Annons

Annons

Annons

Jönköping

Debatt: Därför anmäls Sögaard



Runar Sögaard och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson under väckelsemötet på Elmia.

Det är måndag kväll och sex dagar kvar till valet. Predikanten möter politikern i den stora konsertsalen på Elmia i Jönköping, det är glest i bänkraderna och de flesta tycks ha kommit för att lyssna på politikern som är Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.

LÄS MER: Så vill Runar Sögaard locka kristna till SD

Annons

Försöket att mobilisera kristna väljare i den stad som sedan länge går under epitetet Sveriges Jerusalem har ett högt nyhetsvärde och Jönköpings-Postens reporter får god tid på sig att både bevaka evenemanget, göra research och skriva texten. Det visar sig att det råder oklarheter kring vem som ska betala hyran för lokalen och någon månad senare är fakturan på 54 000 kronor ännu inte betald. Detta har förstås också ett högt nyhetsvärde – predikanten Runar Sögaard är en rikskändis och det handlar om ett kommunalt bolag som inte har fått in sina pengar.

Annons

LÄS MER: Runar Sögaard har inte betalat

En uppföljande artikel om situationen skrivs och Sögaard kontaktas för att få förklara sig. Han har legat på sjukhus och missat betalningen. Han ser till att betala sin skuld till Elmia och även detta berättar förstås Jönköpings-Posten för sin publik. Rak och ärlig journalistik med ett högt allmänintresse. Inga konstigheter. Men det hindrar inte att drevet drar igång. Ett drev som kommer att leda till att Runar Sögaard polisanmäls för bildstöld och olaga hot.

LÄS MER: Faktura för väckelsemötet är betald

Sverige ligger i topp internationellt när det gäller pressfrihet och oberoende medier. Än så länge, skulle man kunna tillägga. Och det är en placering som är bekymmersam på fler än ett sätt – hur kan det vara bäst när det är så mycket som inte är bra?

Det hårda diskussionsklimatet kring svenska medier är alltså mätbart bättre än på andra håll. Många journalister hånas och hatas när de gör sitt jobb. Hur ska det då se ut i andra länder, där det är ännu värre? Och trots den relativt goda situationen på hemmaplan har fler svenska journalister hotats i sitt yrke under det senaste året enligt rapporten ”Demonising the Media – Threats to Journalists in Europe”.

Annons

Annons

Många är de personer med makt, formell eller informell, som jobbar för att undergräva förtroendet för de svenska medierna. En av dem är Runar Sögaard. Efter historien om besöket i Jönköping gör Sögaard ett inlägg på sin Facebooksida där han ger sin version av vad som hänt och beskriver Jönköpings-Postens reporter som lögnaktig. Han lägger också ut en bild på reportern som tagits från tidningen. Inlägget delas hundratals gånger och i kommentarsfälten väljer Sögaard att inte hålla rent från vare sig synpunkter på den enskilda reporterns utseende, ifrågasättande av hans kompetens eller hot mot hans framtida fysiska hälsa. Vi söker Sögaard både på telefon och sms för att prata om inlägget men får inget svar. Det är inte att ta ansvar för det offentliga samtalet. Att låta någon uppmana till att skjuta knäskålarna av en reporter är helt enkelt att gå långt över gränsen till det anständiga.

Sögaard är ett exempel på en person med kändisstatus och med en stor mängd följare, både reellt och virtuellt. Att utifrån en sådan position hetsa mot enskilda individer inför en enorm åhörarskara i sociala medier genom påståenden som är rena lögner är både bedrägligt och oseriöst. Sögaard påstår i sitt inlägg att uppgiften om hans sjukhusvistelse saknas i artikeln, något som inte stämmer – och det blir inte sant bara för att Sögaard säger det. När han får frågan om vad som inte stämmer i texten, blir svaret en uppmaning till reportern att gräva ned sig och att åtgärder kommer att vidtas för att han ska få ångra sin avsikt att ”smutskasta”.

Det är ett tydligt exempel på hur man kan utnyttja sin ställning för egna syften och det borde anstå varje omdömesgill människa med intresse för demokratins och frihetens bevarande att utnyttja sin offentlighet på ett bättre sätt. Det vore mer ansvarsfullt att ge sig på ansvarig utgivare eller medieföretaget som helhet, och det vore att ta sakfrågan på allvar att kommentera det som faktiskt skrivs – inte bara att det skrivs.

Annons

Annons

En maktposition bör hanteras med varsamhet och klokskap. I rapporten som nämns ovan från European Center for Press and Media Freedom kommer det, enligt tidningen Journalisten, fram att det främsta hotet mot medierna just nu kommer från högerextremt håll, men också att ett mer utbrett hot är det som bedrivs av aktivister och politiker – särskilt av sverigedemokrater. Som exempel nämns Jimmie Åkessons uttalande att man borde lägga ned P3 under valrörelsen i somras och Hanif Balis (M) krigsförklaring mot Dagens Nyheter. Det är händelser som får stor uppmärksamhet, men nog så allvarliga är alla de försök att rasera medias förtroende som pågår mer lågintensivt i en mängd organiskt växande nätverk. De utgör en lukrativ grogrund för osaklig och icke konstruktiv mediekritik och ges näring av de ovan nämnda exemplen.

LÄS MER: Främsta hotet mot media

I Jönköpings län har angreppen på medierna kommit från flera politiska håll och ofta är det politiker med stora mängder följare som ser en chans att få applåder i sociala medier för sin endimensionella och populistiska kritik mot den lokala journalistiken. Det har alltid funnits läsare som av olika skäl har älskat att hata sin lokaltidning, och nu får man stöd från personer med makt – det ger ett ofantligt utrymme och djupgående bekräftelse för det generaliserande hatet mot den demokratiska grundsten som lokaljournalistiken utgör.

Både politiker och predikanter är förebilder som står fria att kritisera medier såväl som andra samhällsaktörer. Men det är den grova tonen i det som sägs, innehållet som är framlagt på ett sätt som gör det omöjligt att bemöta seriöst och sakligt samt det underliggande föraktet som redan på förhand har dömt ut alla de argument som den kritiserade skulle kunna replikera med, som gör samtalet både frustrerande och fruktlöst. Det går helt enkelt inte att föra ett konstruktivt samtal.

Annons

Annons

Vem som helst får mer än gärna ha synpunkter på oss och vi tar gärna en diskussion, men de lokala politiker som idkar mediekritik utifrån känslor, och ofta utifrån felaktiga påståenden, i sociala medier och som hejas på av sina vänner har missat några väsentliga frågor. Hur skulle det politiska livet se ut utan granskande medier? Hur stor vore korruptionen, hur stort förtroende skulle de ha hos allmänheten och hur skulle de nå ut med sitt budskap på ett begripligt sätt? Och hur skulle den lokala, och för samhällsutvecklingen så viktiga, debatten se ut om inte medborgarna fick objektiv information och professionell analys av politiska förslag och beslut? Vad händer om en journalist ägnar sig åt självcensur, medveten eller omedveten, för att behålla en god relation till en politiker, en företagare, en predikant? Hur drabbar det publiken – som också är medborgare, konsumenter och väljare?

De lokala,regionala och nationella perspektiven är allvarliga nog, men undergrävandet och misstänkliggörandet av media och den viktiga roll som oberoende journalistik spelar är en global rörelse med stark medvind. Med en amerikansk president som framgångsrikt har bedrivit en över två år lång misstroendekampanj mot de fria medierna, som förbjuder reportrar att närvara vid presskonferenser, som sätter stopp för följdfrågor, som hävdar att allt som är misshagligt för makthavaren är falska nyheter och som ger fortsatt stöd till en stat som misstänks ha mördat en regimkritisk journalist är det en kräftgång att jobba med det fria ordet. Nästa steg är att skapa misstroende mot rättssystemet, och det har Donald Trump nu påbörjat med en förfärande effektiv taktik. Det rådande debattklimatet gör att det som sägs av någon med tillräckligt hög röst och tillräckligt stora följarskaror blir sanningen, inte det som är baserat på fakta. På den grunden bygger vi inte en fortsatt stark demokrati.

Annons

Marie Johansson Flyckt, ansvarig utgivare, Hall Media

George Grönwald, chef, redaktionell utveckling, Hall Media

Johan Hedberg, administrativ redaktionschef, Hall Media

Herman Nikolic, redaktionell chef, Hall Media

Patricia Svensson, onlinechef, Hall Media

Demonising the media: Threats to journalists in Europe

Annons

Annons

Till toppen av sidan