Frågan är inte om skärmtidens vara eller icke vara. Kanske inte heller om hur mycket skärmtid som är lagom för ett barn. Utan den stora frågan, med verklig betydelse, är vad barn gör på sina skärmar. Nina Campioni gör det väl lätt för sig när hon, apropå tv-serien Squid game, i Aftonbladet skriver att vi inte kan kontrollera vad våra barn tittar på, bara prata med dem efteråt om det de sett. Visst ska vi försöka släcka den brand som uppstått, men man kan också brandsäkra i förväg.