Edge of Darkness börjar som ett slag i ansiktet. Redan ett par minuter in i filmen har dottern till Gibsons karaktär Thomas Craven blivit skjuten framför hans ögon och mördarna är spårlöst försvunna. Eftersom Craven är polis så antar hans kollegor att det egentligen var han som var måltavlan. Men när han börjar nysta i sin dotters privatliv upptäcker han att han kanske inte kände henne så väl som han trodde. Efter lite snokande snubblar han över en konspiration som går ända upp till regeringsnivå och som hans dotter hade något med att göra.

Ovanligt nedtonad
Att Mel Gibsons återkomst till skådespelaryrket skulle bli en thriller om hämnd kanske inte förvånar så många. Den nu 54-årige skådespelaren har trots allt närmast patent på att spela karaktärer som vill hämnas. Se bara på filmer som Dödligt Vapen, Patrioten och Payback.
Dock gör Gibson här en ovanligt nedtonad roll. Det är inte den psykotiske Martin Riggs från Dödligt Vapen, som säger "fuck" i varannan mening, utan en äldre, stillsammare man, vars enda familj rycks ifrån honom. Men det är just det stillsamma som gör karaktären trovärdig. Han skjuter sig inte genom filmen, utan det pratas mest. Något som är både till tempots för- och nackdel. Det är på ett vis skönt att någon inte dödar alla i sin väg, men samtidigt blir filmen ibland lite väl stillastående och nästan seg. Storyn känns rörig i vissa stunder och Ray Winstones karaktär, den mystiske "fixaren" Jedburgh, får på tok för lite utrymme.

Realistiskt och brutalt
Trots detta så funkar filmen ändå. Ovan nämnde Winstone och Danny Huston gör bra ifrån sig med vad de har att arbeta med och även om filmen som sagt är seg vissa delar så blir det aldrig riktigt tråkigt. Våldet är realistiskt och brutalt, vilket får en att hoppa till vissa gånger. Martin Campbell vet hur man regisserar, men i det här fallet känns som om han gjort vissa delar av filmen i sömnen. Så det är främst tack vare Mel Gibson som filmen får det betyg det får. Hans slitna, ensamma hämnare har verkligen inget att förlora och det märks. Oavsett hur högt upp allting går så är det inget som stoppar honom. Det är kanske inte Mel Gibsons bästa rolltolkning i karriären, men det är en klart godkänd comeback, även om det kunde ha varit så mycket bättre.