Dans i juletid är en stående tradition i Jönköping. Som alltid kommer dansuppvisningen äga rum i en mer eller mindre fullsatt Sofiakyrka. Izabella Simonsbacka tror på mellan 600-700 åskådare.

– Det finns plats för 600, men det brukar alltid vara folk som står också. Det brukar bli fullsatt och det gäller att komma i tid för att få plats, säger hon i samband med en repetition ett par dagar innan uppvisningarna.

Premiären är på fredag kväll och uppvisningen visas även lördagen eftermiddag. De yngsta dansarna är sex år och de äldsta 18.

– Vi vill föra vår jultradition vidare, oavsett om man har en kristen tro eller inte. Då detta handlar om varför vi firar julen och då bygger man broar mellan olika kulturer och folk. Vi har till exempel muslimer, buddister och hinduer i vårt land. Ett sätt att mötas är att vi presenterar vår kultur, de presenterar sin kultur. Istället för att vi ska vara rädda eller känna ett främlingskap för varandra, säger Izabella Simonsbacka.

Annons


Foto: Erik Boström

Hur tar sig det uttryck i uppvisningen?

– För det första är det olika musikstilar. Det handlar om jultradition, men också om hur världen ser ut idag. Det finns de som inte har det så härligt i jul. Det är många barn som går till något som inte är så fantastiskt. Även om det här är vår jultradition och att vi känner julefrid så vill vi uppmärksamma på att det för en del är fyllt med ångest att gå hem och fira jul, säger Simonsbacka och berättar om en av danserna, som hon kallar för Flykten.

– Den gjorde jag för två år sedan och handlar mycket om flykten från krig över hav. Men även om flykten från sin egna kropp och hud, om kvinnor som har så mycket pålagt om hur de ska vara kvinna, mamma, sexig och det börjar redan i tonåren. Så den har lite dubbla budskap.

Vad är nytt i årets uppsättning?

– I denna produktion är det fem nya sånger. Eleverna själva repeterar in det och jag har en före detta danselev som pianist. Jag vill ha ungdomar hela tiden och att det bara ska vara en vuxen. Jag är spindeln i nätet som håller koll så inget fallerar, hjälper till och styr upp. Men det är de större ungdomarna som är faddrar till de yngre. Sen är det en dansgudstjänst från början till slut och det sista är vad som tillhör kyrkans liturgi, det är fader vår och vi sjunger välsignelsen, dansar vid altaret och sen går vi ut.

Fem nya sånger och fyra nya danser är med denna uppsättning. Och även om Izabella Simonsbacka ständigt ser till att Dans i juletid förändras med åren så är julevangeliet ständigt med på programmet.

– Alla dansare har inte kristen tro, men alla längtar efter att komma in i Sofiakyrkan och dansa. de säger att det inte blir jul förrän vi har dansat där och det är skönt att ha den öppenheten, avslutar hon.

Jul