Annons

Annons

Annons

krönikaChefredaktör Nikolics krönikor

Herman Nikolic
Därför publicerar vi inte namnet på den dömde Dumme mosse-mördaren

Chefredaktör och ansvarige utgivaren Herman Nikolic om varför Jnytt och JP inte publicerar namn och bild på den 43-åring som på fredagen dömdes till 16 års fängelse för mordet på en företagare i Jönköping.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.
JP/Jnytts ansvarige utgivare Herman Nikolic. FOTO: Joel Jonsson/Montage.
Öppna bild i helskärmsläge

Annons

föll nu domen mot den nu 43-årige Jönköpingsbo som polisen i april grep misstänkt för det som i JP och Jnytt kommit att kallas för Dumme mossemordet. 43-åringen dömdes av tingsrätten till 16 års fängelse. Med rätta en lång tid, även om jag personligen hade kunnat se ett ännu strängare straff. Mord är ett av de allvarligaste brotten i samhällets ögon — och för offrets anhöriga det absolut otänkbara värsta tänkbara att råka ut för. Mina och många andra Jönköpingsbors tankar går i detta nu till offrets familj. Någonstans i all sorgen och saknaden hoppas jag att de anhöriga i och med domen känner att de fått en form av upprättelse — och en typ av avslut, även om deras far och make aldrig kan komma tillbaka.

Som ni ser så har jag som ansvarig utgivare valt att JP och Jnytt inte går ut med namn på den dömde mördaren. Trots att han dömdes för mord och många år bakom lås och bom. Det var inget självklart beslut. Inte alls. Min första reaktion när den nu dömde mördaren erkände brottet var att vi kör namn och bild i tidningen och på sajterna. Men det blev ändå inte så. Varför?

Annons

Annons

När man går ut med namn och bild på en brottsling finns det som utgivare några saker att ta hänsyn till. Dels handlar det om allmänintresset. Dels om efterföljande publicitetsskador. Lite förenklat kan man säga att ju grövre brott desto större allmänintresse. Det vill säga grova brott är viktigare för allmänheten att bli fullt informerade om. Ett mordfall brukar av många publicister (chefredaktörer och ansvariga utgivare) anses generera ett så pass stort allmänintresse att den dömde mördarens identitet avslöjas efter dom, eller ibland till och med redan innan rätten utdömt ett straff. I vissa särskilda fall kan allmänintresset till och med anses vara så stort att tidningen går ut med namn och bild på en person redan vid misstanke om att ett allvarligt brott kan begås. Det kan till exempel anses vara befogat om en förrymd mördare går lös, eller att någon misstänks planera ett förestående terrorbrott. Då kan vikten av att allmänheten informeras anses vara extremt stor. Naturligtvis alltid med en viss risk för att det blir knas, som för några år sedan när den hipp som happ felaktigt terrormisstänkte flyktingen visades i landets alla tidningar medan han satt och spelade kort och drack kaffe på asylboendet i Boden.

Den publicitetsskada som 43-åringen skulle drabbas av skulle vara klart skälig med tanke på brottets karaktär

Stort allmänintresse kan också uppmätas vid andra brott. Dels mindre allvarliga där allmänintresset blir stort beroende på vem som begått det. En justitieminister som snattar har stort allmänintresse. Det kan även vara brott som är ytterst allvarliga, men utan dödsoffer. Till exempel valde jag nyligen att i JP och Jnytt gå ut med namn och bild på Tamim Sultani som dömdes för sju mordförsök i Vetlanda. Sju invånare knivskadades men överlevde endast tack vare sju lyckliga slumpar, eller möjligen av vad andra skulle kalla försynen. Sju hårsmåner från fullständig tragedi. Ett synnerligen grovt brott som satt sin prägel på lokalsamhället Vetlanda såväl som i riksdebatten. Allmänintresset var enormt.

Annons

Annons

I alla ovanstående fallen vägs allmänintresset mot den så kallade publicitetsskadan. Med publicitetsskada menas de efterverkningar på individer som en publicering i massmedia får. “Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges" står det i de pressetiska reglerna.

Inte heller barnens sits är lätt och de skulle helt oskyldiga lida mer än vad de redan gjort. Det vill jag undvika

I Dumme mosse-fallet tycker jag i grunden att allmänintresset är tillräckligt stort för att JP och Jnytt skulle kunna gå ut med namn och bild på den dömde. Den publicitetsskada som 43-åringen skulle drabbas av skulle vara klart skälig med tanke på brottets karaktär och allmänhetens behov av att bli informerad. Men om vi ser ringarna på vattnet blir bilden mer komplicerad. Den dömde 43-åringen har bland sina närstående minderåriga barn. Jag lägger stor vikt vid det och bedömer att om JP och Jnytt går ut med identiteten på mördaren skulle de minderåriga barnen tillfogas en allvarlig publicitetsskada. Även om de inte drabbats alls på samma sätt som offrets familj så är den dömdes anhöriga i en utsatt situation och de minderåriga skulle helt oskyldiga få lida mer än vad de redan gjort. Det vill jag undvika.

Säkerligen kommer andra medier göra olika bedömningar men JP och Jnytt har med sitt stora lokala genomslag ett extra stort ansvar för att analysera publicitetsskador som kan drabba de lokala invånarna — alltså även den dömdes minderåriga anhöriga. Så, ömmandet för barnens väl och ve får i det här fallet gå före allmänhetens behov att få veta identiteten på den dömde. Det tror jag att många av våra läsare har förståelse för.

Annons

Annons

Till toppen av sidan