Redan tidigt under pandemin stod det klart att många av dem som drabbas av så svår sjukdom att de måste få intensivvård är överviktiga eller feta.

Men på vilket sätt övervikten är farlig, eller hur stort problemet är, vet man inte.

– Övervikt är ju kopplat till en rad andra sjukdomar, som högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar, men det verkar också som om övervikten i sig är en riskfaktor, säger Johnny Hillgren, intensivvårdsläkare och ordförande för Svenska intensivvårdsregistret, till TT.

LÄS MER: Åtta av tio unga coronasjuka på sjukhus har haft BMI över 30: ”80-talisterna utmärker sig”

Ett problem har varit att långt ifrån alla intensivvårdsavdelningar (iva) har rapporterat in patienternas längd och vikt till intensivvårdsregistret, varför ingen egentligen vet hur stort problemet är.

– Men från alldeles nyligen rekommenderar vi alla att göra det, så att vi kan följa det här. Det ser lite olika ut hur många avdelningar som faktiskt gör det, vilket jag kan ha förståelse för. Det är en hel del annan data som också ska rapporteras in och om valet står mellan mer tid för patienten och mer administration, så är ju valet enkelt, säger Johnny Hillgren.

Registret har dock gjort en sammanställning utifrån det fåtal avdelningar som rapporterade in dessa uppgifter redan förra året. Denna visar att patienter som vårdades på iva på grund av covid-19 förra året vägde nästan 11 kg mer, än andra intensivvårdspatienter. 87,9 kg i snitt, närmare bestämt, jämfört med 77,1 kg för dem som vårdades på iva 2019.

Siffrorna är alltså osäkra. Klart är dock att de överviktiga och feta är överrepresenterade bland dem som vårdas på grund av svår covid-19. Exempelvis har en kartläggning i England visat att risken för att hamna på sjukhus ökar gradvis, i takt med stigande BMI. Redan vid vanlig övervikt, alltså ett BMI på 25 eller mer, syntes en tydlig riskökning.

En orsak till att fetma är så farligt, är att feta personer oftast har mindre lungkapacitet än andra, något som har betydelse eftersom covid-19 till stor del är en lungsjukdom. En annan anledning är att fetman tycks bidra till en starkare inflammation, det vill säga hur kroppen reagerar på den infektion som covid-19 innebär. Hos vissa går denna reaktion överstyr, något som kan resultera i mycket allvarliga sjukdomstillstånd.

Andra orsaker kan vara att blodet hos feta har lättare för att bilda proppar, något som är ett problem i samband med covid-19. Feta personer har också ofta ett sämre immunförsvar, jämfört med normalviktiga.

– Därutöver blir också själva vården mer komplicerad, eftersom överviktiga är svårare att ventilera i samband med respiratorvård, säger Johnny Hillgren.

I Sverige går gränsen för när fetma ska anses som en riskfaktor för svår covid-19 vid ett BMI på 40, det vill säga vid extrem fetma. Socialstyrelsen är dock medveten om att riskökningen egentligen börjar mycket tidigare. Men eftersom cirka 15 procent av Sveriges vuxna befolkning klassas som fet och runt hälften som överviktig, skulle riskgruppen bli för stor. Svensken är för fet, helt enkelt, för att en sådan gränsdragning skulle fylla någon funktion.

Eftersom riskökningen dessutom är successiv finns inte någon skarp gräns för när fetman kan anses vara farlig respektive ofarlig, vilket också gör en gränsdragning svår, enligt Socialstyrelsen.

FAKTA: Så mäts BMI

Kroppsmasseindex, eller body mass index (BMI), är ett mått på förhållandet mellan kroppslängd och vikt som har tagits fram av Världshälsoorganisationen (WHO). Det ger en grov bild av en vuxen människas viktstatus.

BMI räknas ut genom att dividera kroppsvikten (kilogram) med kroppslängden (meter) i kvadrat.

Undervikt: BMI är under 18,5.

Normalvikt: BMI är 18,5–24,9.

Övervikt: BMI är 25–29,9.

Fetma: BMI är 30–39,9.

Grav fetma: BMI är 40 eller högre.

BMI tar inte hänsyn till hur stor del av kroppsvikten som utgörs av muskler respektive fett, eller hur fettet är fördelat i kroppen. Det kan leda till att exempelvis kroppsbyggare och elitidrottare får ett högt BMI som inte ger en rättvisande bild av deras hälsostatus. På motsvarande sätt kan mycket korta eller mycket långa personer få ett missvisande värde, och för barn fungerar formeln inte alls.

Källa: Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket