Under 1910–1911 utvandrade fyra av min mormors fem syskon till Amerika. Även den femte brodern skulle ha emigrerat våren därpå, men den just då inträffade katastrofen med Titanic hade fått honom att lägga undan sin båtbiljett och stanna kvar hemma i Småland. Varken han eller min mormor talade om de utvandrade syskonen. De var lika försvunna som om även de hade gått under på färden över Atlanten. Kanske är det denna tystnad kring ”de som övergav” som har gjort att ämnet emigration och i synnerhet Titanic alltid har intresserat mig. Claes-Göran Wetterholms nya bok med uppgifter till och med om samtliga ombordvarande svenskars öden efter katastrofen läser jag djupt berörd.