Jessica och Joakim Silva for i väg på semester i februari 2020. De återvände aldrig från Dominikanska republiken. Inom loppet av 60 timmar fick i stället anhöriga i Sverige två dödsbud. Mycket mer hjälp och information fick de inte, de anhöriga. I stället började närmare två år av ofrivillig och frustrerande virrdans med olika myndigheter, svenska såväl som dominikanska.

Ingen svensk ska behöva hamna i en sådan situation av maktlöshet som Silvaparets anhöriga. Det är precis det vi har myndigheter till, att skydda och hjälpa medborgaren när den behöver det som mest (i alla fall när myndigheter är som bäst). Tyvärr var det ändå där Jessica och Joakim Silvas anhöriga fastnade – och den sitsen är vanligare än man skulle vilja. Jag tänker osökt på de svenska medborgare som i dag sitter fängslade utomlands utan att Sverige med UD i spetsen lyckas ta saken framåt. Journalisten Dawit Isaak fängslad i Eritrea sedan 20 år tillbaka, och på senare år även svenske författaren Gui Minhai i Kina. Sverige känns – tyvärr – lamt och klent i de sammanhangen. Det borde oroa oss alla.

I fallet med paret Silva kan läsare höra av sig och säga: ”vad spelar det för roll, nu är de ändå döda” eller ”det där är privata angelägenheter”. Men det spelar stor roll, inte minst för anhöriga men också för allmänheten. Ingen av oss levande skulle vilja att vi själva, eller någon kär, försvann ur tiden i ett främmande land utan att någon brydde sig om vad som hände, hur det hände och om någon borde stå till svars för det.

Konkret har JP/Jnytts granskningar kunnat ge de anhöriga flera svar som inte UD och svenska och dominikanska polisen mäktat förmedla till dem. En central del är att Jessica Silva faktiskt blev mördad, kvävd av någon annan person. Det är tragiskt men anhöriga har rätt att få veta. Våra undersökningar ger ingen orsak att misstro dominikanska patologers jobb, varken kunskapsmässigt eller av andra anledningar. Trots en omfattande korruption i det karibiska landet säger lokala korruptionsexperten som JP/Jnytt talat med att rättsmedicinen fungerar bra. I DR är det främst polisen som är det stora korruptionshärket. Och det är med största sannolikhet därför som det först rapporterades in att Jessica dött av alkoholförgiftning. Någon eller några på polisen vill snabbt och smidigt avskriva ett besvärligt fall. Och mitt stalltips är att den nyöppnade utredningen inte kommer att klarlägga varken mordet eller vad som hänt med Joakim Silvas försvunna pengar.

Det verkar också rättsmedicinskt vara ställt utom rimligt tvivel att Joakim Silva faktiskt dog av hjärtinfarkt i häktet, precis som obduktionsprotokollen beskrivit. Det dominikansk polis och UD dock inte beskrivit är timmarna före infarkten. Turerna mellan olika häkten, bland annat ett av de mest ökända där flera hundra fångar kan sitta tillsammans i trånga utrymmen, och det faktum att Joakim Silva blivit misshandlad av någon under sin fängelsetid – något som kan ha triggat infarkten. Han fick av allt känt att döma heller varken tolk eller en advokat som kunde företräda honom. Det är allvarliga brister och naturligtvis skulle svenska UD sett till att Joakim Silva fick rätt behandling och skydd i häktet.

Även om dominikansk polis misstänkte maken Joakim Silva för mord (vilket ofta är en naturlig första misstanke, även i Sverige) så hade han rättigheter. Dessa har åsidosatts och UD lyckades inte styra upp situationen och ytterligare en svensk miste livet. När det visar sig att det inte finns några fysiska/tekniska bevis som pekar mot Joakim eller någon annan person så hade Joakims upplevelser av den aktuella kvällen och natten varit av största betydelse för att kunna utreda mordet på Jessica Silva. Nu, ett och ett halvt år senare, kommer den nyöppnade utredningen att få svårt att kunna bevisa vem som är skyldig till gärningen när den enda kända person som kunde gett pusselbitar även han är borta, eftersom svenska och dominikanska myndigheter misslyckades med att beskydda Joakim Silva och se till att han hölls säker och i gott fysiskt och psykiskt skick.

Varför man misslyckades med det återstår för Dominikanska republiken och svenska UD att svara på. För oss andra återstår att se om de någonsin kommer att svara.