Annons

Annons

Öar är trevliga platser att vistas på, men kan vara nog så svåra att nå. Av naturliga skäl krävs ett flytetyg för att korsa vattenvidderna och att ta sig till Visingsö har inte alltid varit så lätt. När nu Braheborg snart gör sin jungfrutur kan det vara på sin plats med en historisk återblick.

Först rodde man
Den första reguljära trafiken var en roddbåt, i gemen kallad paquet-båten, som med början i september 1783 trafikerade sträckan Visingsö-Gränna. På fastlandet anlöpte den Mellby hamn och på Visingsö hette hamnen Parola Malm. Det är idag en idyllisk brygga, men var i 80 år ankringsplatsen på Visingsö för ”färjan”.
Båten roddes av sju män och det underliga finskklingande namnet är historiskt betingat. Initiativtagaren till ”paquet-båten” var lektorn på ön Sven Pether Liljeroth. Han ville att hamnens namn skulle påminna alla om den händelse som utspelades just den 17 juli 1783 i Finland då Gustaf III inför den samlade hären föll av sin häst och bröt armen.
Idag vet väl knappt någon vem Gustaf III var och få på Visingsö kallar platsen Parola Malm. Däremot känner alla till den nuvarande hamnen och där skall ju snart det gräsligt överviktiga flytetyget ”Braheborg” lägga till. Om det nu kommer in och inte släpar kölen i botten. Framtiden får utvisa.

Biltrafik per båt på 1950-talet
Att ta sig med bil till Visingsö har inte alltid varit så lätt som med dagens färjor. Under goda isförhållanden och stabilt vinterväder hände det att Statens Vägförvaltning ordnade vinterväg till Visingsö och då både skottade en väg och märkte ut den med reglementsenliga skyltar och ruskor. Det senare kunde vara nog så viktigt när snön yrde och sikten var dålig. Sådan vinterväg förekom fram till slutet av 1960-talet (se bild).
De mer eller mindre stora båtar som trafikerat Visingsö, som Stjärnorp och Motala Express, hade ingen möjlighet att ta bilar. Gods kunde lastas på däck, men möjlighet till biltransport blir det först 1954. Då startas på Visingsö Lars-Allan Harrysson från Gravarna ett rederi och börjar segla med en bilfärja mellan Gränna och Visingsö.
Färjan som efter ombyggnad får namnet ”Braheborg” (se bild) kunde ta tio personbilar. Ursprungligen var den byggd i Danmark 1931 och hette då Femösund, senare omdöpt till Femö. Denna färja trafikerar Vättern till 1960, då den byggs om ännu en gång och döps till Gullmarsfärjan.  Den har sedan vandrat vidare på havets vatten och finns säkert i drift någonstans, senast var det i Norge.

Målades om - från gult till vitt
En ny färja 61/255 inofficiellt döpt till ”Brahe” sätts i trafik 1960. Den kunde ta tio bilar. Sedan kommer ”Brahe I” med den officiella beteckningen 61/297. Den kan ta 14 bilar och döps så småningom om till ”Christina Brahe”. År 1963 kommer 61/97 som döps till ”Brahe II” men för det mesta kallades Lillafärjan. Den förtjänar ett extra påpekande då den var gul när den skulle till Visingsö, men målades om i vitt!.
Den största färjan idag, Ebba Brahe, kom 1993 och kan ta 22 bilar. Nu kommer den att kompletteras av ”Braheborg” med en lastkapacitet av 34 bilar. Namnet i sig är ju en underlig konstruktion. Vi har ju haft ett antal Braheborgar, till exempel Visingsborg och Brahehus, men någon enskild byggnad som hetat Braheborg har aldrig funnits.
Jag förstår att namnet skall anspela på den första bilfärjan på sträckan, men jag undrar om inte det redan här fanns ett fel. Kanske skepparen från Gravarna på Västkusten trodde att Visingsborg hette Braheborg och felaktigt namngav färjan. Men det finns säkert andra som vet.

Källa:
Gudmundsgillets årsbok 1944
Skärgårdsbåtar.se
Visingsö Hembygdsförening

Bilder äldre:
Visingsö Hembygdsförening
Privat

Bild ny:
Trafikverket
M/S Stjärnorp 1930-1961