DEBATT. Den 16 januari intervjuades tonsättaren Jonas Valfridssson i Jönköpings-Posten om den uppgivenhet och frustration han känner inför de nya restriktionerna som innebär fler inställda konserter, repetitioner, studioinspelningar, teaterföreställningar, festivaler, klubbspelningar, utställningar, föreläsningar.

Han är inte ensam. Vi är många kulturarbetare som delar känslan.

Det käcka stridsropet “Vi ställer inte in - vi ställer om!” som ljöd över kultursverige i början av pandemin har förbytts till apati och depression. Det går inte, precis som Valfridsson påpekar, ersätta en fysisk upplevelse med en digital. Det är snarare tvärtom: De digitala visningarna och konserterna blir bara en smärtsam påminnelse om hur det kunde ha varit. Hur det borde ha varit.

Men: Vi gör det ändå. För att vi i grunden ställer upp på tanken bakom alla restriktioner: Att begränsa smittspridningen så mycket det bara går. Att visa solidaritet med den hårt belastade sjukvårdspersonalen, vars insats de senaste åren vi aldrig kommer att kunna tacka dem nog för. Att rädda liv.

Därför blir det minst sagt märkligt, när litteraturfestivalen “Smålit” som drivs av Region Jönköpings Län, fem kommuner, varav Jönköpings kommun är den största, och Bonnier News länstidningar med Jönköpings-Posten i spetsen, tuffar på som om nästan ingenting hänt.

Visserligen har man skjutit fram den populära bokmässan på Stadsbiblioteket i Jönköping, men scenprogrammen i de olika kommunerna ska genomföras som planerat. I ett län där smittspridningen skenar och regionens egen hälso- och sjukvårdsdirektör Mats Bojestig kallar läget för “ansträngt”. På Smålits hemsida är coronainformationen knapphändig. Man får scrolla sig ner i sidans nyhetsflöde för att läsa sig till att man kommer att kräva covidpass. Ingenting om antal biljetter. Ingenting om avstånd mellan sällskapen. Ingenting om hur man agerar för att hindra ett superspridarevent.

Attityden påminner inte så lite om Jönköpings kommuns agerande i samband med musikarrangörsfestivalen “Check” i januari förra året, då ännu strängare restriktioner gällde. En stor konferens med över 150 deltagare på Elmia. Den skulle också genomföras som planerat. In i det sista hävdade Jönköpings kommun, som var medarrangör, att restriktionerna inte gällde mässhallar. Med några dagar kvar till festivalen tvingades man till slut att backa och gå över till en digital festival.

Sammantaget får det mig att undra om kommun och region inte tror att restriktionerna gäller även dem? Förstår vilka uppoffringar vi som lever för och av kultur gjort det senaste året? Förstår de att det inte bara handlar om att uppfylla lagens minsta bokstav utan att också föregå med gott exempel?

Det är tråkigt att ställa in och skjuta upp. Det är trist att genomföra ett planerat fysiskt event digitalt. Tro oss, vi vet.

Men om inte kommuner och regioner följer sina egna råd och rekommendationer, varför ska vi då göra det?

Johanna Linder

Verksamhetschef Österängens Konsthall