Nostalgi med Deep Purple

Publicerad

Det blev den förväntade nostaligitrippen när Deep Purple intog Kinnarps Arena. Men konserten lyfte aldrig.
Ian Gillans röst håller inte och emellanåt inföll sig känslan av att det var ett coverband som stod på scenen och lirade Deep Purple-låtar.

det blev en nostalgisk kväll när deep Purple spelade i Kinnarps Arena. Tyvärr infann sig dock aldrig den där riktiga konsertkänslan.
det blev en nostalgisk kväll när deep Purple spelade i Kinnarps Arena. Tyvärr infann sig dock aldrig den där riktiga konsertkänslan. Fotograf: Krister Leimola

Dela & gilla

Hjälpmedel

Reagera

Visst var det en historisk händelse när Smoke On the Water och Black Night spelades live i Jönköping. Basisten Roger Glover är fortfarande lika grym och cool som förr och Ian Paice hanterar trummorna som den sanne virtuos han är. De var konsertens stora behållning. Men den där riktiga konsertkänslan och lyckoruset uteblev.
För tyvärr håller inte Ian Gillans röst längre. Visserligen lär den nu vara bättre än på länge. Men det är smärtsamt att se honom kämpa och slita i nästan varenda ton. Låtarna blir därefter. Det blir inte bra.

Roger Glover, basist i deep Purple, lirar fortfarande med glimten och var tillsammans med trummisen Ian Paice konsertens stora behållning.
Roger Glover, bas, spelar efter över 40 år fortfarande med glimten i ögat. Tillsammans med trummisen Ian Paice var han kvällens behållning.

Hjältarna har blivit gamla
Det är plågsamt att konstatera att de stora hjältarna har blivit gamla och färdiga för pension. Deep Purple har sett sina bästa dagar och vi kommer aldrig att få uppleva känslan från Made in Japan igen. Men hade någon egentligen räknat med det?
Musikaliskt sett håller givetvis Deep Purple mycket hög klass. 40 års erfarenhet av turnélivet har gjort bandet är oerhört tajt och spelskickligt.
Gitarristen Steve Morse är ytterst skicklig, kompetent och ibland spektakulär. Men ärligt talat är han lite tråkig, och definitivt ingen ersättare för Ritchie Blackmore. Morse var under konserten som bäst när han sololirade Hendrix Voodoo Chile.

Sångaren Ian Gillan sjunger bättre än på flera år. Men ändå räcker det inte till för att skapa magi.
Sångaren Ian Gillan sjunger bättre än på flera år sägs det. Men ändå räcker det inte till för att skapa magi.

Rutin och känsla
Don Airey, som 2002 ersatte Jon Lord på klaviatur, blev en positiv överraskning då han verkligen briljerade i flera nummer och nästan fick publiken att känslomässigt förflytta sig till en konsert med Jean Michel Jarre.
Ingen kan heller ta ifrån Deep Purple den rutin och känsla för vilka låtar som ska spelas. Publiken fick nog vad den ville ha. Efter inledningen med tunga Highway Star fortsatte bandet med en lång rad klassiska nummer.

Steve Morse gitarrist i deep purple sedan 1993, briljerade med flera solonummer.
Steve Morse gitarrist i deep purple sedan 1993, briljerade med flera solonummer.

Det gamla lejonet röt
Strange Kind of Woman, Fireball och Space Truckin´ levererades med rutin och säkerhet. Då gungade folkhavet framför scenen. Från senare tiders plattor hämtades bland andra Rapture of the Deep. Då gungade det inte lika mycket.
Kvällens bästa nummer kom i slutet när Smoke on the Water, efter ett sanslöst bassolo av Glover, avslutade konserten följt av extranumren Hush och Black Night. Då röt det gamla lejonet Gillan och det var äntligen Deep Purple på riktigt.