Bob Dylan är en myt

Dela & gilla

Hjälpmedel

Reagera

Publicerad

Bob Dylan finns inte. Han har aldrig funnits. Det är en påhittad figur, liksom många av de personer som dyker upp i Roberts Zimmermans väg.

Bob Dylan har under sin karriär spelat en mängd olika roller.
Bob Dylan har under sin karriär spelat en mängd olika roller. Fotograf: LiveNation

När Zimmerman som 20-åring kom till New York och Greenwich Village i början av 1960-talet beskev han sig själv som en kringvandrande luffare utan rötter, en föräldralös ensamvarg, en romantisk historia om en nutida Huckleberry Finn. Historien ljög han ihop under sina första radiointervjuer i storstaden. Namnet tog han från poeten Dylan Thomas och historien var inspirerad av amerikanska folkmusikhjältar som Woody Guthrie, Pete Seeger och Robert Johnson, blueslegenden som sålde sin själ till djävulen för att kunna lira blues som ingen annan.

Flera pseudonymer
Den historien har bara delvis med Robert Zimmerman att göra. Han är uppväxt i ett judiskt medelklasshem i Hibbing, Minnesota. Som 17-åring lämnade han sin hemort för att gå på universitet, men hoppade av när musiken tog över. Han hamnade senare i The Village.
Artisten Robert Zimmerman har genom åren sedan dykt upp under en mängd olika namn och i olika roller. Bob Dylan, sångaren och poeten, som den kylige skivproducenten Jack Frost, filmskaparen Sergei Petrov och som musikerna Elston Grunt, hans första pseudonym, Blind Boy Grunt, Elmer Johnston eller Bob Landry. Under tiden i Traveling Wilburys gick han under pseudonymerna Lucky och Boo Wilbury.

Arrogant och kaxig
Robert Zimmerman är en kameleont, ombytlig och helt oförutsägbar. En sak är säker. Han är, eller har varit, en sann rebell som nästan reflexmässigt bryter mot allt. Arrogant och kaxig, ofta oförskämd. I början av sin karriär blev han och hans då nyskapande elektrifierade rockmusik ofrivillig ledare för ungdomsrevolten och hippierörelsen. Men när folk började fatta galoppen, och Woodstock arrangerades i hans hemtrakter var han inte där. Zimmerman spelade då introvert country med obegripligta texter och avfärdade den nya ungdomskulturen som "En ny marknad för batikmönstrade t-shirts".

"Pappskivor på en skjutbana"
Han har spelat Elvis i Las Vegas, men övergav detta för att göra LP:n Blood on the Tracks, så långt från Elvis det bara är möjligt. Senare, på Desire, dök han upp som någon slag post-hippie med fjäder i hatten och elgitarr.
Religionen har alltid spelat en stor roll för Robert Zimmerman. Men när rykten gick att han tagit avstånd från den kristna fundamentalismen, spelade han för påven i Italien. När han blev upphöjd som anti-kommersiell ikon lät han en av sina låtar användas i reklam för damunderkläder och uppträdde själv i filmen som den mörke älskaren. Efter sin turné med Tom Petty i slutet av 80-talet beskrev han sin publik som "pappskivor på en skjutbana". Men då var han knäckt och slutkörd som artist.

Vad som helst kan hända
Det är därför nästan omöjligt att säga vem artisten Bob Dylan, eller Robert Zimmerman, verkligen är. Vi vet inte om det är en spelad roll vi får se eller om det är människan bakom masken. Helt säkert är dock att vad som helst kan hända när han kommer till Jönköping. Det är knappast troligt att det blir det förväntade. En konsert med Dylan blir vad det blir. Det kan bli en rad religiösa sånger, det har hänt förr. Det kan bli en minnesvärd konsert med alla hans gamla hits. Det kan också mycket väl bli så att han inte spelar en enda av de låtarna. Det hänger helt på den roll Robert Zimmerman spelar.