-Ända sedan vi bestämde oss för att skaffa barn har vi blivit väldigt positivt bemötta. Vi har tillexempel haft världens bästa barnmorska på mödravårdscentralen. De som oroar sig mest är nog vi själva, vi funderade jättemycket på vad vi skulle säga när vi skulle ringa till förlossningen, men det gick hur bra som helst, säger Jeanette när vi slagit oss ner i vardagsrummet.
-Nej, det har faktiskt aldrig varit några problem. Sedan kanske vi inte är de mest öppna, man behöver ju inte gå och hålla varandra i handen på stan och pussas hela tiden, tillägger Terese.

De nyblivna föräldrarna har varit ett par i fyra år. De hittade varandra via ett forum på nätet, helt ovetandes om att de bara bodda några kvarter från varandra. Först efter ett drygt år upptäckte de att de nästan var grannar.
-Jag kom över på en kaffe och sedan var det kört, skrattar Jeanette.

Efter tre månader flyttade de ihop och fyra år senare, vid årsskiftet, gifte de sig. Då var Terese gravid i fjärde månaden.
-I början var jag ganska osäker på om jag ville ha barn men ju längre tiden gick, ju mer sugen blev jag, säger Jeanette.
Terese: -Jag har varit tydlig från första början med att jag absolut vill ha barn och har aldrig känt att det varit en omöjlighet bara för att vi lever i ett samkönat förhållande. Frågan har varit, hur vi ska göra? Gå ut på krogen?

Insemination kändes som det enda alternativet och Jeanette och Terese började med att ta hjälp av landstinget i Sverige.
-Det som är bra i Sverige är att man har tre gratisförsök och när barnet har kommit blir den andra automatisk juridisk förälder. Men det är en jädra väntetid. Det finns bara tio donatorer i Sverige och när vi lämnade universitets sjukhuset i Linköping sa de "jaha, då ses vi om ett och ett halvt år". Vi blev helt chockade, skulle vi bara sätta oss ner och vänta?

Istället för att vänta vände sig paret till en privat klinik i Danmark där väntetiden för första försöket var två månader. Dock kostade det sjutusen kronor per försök och medförde en -närståendeadoptionsprocess för att göra Jeanette till juridisk förälder.
-Vi är inte klara med den processen, den är riktigt krånglig. Trots att vi har valt okänd donator ska det göras en faderskapsutredning och sedan är det ett hembesök och ett besök på familjerätten.

Tills vidare räknas Terese som ensamstående mamma men det är förstås bara på pappret som det spelar någon roll.
-Vi har ju alltid sett oss som två föräldrar. Och jag har aldrig känt mig utanför även om jag inte varit gravid, jag har ju varit med från början, säger Jeanette som trots att hon inte blir förälder i teorin har rätt till föräldraledighet och jodå, även de tio pappadagarna.
-Det står på mitt utbetalningsbesked, pappadagar, ler hon.

Tredje gången gillt.
Tre försök krävdes, sedan fick de lyckobeskedet; de skulle bli föräldrar. Bortsett från byråkratin kring närståendeadoptionen har de som sagt enbart goda erfarenheter från såväl inseminationsklinik som mödravård och BB.
-Vi har bara blivit väl bemötta överallt. Det är alltid en sårbar del att inte kunna få barn med den man är ihop med. och i vårt fall är det ju ganska uppenbart. Det har varit motigt de gånger då det inte tog sig men vi har inte ångrat det en sekund.

Tror ni att det kommer att fortsätta lika smärtfritt under Willes uppväxt?
-Så länge man tar det i hans takt och är ärlig mot honom tror jag inte att det blir några problem, konstaterar Terese.
-Man får räkna med att han kommer att mötas av fördomar men folk mobbar en ju för att man har fula skor också, säger Jeanette.

Kan ni tänka er fler barn?
-Helt klart, Wille måste ha syskon. Minst ett.