Namn: Peter Johnson
Yrke: Journalistlärare på SVF.
Musikbakgrund: Har varit musikredaktör på JP och är överlag väldigt musikintresserad.
Bästa Dylan-platta: Live at Budokan från 1978.
"Här möter vi en Dylan i toppform, det är en härlig katalog av Dylans fram till dess bästa låtar och fortfarande en av de plattor jag lyssnar mest på"
En lyckosam dag år 1961 mötte Izzy Young en ung Bob Dylan och lovade honom en spelning på Folklore Center i New York. Idag är Dylans upptäckare 75 år, bor på Söder i Stockholm, driver butik, lever på minnen, förvaltar musikaliskt arv och emellanåt skickar han e-postmeddelanden till Peter Johnsson i Jönköping.
-2004 gjorde jag en intervju med honom i samband med att Jönköping var popstad. Sedan har jag varit på Folklore centrum på söder i Stockholm och hälsat på honom och vi har haft lite kontakt via mail, berättar Peter Johnson som även fått kopior av låttexter signerade en relativt okänd Robert Zimmerman.
-Izzy sitter ju på en guldgruva med originalmanus inlåsta i sitt kassaskåp.
Peter Johnson själv har sett alla de stora musikaliska husgudarna, Rolling Stones, Patti Smith, Madonna, Neil Young och Lou Reed men han har aldrig tidigare sett Bob Dylan.
-Kanske är det här sista chansen, gubben är ju ändå 67, konstaterar han.
-Min första reaktion var, det är ju inte första april idag. Men det är ju som att påven skulle predika på Råslätt. Att Dylan spelar i en hockeyhall är så utfreakat att jag kommer att ångra mig om jag inte går.
Risken med att se en av de allra största är att illusionen krossas och Peter Johnson var skeptisk inför inköpet av biljetter till spelningen i Jönköping. Bob Dylan är numera känd för att vara fotoskygg och varken bjuda på leenden eller mellansnack och senaste tidens recensioner har varit av varierande kaliber. Men efter att ha läst en intervju med Leonard Cohen i en engelsk musiktidning bestämde Peter Johnson sig för att gå.
-Han fick frågan om han ofta går på andras konserter och han berättade att han sett Bob Dylan i Italien och att det var ren och skär magi.
-Om Cohen tyckte att Dylans konsert var magi så måste det ju vara så eller så måste jag bevisa att han har fel.
En av vår tids poeter
Bob Dylan gjorde entré i Peter Johnsons liv ungefär samtidigt som han upptäcktes. Det var sextiotal, Blowin in the wind spelades frekvent på radio och en nybliven tonåring slog oförstående i sin engelska ordbok.
-Jag lärde mig engelska genom att lyssna på tio i topp. Det var ungefär samtidigt som Dylan slog igenom men för mig var hans röst nasal och låtarna för långa. Jag försökte slå upp texterna i mitt lexikon, alla sa ju att han var så bra men jag förstod ingenting.
Idag, efter att ha dissekerat plattorna, plöjt memoarerna och tolkat filmen I'm not there, har Peter Johnson förstått och svarar på frågan om favoritlåtarna innan den ens har ställts.
-All along the watchtower, It aint me baby och Farewell Angelina, det är de självklara om inte de mest kända.
-Det är ingen tvekan om att han är en av vår tids stora poeter. Och det unika är ju att han sprids över så många världsdelar och så många generationer.
Bob Dylan, 67 år, skapar fortfarande såväl andnöd som rubriker när han visar sig. Beskedet om fotoförbud i Jönköping upprör åtminstone en och annan pressfotograf, men Peter Johnson som till vardags arbetar som journalistlärare på SVF tar det med ro.
-Jag tycker inte att det är så upprörande, jag vet hur han ser ut och det vet de flesta. Han är ju inte så publik egentligen men han har verkligen lyckats hålla legenden vid liv. Jag ser fram emot fredagen med skräckblandad förtjusning. Ska mina farhågor besannas eller får Leonard Cohen rätt?