Har det gått ned ännu ett par enheter?

Jag arbetar på en industri i Jönköping och har gjort detta i drygt 8 år.
Vilket företag det är kan kvitta då jag tror att det finns flera liknande ställen där människor har samma upplevelser.

Vid den senaste lågkonjunkturen varslades ett stort antal människor om uppsägning. Detta hände för över ett år sedan.
Under detta år har de flesta uppsagda fått förlängd uppsägningstid ända fram tills idag 10-01-29.
De fick under gårdagen reda på att de ska vara kvar i tre veckor till. Att jag skriver att de SKA vara kvar är för om de tackar nej så blir de straffade via A-kassan genom karenstid på ersättningen.
Visst är det ett fritt val om man vill stanna dessa tre veckor.

Några fick avsluta sin uppsägningstid på detta företag för ca tre veckor sedan.
De har under de senaste två veckorna arbetat på sitt tidigare arbete men nu som inhyrd personal. Jag vet att några av dem bett bemanningsföretaget att inte skicka dem tillbaka dit där de känt sig utnyttjade och utan människovärde.
De fick då alternativet att ta jobbet eller säga upp sin provanställning på bemanningsföretaget och bli utan A-kassa under en lång karenstid
Hur principfast människa man än är så har man inte mycket möjlighet att tacka nej.
Man är tvungen att sälja sitt människovärde för att få mat på bordet och tak över huvudet.
På något märkligt vis kommer jag att tänka på ofrivillig prostitution.

Jag har diskuterat trivsel och trygghet på arbetet med ett par chefer här på företaget. Svaren jag fått har varit att "Om man inte trivs kan man ju alltid säga upp sig" samt "Det är ju i alla fall ett arbete i tre veckor"
Trygghet tre veckor i stöten.
Funderar på hur dessa chefer skulle få vardagslivet att fungera under de premisserna.

När ska det bli en förståelse att vi alla är lika värda och att vi alla är människor.
När ska människor bli behandlade som just detta och inte som livlösa siffror på börsen.

Marina Magnusson
metallarbetare