Den vidsträckta socknen Offerdal rymmer skog, fjäll och sjöar men begränsad mark för odling. I de små byarna bodde 1154 personer år 1805 , ett antal som skulle trefaldigas under seklet trots en omfattande emigration. I byarna låg husen före skiftet tätt sammanträngda kring en bygata, knuttimrade byggnader med tak av näver och torv, ”omålade och grånade av sol och tidens tand”. Hästar, kor och kalvar, får, getter och svin hade sina bostäder nära människorna. I alla åkrar runt byn hade varje gård sin del. Allt arbete där måste utföras gemensamt, ett samarbete på gott och ont. Kvinnorna skötte hushållet och djuren, männen arbetade med jorden och skogen.