Filmen handlar om den fattiga servitrisen Tiana, som bor med sin mamma i New Orleans och som drömmer om att få tillräckligt med pengar så hon kan öppna sin egen restaurang. Kärlek och nöjen är inget som rör sig i huvudet på den hårt arbetande Tiana. På besök till staden kommer prins Naveen, som är en riktig livsnjutare och kvinnokarl. Efter diverse turer blir Naveen förvandlad till en groda av den ondskefulle trollkarlen Dr. Facilier. När sedan Naveen övertalar Tiana (som han tror är en prinsessa) att kyssa honom blir även hon förvandlad till en groda och äventyret tar sin början.

Regissörerna bakom Aladdin
Inför Prinsessan och Grodan har Disney verkligen gått tillbaka till rötterna, eller åtminstone till det tidiga 90-talet. För manus och regi står Ron Clements och John Musker, som också ligger bakom klassiker som den lilla sjöjungfrun och Aladdin. Resultatet är ett steg bakåt och två steg framåt. Man går tillbaka till den handtecknade tekniken, men berättelsen och karaktärerna överstiger allt som Disney gjort på över tio år. Då räknar jag dock inte Pixars filmer. Jag blev speciellt förtjust i alligatorn Louis, som trots att han är extremt korkad är en riktig hejare på att spela trumpet. Jag gillade även skurken Dr. Facilier, som på svenska får röst av musikalstjärnan Fred Johansson, även om han inte riktigt når samma ondskefulla höjder som Scar i Lejonkungen, eller Gaston i Skönheten & Odjuret.

Tilltalar alla
Lägg till svängig jazzmusik av Randy Newman som grädde på moset, så har man en film som tilltalar alla åldrar. De små barnen i biosalongen skrattade högt åt alla lustigheter och de äldre i publiken uppskattade de mer subtila skämten och referenserna. Även om prinsessan och Grodan kanske inte är lika fantastisk som Disneymusikalerna som kom under 90-talet så är det en varm, rolig och framförallt underhållande film som får dig att lämna salongen med ett leende på läpparna.