Bob Dylan spelade 17 låtar i Stockholm och 17 låtar i Oslo. Jönköpingspubliken fick exakt lika många. Dessutom gjorde Dylan precis samma tre extranummer som vid tidigare skandinavienspelningar; All Along the Watchtower, Spirits on the Water och Blowin´ in the Wind. Hans besök i Jönköping var en dag på jobbet, inte mer, precis två timmar långt, för att vara noga.
Men ändå var konserten väl värd ett besök. Dylan bjöd på sina låtar i helt nya versioner och flera spännande omarrangemang. Definitivt rockigare och tyngre än tidigare. Resultatet blev blandat, några av låtarna oförglömliga, som Like A Rolling Stone, 2005 vald till världens genom tiderna bästa rocklåt, var den överlägset bästa. Tungt komp och bluesiga gitarrer gav låten en helt ny dimension.

Jazzigt sväng i gamla hits
Dylans 60-talsklassiker Highway 61 Revisited och Stuck Inside of Mobile With the Memphis Blues Again gjorde sig också riktigt bra. Andra låtar tappade dessvärre. All Along the Watchtower kunde faktiskt Dylan låtit bli att spela, slutnumret Blowin´ in the Wind fläktade bara förbi och When I Paint My Masterpiece blev bara tråkig. Bob Dylan spelade också gamla hits som Don´t Think Twice, It´s Alright och Just Like a Woman, men här med ett jazzigt arrangemang. Det blev däremot förvånansvärt starka framträdanden.
Bandet bakom artisten är märkligt anonymt. Det är dock skickliga musiker som följer domptörens minsta vink. Det är nog inte alltid så lätt att hänga med i Dylans växlingar, vilket emellanåt märktes lite för väl. När Dylan vid några tillfällen missade, hängde låtarna i luften.

En stor händelse i Jönköping
Bob Dylan själv valde denna gång att bara spela orgel och munspel, gitarren plockade han aldrig fram. Det var synd, det är där han är som starkast.
Och så det här med Dylan som artist. Inte ett ord till publiken under hela kvällen. Arrogant eller bara uttråkad, kanske det? Men det spelar ingen roll. Ändå är det Bob Dylan som spelat i Jönköping. Bara det är stort. Det låg nästan ett skimmer av förväntan över Jönköping i ett par dagar innan konserten. Bob Dylan bjöd dock aldrig upp till dans. Det blev ingen fest. Det blev bara en spelning i raden och de över 5.000 personerna i publiken fick gå från Kinnarps Arena utan att ha fått det där lilla extra.