För ett par veckor sedan klarade jag av Alphyddan och Sparbankshuset och hotade med att återkomma med några andra byggnader jag saknar idag efter vissa potentaters rivningsraseri.

Denna vecka ägnar jag mig åt några träkåkar som försvunnit. Illustrationen av Villa Sjövik är verkligen gammal och därför inte av yppersta klass.

Klämmestorps Gård, med anor från 1300-talet, revs 1968. Ursprungligen låg här ett torp, S:t Clemens torp och det är med den kunskapen lätt att inse betydelsen av det nuvarande namnet. Det gamla torpet låg under slottet och förvaltades av landshövdingen.

Kungligt finger med i spelet

När Gustav II Adolf såg till att det i Jönköping startades ett vantmakeri, en ”tygfabrik”, uppstod ett sort behov av ull. Därför fick en borgare i staden, Påvel Pilsmed, i uppdrag att på Klämmestorps ägor starta ett schäferi. Får heter på tyska schaf och man hade en viss typ av hundar till sin hjälp att vakta fåren. Dessa känner vi i dag som en hundras, schäfer. Kunnandet importerades från Tyskland och fram till Gustav II Adolfs initiativ hade ullen importerats. Nu översteg behovet av ull hur mycket man kunde importera. Starten på Klämmestorp skedde 1621. Den förste ägaren till Klämmestorp hette Karl Karlsson Gyllenhielm. Han var farbror till drottning Kristina och fick gården via henne. Sedan ägdes gården av många adliga ätter under 2-300 år.

Upprörda över rivning av ridhus

Annons

Mellan 1877-1884 var Allmänna Nordiska Hästskötarskolan förlag här under ledning av den kände hippologen Carl Gustav Wrangel. Den förste icke adlige ägaren var Johan Brandin som köpte Klämmestorp 1908. Den siste blev Sven Kjellerstedt. Han skrev en avsiktsförklaring med Jönköpings stad 1966 och efter politisk strid köpte staden gården 1967 i oktober för 3,5 miljoner kronor. Sedan gick det inte så lång tid innan politikerna bestämde att mangårdsbyggnaden skulle rivas för att ge plats åt ett nytt ridhus. Så skedde 1968 och många Jönköpingsbor var milt sagt upprörda.

Bauervillan raderades

Ett annat vackert hus som revs i början på 1970-talet var Bauervillan eller villa Sjövik som det officiellt hette. Det låg vi Rocksjös strax utanför där Östra och Västra Holmgatorna möts. Här bodde, tidvis, sagotecknaren John Bauer med fru Ester och sonen ”Putte”. Huset borde bevarats, rustats upp och kanske blivit platsen för ett museum över en av våra mest kända Jönköpingsbor. Typiskt revs det en dag i gryningen innan folk hade vaknat. Det var kanske tur det, annars hade väl de som rev blivit lynchade.

Löwenadlers hem borta

Ett tredje fint gammalt hus som rörde upp känslorna hos folk var mangårdsbyggnaden till Kärrarps gård. Kärrap byggdes i början på 1800-talet, som ett annex till Klämmestorps gård. Första hyresgäst var en fru Reutersvärd. Cirka 100 år senare flyttade Märta och Herman Löwenadler in på Kärrarp. De fick fyra barn, två pojkar och två flickor. Den äldste sonen Holger född 1904 blev med tiden en av Sveriges mest kända karaktärsskådespelare. Innan teaterkarriären gick han i skola i Jönköping, bland annat i ”Peset”, Jönköpings Högre Allmänna Läroverk för gossar.

Holger flyttade till Stockholm 1924. Började sin teaterbana på Svenska Teatern i Åbo (1927-1930), sedan Blancheteatern (1930-1941) och slutligen Dramaten (1941-1873). Han avled 1977. Delar av familjen Löwenadler bodde kvar på Kärrarp fram till och med 1929.

Sedan 1980-talet har kommunen, som idag äger Kärrarp, låtit det stå och förfalla och när de väl vaknade till liv var det för sent för en pietetsfull renovering. I stället blev det en ombyggnad av huset till annan verksamhet än bostad. Stor synd och skam tycker många.

Stationshuset blev resecentrum

Ett annat kulturhus som det varit bråk om var gamla stationshuset som revs 1983 för att få plats för flera spår och den nya bussterminalen. Rosenlunds Herrgård försökte våra politiker sälja under flera år innan en ordentlig folkstorm fick dem på bättre tankar. Kunde de sedan satsa lite pengar på att gräva fram Posses gamla barockträdgård från 1700-talet, så kunde kommunen äntligen få en vacker turistattraktion. Ryktet säger i september 2016 att en begränsad summa ställts till Museets förfogande för påbörjande av ombyggnad till ”Posses park”. Låt oss hoppas ryktet är sant.