Annons

Spårvagnens framfart startade i Jönköping 1907 och bland annat hade man linje 2, röda linjen, som då gick mellan Hovrättstorget och Kungsgatan. En sträcka som kommer att bli föremål för en stadsvandring i Folkrörelsearkivets regi den 16 maj klockan 1300. Håll era korpgluggar öppna, det kan bli trevlig.

Annons

Grundstött spårvagn
Den 22 november 1913 förlängdes röda linjen från Kungsgatan till Torpagatan. Begreppet Torpaplan var inte ännu påhittat. Men redan den 24 november fick man problem på Torpagatan eller som det står i tidningen. ”Redan på morgonen den 24 november körde en spårvagn på den nya linien till Torpagatan vid framkomsten till denna öfver spåret och ut på gatan. Föraren anger såsom orsak till det skedda de usla belysningsförhållandena, men vagnens lampor vore ju i händelser tända”. Nåväl, ingen kom till skada och efter en timma hade den ”grundstötta spårvagnen dragits loss”.
Av sagda referat förstår vi att någon vändslinga inte fanns. Nej det behövdes ej, då man enkelt kunde gå från ena ändan till den andra och bara ta med sig en del spakar. Skälet till vändslingan tillkomst var användandet av släpvagnar.

Ett söndagsnöje
Att åka spårvagn var mycket populärt, särskilt på linje 1, den gröna linjen som trafikerade Stadsparken. På söndagar var dessa turer alltid överfulla och det inträffade rätt ofta att spårvagnen stannade i den branta backen med sin tunga last för att ”en säkring hade gått”.  Så i december 1907 gick man i författning om att inköpa 4 släpvagnar, utseendemässigt lika spårvagnen, men naturligtvis med ett annorlunda vagnschassi och utan motorer.  Den 20 juni 1908, efter viss försening, kom äntligen släpvagnarna och kunde sättas i trafik.
Av naturliga skäl måste man vid ändhållplatsen göra en anordning så att man kunde flytta den dragande spårvagnen till rätt sida vid växling av körriktning. Man kunde ju inte stå i spårvagnen och ha en stor släpvagn framför sig när man körde. Därför var ändhållplatsen i Stadsparken och på öster försedd med tre spår. Släpvagnarna användes sommartid och även vissa söndagar som sagt. Dock bara på gröna linjen.

Fick inte stå vid epedemi
Men år 1919 blev det aktuellt att använda släpvagnar även på röda linjen. Det kan tyckas oväntat, men orsaken var spanska sjukan. Denna pandemi är den värsta farsot som drabbat Sverige och under två år dog 35 000 människor. I Jönköping ansåg man att folksamlingar var en stor smitthärd och särskilt på röda linjen färdades dagligen många resenärer med fullsatta spårvagnar som följd. Man förbjöd därför stående att åka på spårvagnen och för att i någon mån upprätthålla samma kapacitet tog man till släpvagnarna. Det fanns då inga tredubbla spår på Torpagatan utan man anordnade den vändslinga som vi ser på bilden. I avvaktan på slingans färdigställande använde man extra spårvagnar och när så småningom slingan var klar var epidemin över. Enligt trafikjournalerna utnyttjades släpvagnar på röda linjen en dag! Slingan lades ner 1932 då slutstationen på röda linjen flyttades till Tabergsgatan.
År 1936 förlängs den till Jordbron. Efter år 1919 användes släpvagnarna sparsamt, flera spårvagnar hade köpts in och sista gången de verkligen går i hård trafik var 20 juni till den 5 augusti 1928 vid den stora Jönköpingsutställningen på Ryhov. Sin sista insats gjorde den 2 juni 1929 då svenskbyborna kom till Jönköping för att installeras i I 12:s kaserner på Ryhov.
 

Källa:
Lennart Lindberg, Lars O Fältskog Jönköpings Elektricitetsverk och spårvägar