Hej Marcus, du var i Jönköping förra veckan, vilken roll hade du på konferensen?
-Jag har ingen roll alls. Jag var inbjuden för att hålla ett tal efter eget huvud och eget hjärta.

Det är inte första gången du syns med Kd, är din ambition att bli en partipolitisk talesman?
-Inte alls.

Hur tycker du att Göran Hägglund axlar rollen som partiledare?
-Jag tycker mycket om Hägglund. Han är rolig, intelligent, ett stort patos och vågar dessutom riskera en del i sin opinionsbildning.

Göran Hägglund har tidigare riktat kritik mot kultureliten för att de är verklighetsfrämmande och sitter på höga hästar. Kände du dig påhoppad?
-Inte alls. Jag har aldrig varit en del av det offentliga kulturlivet. Trots att jag gett ut elva böcker rör jag mig hellre, och uteslutande, i helt andra världar. Så det är precis tvärtom, jag kände igen och höll med honom.

Varför kallade du honom rebell?
-För mig är en rebell någon som vågar gå på tvärs emot makten, hur denna makt än ser ut och det vågade Hägglund med sitt tal om verklighetens folk. Jag håller inte med om allt han sade, jag tycker och tror att också vanligt folk har utbyte av Proust och så, men jag gillade hans anslag.

Avslutningsvis, du syns i väldigt många olika sammanhang just nu, är politiken det du brinner mest för?
-Jag brinner alltid mest för mina böcker och min familj. Skrivandet och kärleken går alltid först. Sedan får allt annat hända efter det.