Kvällen började med att lokala bandet Sixsin spelade för att värma upp publiken innan Hellfueled steg upp på scenen. Min första tanke var att sångaren såg ut lite som Jack Black, men det kan ha berott på att jag höll mig lite längre bak i lokalen. Men det är ändå musiken som är det viktiga, eller hur?

Och när det gäller just den så fann jag inget speciellt med Hellfueled. De lät helt enkelt som vilket hårdrocksband som helst, med skrikande gitarrer, en sångare som skrek lika mycket och en bas så stark så det kändes som att jag skulle blåsa av stolen. Detta kombinerat med de närmast obligatoriskt långhåriga bandmedlemmarna som headbangar som om det inte fanns någon morgondag. Men som sagt, inget utöver det vanliga, bandet utmärker sig inte på något sätt och låttitlar som ”I'm the crucifix” skulle kunna tillhöra vilket liknande band som helst. Det blev snabbt långtråkigt och jag kom på med själv med att ha betydligt högre förväntningar på Crucified Barbara.

Men även där blev jag besviken. Det var långhåriga män med tatueringar som byter ut mot, ja, långhåriga kvinnor med tatueringar. I övrigt var det inte mycket som skilde banden åt, med låtar som ”Sex Action” och liknande. Det ska dock nämnas att Crucified Barbara åtminstone i mina öron spelade lite mer melodiös rock, inte lika råtungt som Hellfueled. När det kommer till attityd så var det ingen skillnad alls, i alla fall inte så som jag upplevde det. Samtliga tre band öste på ordentligt och skrek ”Tack som fan!” i tid och otid.

Gillar man hårdrock så var konserten säkert riktigt bra och underhållande. Men jag gillar inte hårdrock, i alla fall inte den som det bjöds på i Huskvarna och det kändes som sagt som att det blev långtråkigt ganska snabbt, så därför blir det ett lågt betyg för mig. Men för publiken som var där så tror jag att betyget skulle bli mycket högre, för de verkade mer än nöjda.