Lars Vilks soffbord var alltid överbelamrat. Burkar med penslar och pennor, plastmuggar med kafferester och några flaskor med halvt nedbrunna stearinljus. En härlig röra från en vardag tillägnad konsten. Precis som huset i stort. Samlingen av konstböcker hade för länge sedan växt ur hyllorna och spridit sig i travar över golvet och sedan vidare upp längs trappan till övervåningen.