Hur berättar man om någon som inte själv äger röst? Är det etiskt försvarbart att ta sig den rätten? I den självframställningstid som vi lever i nu, med plikten att rapportera sina kakbak och gardinupphängningar på sociala medier, finns det något värde i att berätta om en människa som aldrig själv kommunicerar med omvärlden?