Fakta Sune Bergman
Ålder:
58.
Bor: Norrköping.
Yrke: Ishockeytränare.
Klubbar som spelare: Kramforsalliansen, Boro/Vetlanda, Troja-Ljungby, Sundsvall.
Klubbar som tränare: Sundsvall, Sundsvall/Timrå, Pantern, HV71, Leksand, Troja-Ljungby, Hudiksvall, Frisk Asker, Vita Hästen.
Främsta meriter: Årets tränare i Sverige 1995, SM-guld med HV71 1995, landslagstränare i Tre Kronor 1998-99, Årets tränare i Norge 2008.

Att Sune Bergman handplockades till HV71 berodde mycket på att säsongen 1993/94 slutade med ett missat SM-slutspel. Tränaren Håkan Nygren fick sparken efter bara en säsong i klubben och han ersattes av en doldis som närmast kom från tre säsonger i Malmöklubben IK Pantern.
Hur Bergmans första säsong slutade kan ingen HV-supporter ha glömt.
Jönköpingslaget hade det emellertid tungt ganska länge och slutade först på åttonde plats i elitserien, men slog sedan ut både Djurgården och Malmö innan Brynäs väntade i finalserien.
Den allra största skrällen var att HV71 besegrade tabellettan Djurgården efter tre raka segrar i kvartsfinalserien.

"Var mycket bättre tränade"
- Vi fick stryk rejält av dem en vecka före slutspelet, och de var rätt styva i korken innan de skulle möta oss. Men de blev skärrade när vi vände i första matchen, sedan tog vi en suddenseger i hemmamatchen innan vi vann stort borta. Vi försökte spela disciplinerat och hade lite flyt, minns Sune Bergman.
I semifinalen väntade Malmö, där HV71 vände 0-2 till 3-2 i matcher. Den matchserien var en riktig rysare, och vändningen kom när de blivande mästarna vann den tredje matchen i Malmö efter förlängning.
- Vi visste att ju längre matchserien skulle hålla på, desto mer talade för oss. Vi var bra mycket bättre tränade, vilket visade sig till slut.
Även finalserien mot Brynäs blev spännande och gick till fem matcher efter att lagen vunnit sina hemmamatcher. Den femte och avgörande drabbningen i Gavlerinken blev dramatisk och avgjordes först när Johan Lindbom satte segermålet i förlängning.

Annons


Sune Bergman var på besök i Jönköping under en slutspelsmatch våren 2010. Här ses han tillsammans med Kari Eloranta. Foto: Arkiv/Marianne Lundvall

Minns mottagandet vid hemkomsten
- Det var fantastiskt att vi kunde bli svenska mästare, det var stort för HV. Jag tycker att det var allra störst för personer som Denny Eriksson, Bengt Halvardsson och Ove Jungåker, som jobbat för föreningen hela livet, säger Bergman, som ger sin syn på varför hans lag gick hela vägen:
- Vi var bra tränade och orkade spela hela slutspelet. Dessutom fick vi in den vinnande känslan när vi slog Djurgården samtidigt som alla spelade sin bästa ishockey.
En anledning till att HV71 överträffade allas förväntningar i slutspelet var den storspelande målvakten Bosse Ahl, som egentligen var andremålvakt bakom Peter Åslin. Men Ahl fick chansen - och tog den.
- Han var den som stod mest i serien, men Bosse fick chansen i den sista matchen som var betydelselös. Eftersom han spelade bra då bestämde vi oss för att han skulle få stå även i slutspelet.
Ett av Bergmans främsta minnen från guldåret är mottagandet laget fick när de kom hem från Gävle.
- Det var fantastiskt med folk när vi kom tillbaka till Jönköping. Jag visste att det fanns intresse för HV71, men trodde aldrig att det var så stort.

"Bästa laget år två"
Att Bergman gjorde succé i Jönköping grämde Malmös starke man Percy Nilsson, vars lag slogs ut av HV71 som hämtade en tränare från hans hemstad.
- Här letade jag efter en skicklig tränare i hela landet - och så fanns han mitt framför näsan på mig i Malmö, suckade han efter SM-slutspelet 1995.
Säsongen 1995/96 firade radarparet stora Esa Keskinen och Kai Nurminen stora triumfer i HV71. Men laget drabbades av flera skador i slutet på säsongen som tog slut redan efter 1-3 i kvartsfinalserien mot Modo.
- År två hade jag det bästa laget under min tid i klubben. Vi hade egentligen bättre lag och större förutsättningar än när vi tog guld, men hade otur med skador.
Bergman stannade sedan ytterligare två säsonger, som båda slutade med kvartsfinalförluster, och han minns tillbaka på tiden i Jönköping med glädje.
- Intresset är stort, och jag trivdes bra där. Jag trivdes jättebra med organisationen runt omkring, så det var en bra tid.

Införde ny attityd
Nu 58-årige Bergman införde en ny attityd i HV71. Han nöjde sig inte bara med att föreningen var "lagom bra" utan hade betydligt högre målsättning än så. Han ställde betydligt högre krav på spelarna än sina föregångare och framförde ofta kritik öga mot öga mot spelarna. Men kritiken fick spelarna att jobba ännu hårdare och lyfta sig ytterligare ett snäpp.
Efter att sejouren i HV71 var över skrev han på för Leksand och han har därefter tränat en rad olika klubbar. Efter tre år i norska Frisk-Asker skrev han inför den nyligen avslutade säsongen på för division 1-klubben Vita Hästen, som vann både grundserien i höstas och vårens alletta. I kvalserien till allsvenskan tog det dock stopp, men Bergman är trots det belåten.
- Det har gått jättebra, jag är mycket nöjd med säsongen. Vi har många unga spelare, både de och föreningen vill uppåt, så vi vill gå upp i allsvenskan så fort som möjligt.

Blev "Kung Sune" redan som spelare
Bergman kan även se tillbaka på en spelarkarriär där han bland annat representerade Boro/Vetlanda och Troja-Ljungby, där han ofta ställdes mot just HV71. Han var målvakt, och fick det mindre smickrande smeknamnet "Sållet" när det gick dåligt, men kallades redan under tiden som spelare för "Kung Sune". Han fick namnet efter att ha hållit nollan när hans Troja-Ljungby mötte Hammarby på Hovet.
- Vi vann med 2-0, och Leif Boork som tränade Hammarby på den tiden gav mig namnet "Kung Sune av Hovet".
Bergman berättar att HV71 har en stor plats i hans hjärta och han följer fortfarande lagets framgångar, främst via tidningar, och han har fått se klubben förvandlas.
- Under min tid där var det jag och Denny Eriksson plus ytterligare två-tre som var anställda, men nu har det blivit en miljonindustri. Det tar tid att etablera sig, men de har byggt upp en organisation och har skött det hur bra som helst, säger Sune Bergman, som för evigt kommer bli ihågkommen för SM-guldet 1995.