Hur många fler arbetare skall behöva dödas på jobbet?
Av Jnytt.se den 5 augusti 2008 kl. 15:24
Det är alarmerande att arbetsplatsolyckorna med dödlig utgång ökar. Anledningen tros vara att ökad tidspress leder till slarv med och avsteg från arbetsmiljöreglerna. Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg efterlyser ett ökat arbetsgivarengagemang. Som facklig organisation är vi inte sena att hålla med: Var finns arbetsgivarengagemanget för det viktiga arbetsmiljöarbetet? Det är bara i samverkan som vi kan väcka regeringen ur den slummer och avsaknad av initiativ som nu skördar allt fler dödsoffer.

Under juli har det hittills skett fem dödsfall. Bland annat föll en 15-årig flicka genom en lucka på ett tak, när hon arbetade med att sopa taket på det företag där hon sommarjobbade. När Arbetsmiljöverket besökte arbetsplatsen kunde de konstatera att det inte finns något skyddsräcke. Att arbeta på tak utan skyddsräcke eller annan skyddsutrustning är förbjudet, oavsett om det är minderårig eller vuxen som utför arbetet. Arbetsgivaren har ansvar för att en riskbedömning av arbetsmiljön utförs för att undvika att arbetstagarna blir skadade eller sjuka av arbetet. Arbetsgivaren är även skyldig att åtgärda riskerna.

I Jönköpings län uppdagades under sommaren att en 13-årig flicka boende på ett kommunalt behandlingshem i länet arbetade på en närliggande bensinmack för 25 kronor i timman via ett muntligt avtal mellan parterna. Efter att facket och media kontaktas medger man från behandlingshemmet att man brustit i frågan om försäkringar, arbetsmiljö och lön. Kontakter har därefter tagits med Transport för att reda ut det hela. Den här gången hände tack och lov ingen olycka men fallet är inte unikt, varje sommar får Fackets hjälptelefon ta emot hundratals samtal och mail om liknande situationer.

Situationen på byggarbetsplatserna är kanske den mest oroande. De senaste tre åren har dödsfallen ökat i byggsektorn med över 30 procent. En högt uppdriven arbetstakt, snäva tidsramar och krav på att klara ekonomiska budgetar gör att man tummar på säkerhetskraven.

Vi kan konstatera att det råder en acceptans inom särskilt bygg- och transportbranscherna att kringgå säkerhetsregler, bristfällig introduktion av ny arbetskraft samt att språksvårigheter och bristande kunskaper hos utländsk arbetskraft ökar olycksriskerna. Det kan vara anledningen till att små företag är överrepresenterade bland dödsolyckorna.

Det går inte att bortse från att flera av dem som avlidit på byggarbetsplatserna är utländska medborgare. Det ökade inslaget av utländsk arbetskraft ställer ännu större krav på arbetsgivarna. I sammanhanget är det viktigt att se till betydelsen av att arbetsgivarna tecknar kollektivavtal som ger facket möjlighet att bevaka arbetsmiljön. Detta är extra viktigt på en arbetsmarknad där andelen utländsk arbetskraft och utländska företag ökar.

Vi anser att det är befogat att öka insatserna för kontroll, inspektioner, förebyggande arbete och information för att komma till rätta med ett växande arbetsmiljöproblem. I stället går utvecklingen åt rakt motsatt håll. Antalet inspektörer på Arbetsmiljöverket minskar. Nedskärningarna får stora och direkta konsekvenser för möjligheterna att upprätthålla en god arbetsmiljö, resurserna räcker helt enkelt inte till.

I och med nedskärningarna kommer Sverige inte att uppfylla ILOs rekommendation att det ska finnas en inspektör per 10.000 anställda i industriländer. När neddragningarna på Arbetsmiljöverket är genomförda så ligger Sverige troligen på cirka 0,8 inspektörer/ per 10.000 anställda. Arbetsmiljöverket måste få mer - inte mindre - resurser. Vi vill att arbetsmiljöinspektörerna ska ges möjlighet att utkräva en sanktionsavgift av företag som bryter mot reglerna. Inom en rörlig bransch som till exempel byggsektorn måste det omedelbart kännas ekonomiskt för företag som konkurrerar med en dålig arbetsmiljö.

I ett läge där vi ser att dödsolyckorna nu ökar är det både olyckligt och frustrerande att regeringen drar ner på anslagen till Arbetsmiljöverket. Att nedprioritera arbetsmiljöfrågorna innebär dels en ökad risk för ohälsa och olyckstillbud, och dels en ökad risk för kvalitetsbrister i produktionen. Det finns därmed inga vinnare utan enbart en massa förlorare om utvecklingen fortsätter.

Det fackliga målet är en nolltollerans - inga dödsfall eller svåra skador på landets arbetsplatser. Eftersom det är arbetsgivarna som är ansvariga för arbetsmiljön på arbetsplatsen är vårt arbete omöjlig utan att också arbetsgivarna delar vår vision. Hittills har arbetsgivarsidan valt att tiga - enda undantaget är Byggcheferna, inom Ledarna, som gör en gemensam satsning med Byggnads för en bättre arbetsmiljö.
Nu är det dags att arbetsgivarna tar sitt lagliga och moraliska ansvar. Allt vi begär är att ingen arbetstagare ska behöva dö i en arbetsplatsolycka.

Vi anser att de fackliga parterna och arbetsgivarna måste göra gemensam sak och avkräva regeringen mer resurser för arbetsmiljöarbetet. För vem kan på allvar tro att ett ökat antal arbetsplatsolyckor kan mötas med minskade resurser? En stark facklig organisation kan åstadkomma mycket men vi kan knappast ta det ansvar som är arbetsgivarnas eller regeringens.

SONNIE KNUTLING
Distriktsombudsman
LO-DISTRIKTET I JÖNKÖPINGS LÄN

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Translate this page
تترجم هذه الصفحة
ترجمه این صفحه
Traducir esta página
Käännä tämä sivu
Bu sayfayı çevir