berätta mer om vår resa och konkret det sista dygnet i Studio 2, i Frihamnen, Stockholm. Sov så gott!
Klart slut! /Ricard

Fredag 13:15.
Om en timma landar vi på Rica Hotel i Älvsjö precis söder om stan. Vi kommer att filma tillsammans med de andra körerna och senare i kväll ha en avskedsfest.

Peter fotar Sara & Anna. Och jag fotar honom! :)

Sara har klippt av 4-5 meter hår. Från långhårig till korthårig. Jättefin!
Elias tillsammans med sin klasskamrats lillasyster Josefin, som båda är hungriga och sugna på rotmos och fläsklägg!
Elias älskar kameran - och KENOMANNEN! Jag skulle precis ställa mig i kön för att få i mig lite mat, så kommer Elias uppsmygande vid sidan och viskar Ricard, kolla snubben framför dig! Jag lovar, det är Keno-mannen, från TV - jag lovar! När Kenoreklamen kommer brukar jag ... gå på toa, men inte Elias. Nej, nej inte Elias! :D Frågan är vilket som är bäst; att se ut som en bebisrumpa i ansiktet, eller en armhåla? Haha! :D
Edward, the kantor. Edwards mamma skulle slänga detta indiankrimskrams, förlåt, denna äkta drömfångare från Nordamerika, med äkthetsintyg från Armando (det syns om ni tittar noga på bilden). Turkosa pärlor, indianprylar, Körslaget ... Jo, du gissar rätt. Det hela är tänkt som en gåva till Roger. Han lär bli överlycklig!
Snart framme ... E4:an sträcker ut sig som en myrstig genom landet och för oss till det släktkalas vi är på väg till. Vi kallar oss familj och de andra körerna vår släkt. :) Ha det så fint och en trevlig helg. Mycket nöje framför tv-apparaterna och håll utkik för mot slutet av helgen dyker det upp bilder från vår fest!
Klart slut! /Ricard
 

Torsdag och högskolestudier
Så var man tillbaka i vardagen. Jag tillbringar mycket av min tid på biblioteket på Högskolan i Jönköping.

Jag läser som du säkert vet till gymnasielärare och är nu inne i en period av språkstudier (svenska). På söndag har jag en inlämning av en hemtenta där jag skall jämföra svenskan med ett annat språk. Jag har valt spanska och det är spännande!

Stockholm och sista skriket ...
På fredag (imorgon) åker vi till Stockholm igen. Vi skall sjunga tillsammans med de andra körerna och framför allt ha en avskedsfest tillsammans med Rigo, Andreas, Caroline, Stefan, Roger och Ola. Skriver några rader på bussen och sen kommer bilder från vår fest!

Ha en skön dag! /Ricard

Stadshotellet hade ställt i ordning en egen avdelning där vi avnjöt god mat, varandras gemenskap och programmet på storbild! Vi åt och hade jättekul under några timmar och delade gemenskapen med våra vänner i de andra körerna via storbildsskärmen. På fredag sitter vi på bussen igen mot Stockholm, för sista gången i detta långa äventyr. Buhhääää! Det vi alla tar med oss är relationerna. Alla dessa härliga människor i vår kör och i de andra körerna!

Oj då, vad gör de där inne? Ser mysigt ut!
 Vi hade med oss våra fruar, sambos och barn. Väldigt trevligt.
 ...och glatt! Här syns Sara, Ricard och Linn.
 God mat och dryck!
...och så var det dags ...
 På den här bilden syns Adam och Jill i förgrunden medans Peter snackar med Sara i bakgrunden.
 / Ricard

Oj vad vi är laddade för inför i kväll!
Taggade och laddade, eller om ni så vill, uppfylld av en sällsamt förväntansfull glädje över kvällen som ligger framför. Vi vill bevara den team- och konfirmationslägerkänsla vi har levt med nu i snart sju veckor och har därför bokat in oss på Huskvarna Stadshotell i kväll. Det är en nyrenoverad anläggning där man har dukat upp för buffé åt Guldkören och alla våra familjer och anhöriga. Tillsammans kommer vi att äta och dricka gott samt se Körslaget, program 6 i ordningen. Detta gör att vi har ångan uppe inför Finalen nästa vecka, då vi åker upp som vanligt under fredagsförmiddagen.
Lovar att återkomma med lite bilder från kvällen.
/Ricard

En bild säger mer än tusen ord ...
Eller vad säger ni om det här? På bilden ser ni Anna och undertecknad visa hur roligt vi har haft det och att vi kommer träffas igen på lördag, hela kören tillsammans med våra familjer! Hale-flippin-lujah!
/Ricard

Onsdagsnatten...
Om någon tror att det är över för oss så har de rätt. Och fel.
Vi är med på finalen nästa helg och åker upp på fredagen och gör en massa kul TV-inspelning under dagen.

Lördagens program - vi behöver dig kära läsare!
Nu på lördag planerar vi att se på Körslaget tillsammans. Vi hoppas kunna ha storbild och bra ljud, lite mat och snacks och plats för kören och våra familjer. Vi har frågat oss för och jag väntar ett par besked i morgon. Skulle Du kära läsare, sitta inne med svaret på denna lilla detalj så hör gärna av dig genom att maila J-nytt, så för de mailet vidare till mig. 50, max 60 personer ungefär, kan vi bli. I övrigt har dagen ägnats åt ett uppsatsseminarium där jag och min kollega har mött vår handledare och av henne fått goda råd och nyttig vägledning.

Adjektiviserade substantiv
I går var jag på Hälsan 1 och döm om min förvåning när Birgitta tittar in, "munskyddad", "gummihandskad" och plastförklädeklädd. (de två orden som markerades "" är prov på adjektiviserade substantiv - hoppas det hjälpte någon ...) Birgitta är den kompetente läkare som satte sprutan i min fullständigt värdelösa muskel i förra veckan. Det var för övrigt dr. Birgittas första fråga: "hur går det med armen?". Medicinen jag får hjälper. Det är ganska tufft att inte få luft (syre). Därför känns det skönt att den igensvullnad som gjort sig påmind och stängt framförallt utflödet, är på väg att ge med sig.

Nu skall jag sova.
Ha det så fint så hörs vi nästa gång!
/Ricard

Tisdag kväll. Tre dagar senare.

... och på tredje dagen uppstigen ... Om någon undrar varför jag inte har skrivit något är förklaringen 39,8°C under dagarna tre med en luftvägsinfektion i kombination med min astma. Inte bra. Alls. Men men. Nu har jag fått de mediciner som behövs så nu kör vi!

I lördags kväll tog Team Amys äventyr i Körslaget 2009 slut. Fast å andra sidan gjorde vi bara en paus på ett program för i finalen är vi tillbaka igen med alla de andra körerna som var med och tävlade.

Många har ställt frågan om hur det känns. Jag försökte förklara det så här för några:

Äventyret tog slut i helgen.

Känslan var ... tomhet och ... eh, snopenhet. Från början hade vi inga förväntningar om att vara kvar efter program två, eftersom röstningen låg bortom vår kontroll. Men undan för undan tändes hoppet om att "tänk om ... vi kan ju kanske ta detta eller åtminstone komma till final".

Bestående minnen

Det vi alla bär med oss är dels själva upplevelsen av TV, smink, studioman, glitter, greenroom, körassistenter och Pontare blandat med Ola, dels mötet med alla människor och det är det sista jag vill berätta om i denna bloggpost.

När Amy valde ut oss 20 bland 450 sökande satte hon ihop ett helskönt gäng som på samma gång är helt osannolikt. Aldrig, på något annat sätt, skulle just vi ha kunnat lära känna varandra på det sätt vi gjort, under den tid som ligger bakom. De nitton andra har berikat mig massor på olika sätt och olika plan. Att bli en tjugondel av fyrahundrafemtio förpliktigar. Detta gjorde att vi la allt annat åt sidan. Men inte bara vi. Våra närstående fick lägga allt sitt åt sidan för att stötta oss i denna resa. Jag försökte förklara känslan för någon och det begrepp som ligger närmast till hands är Konfirmationsläger. För så är det. Alla ni som varit på Konfirmationsläger vet vad jag pratar om nu. Det handlar om en bestämd tid och ett bestämt mål och att göra allt för att skapa det team som skulle komma att bli "vi" ;) ... Hemma har jag skojat med Jennie för när andra i kören kallar oss "familjen" kallar jag oss Körslagssekten, eftersom det har varit så oerhört intensivt och fokuserat på "oss" och "vi".

I en tävling skulle man kunna tänka sig att konkurrensen skapar dålig stämning men icke. Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att vi fick väldigt fin kontakt med Team Stefan från Älvdalen och Team Pontare från Lycksele. Stefan och Roger är båda mycket jordnära och härliga människor med en varm framtoning. Stefan spenderade alla fredagskvällar med oss i Team Amy. Den omtanke och uppmuntran körmedlemmarna i dessa körer visat oss värmer hjärtat så stort varmt tack och bamsekram till er norröver som läser det här! J

Vad händer nu då?

Vi kommer igen. Till helgen tar vi en paus hemma i Jönköping med familjerna för att nästkommande vara med i den stora finalen. Lovar återkomma mer om det.

När hela detta äventyr är slut ser jag fram emot att ge tillbaka av all tid till både Jennie och mina barn.

Zankaruga!

Ricard

ps. Berättade jag att min käre vän Peter Johansson bjöd mig på Fashing i fredags? En fantastisk konsert med den legendariske jazzgitarristen Larry Carlton. Hur bra som helst! Tack Peter! ds.

 Då så gott folk. Nu har vi landat i kungliga huvudstaden och skall ta oss ann utmaningarna för dagen. Var med och stötta framför tv och med telefoner i högsta hugg! Hörs snart! /Ricard