Fakta om Staffan

Namn: Staffan Hagberg.

Ålder: 63.

Bor: Bymarken.

Familj: Sambo, två barn.

..

Fakta om Staffan

Namn: Staffan Hagberg.

Ålder: 63.

Bor: Bymarken.

Familj: Sambo, två barn.

Intressen: Idrott och musik.

Ser på tv: Sport.

Förra veckan träffade ni Gunnar Winald i Jnytts artikelserie stafetten. Han lämnade i sin tur över stafettpinnen till Staffan Hagberg.

– En ovanligt "go" kille, vän och spelkompis sedan 70-talet, driven och flitigt engagerad gitarrist, nöjesarrangör, radioprofil, restaurangägare, lärare, copywriter, Jönköpingsdialektkännare med mera..., löd motiveringen.

Annons

Staffan Hagberg är Jönköping personifierad, men han har trots allt bott på annan ort i lite mer än ett decennium. Efter att ha tagit studenten på Sandagymnasiet lämnade han nämligen bygden, vilket har sin förklaring.

– Det fanns inget att läsa här, så jag drog till Stockholm i mitten av 1970-talet. Sedan fortsatte jag plugga i Göteborg och tog min ämneslärarexamen där.

Hagberg stannade kvar i Göteborg efter studietiden och jobbade några år som lärare. Men i slutet av 1980-talet gick flyttlasset tillbaka till Jönköping.

– Jag har alltid varit stolt att vara härifrån. Jag brukar säga att det är en femminutersstad, det tar bara fem minuter till det mesta man ska göra. Det var mycket smidigare att bo här när vi hade fått barn. Jag behöll kontakten med Jönköping under hela tiden jag var borta, jag åkte hem och spelade någon gång i månaden.

"Det är jättefint att vara pensionär, det är det bästa ever", säger Staffan Hagberg, som trivs med sin nya tillvaro.
Foto: Peter Gustafsson

”Vill testa nya saker”

Hagberg lämnade så småningom läraryrket. I stället väntade jobb som journalist på Göteborgs-Posten och informatör på Jordbruksverket i Jönköping innan han startade reklambyrån Frank tillsammans med bland andra Hans ”Ludde” Ludvigsson. Han har dessutom drivit nöjestidningen Gajden.

– Jag är en människa som vill testa nya saker, jag kan inte låta bli. Jag tycker det är kul att skriva, man tror att man skriver för sig själv även om det är för en stor läsekrets. Jag har så mycket bokstäver i huvudet att jag inte kan sluta.

Om Hagberg hade varit ung i dag hade han gjort samma yrkesval.

– Det är inte mycket jag ångrar. Jag är nyfiken och tycker att nya saker är spännande. Jag måste hela tiden ha nya saker som sker och händer.

Vad har varit roligast?

– Allt faktiskt. Jag är en sådan person som trivs med allt jag gör och ser till att ha roligt.

I mediebranschen gjorde han sitt intåg när han jobbade som så kallad gurka, resultatinringare, i radio och tv på 1970-talet.

– När jag gick på gymnasiet jobbade jag här, och när hade flyttat till Göteborg hjälpte jag till under Tipsextra. Jag sprang in med resultaten till programledaren. Det var inget glamouröst men ett kul jobb.

Numera är det en pensionärstillvaro som gäller för Hagberg. Men det betyder inte att han är sysslolös. Tvärtom. Han hjälper till på restaurang Pique Nique som hans sambo äger, är tentamensvärd på högskolan och skriver ett reportage i månaden till Nöjesnytt

– Sedan spelar jag så in i helsike mycket, säger han, och entusiasmen går inte att ta miste på.

– Det är jättefint att vara pensionär, det är det bästa ever. Man sköter sig helt själv. Jag har haft ett roligt liv och nu kan jag styra ännu mer över det och sova hur mycket jag vill. Jag skulle bara haft en 20-årings kropp, då hade allt varit perfekt.

Staffan Hagberg hjälper till och arbetar en del på restaurang Pique Nique som hans sambo äger.
Foto: Peter Gustafsson

Startade musikklubb

Hagberg var med och arrangerade Rådhusrock och har spelat med Crut och Tre små grisar. På senare år har han även varit verksam med musikklubben Jolie Live, som han startade ihop med Hans Ludvigsson.

– Jag tycker fortfarande att det är kul och spännande att spela, jag startar nya projekt hela tiden. Jag har nog ställt till det för mycket, men jag kan inte låta bli när jag ser att något är lattjo. Jag är en väldigt bra inhoppare när någon behöver en udda grej. Jag har nog hoppar in i alla band som finns.

– Nu när jag är äldre är det payback-time. Jag vill se till att de unga får chansen att spela. När jag var ung spelade vi på ungdomsgårdar, hur dåliga vi än var kunde vi spela där. Nu finns det inga ställen om man vill göra något som sticker ut.

Hagberg menar att förutsättningarna för musikarrangörer i Jönköping kunde ha varit bättre och att mycket bygger på egna initiativ.

– Man får göra det själv, det är inget som bjuds. Jönköping har en tradition av att allt ska vara gratis. Det finns entreprenörer som drar igång grejer och ser till att musiklivet lever. Annars hade det bara varit Spira. Men det bygger på att personligt engagemang och att människor utan något större vinstintresse går in. Det måste finnas andra drivkrafter än pengar.

”Musiken en livsstil”

Den närmaste tiden kommer Hagberg att spela tillsammans med Peter Högklint på All Star Festival, som ersätter Coverfestivalen, på Hans Ludvigssons skivrelease och med Crut på en begravningsfest.

Fullt upp med andra ord.

– Musiken är en livsstil, konstaterar han.

– Man tror att det blir lugnare med åren, men det blir faktiskt mer och mer. Jag tar varje tillfälle som ges. Det till och med har blivit roligare med åren för nu fattar man vad man gör… Det är bara att spela, men behöver inte tänka på hur det ser ut. Jag har aldrig haft några stora drömmar utan jag har nöjt mig med det lilla.

Så var det till slut det här med dialekter.

Staffan Hagberg har även ett stort språkintresse och är fascinerad av hur vi pratar i Jönköping.

– Jag har alltid varit intresserad av dialekter. Vi har ingen stolthet i att vi pratar ”Jönköpingska”, men så känner inte jag. Det är fantastiskt att vi har ett eget språk här, vi har en helt egen dialekt. Jönköpingsspråket är en salig blandning av bland annat Stockholmsslang, knallarnas språk månsing, romani och småländska. Det är kul att se hur språket har utvecklats genom åren, men nu håller det tyvärr på att avvecklas. Vi är en utdöende generation som håller på med ”Jönköpingska”, säger han, och skickar stafettpinnen vidare till Raymon Souma.

– Han är en suverän krogägare som vurmar för god mat, fantastisk service och framför allt: massor av levande musik.