Annons

Elvis Costello. Under sina 40 år som aktiv musiker så var han, för första gången någonsin, i Jönköping och uppträdde. Han kom glidandes in på scen med en entusiastisk aura runt sig och med en illröd hatt placerad på sitt huvud.

Det drog igång direkt med låten ”(The Angels wanna wear my) Red shoes” och under kvällens gång fick vi även chansen till att få njuta av att höra honom framföra populära låtar så som ”Alison”, ”She”, ”(Whats so funny 'bout) peace, love & understanding” och ”Watching the detectives”, samt låtar som han skrev för musikalen ”A face in the crowd”.

Han tog inte bara över scenen, han gjorde hela lokalen till sin. Varenda stol, varenda liten yta som fanns var nu hans. Hela hans framträdande på scen utstrålade genuinitet och ödmjukhet.

Annons

Han delade med sig så otroligt mycket. Inte bara genom de låtar han skrivit och uppträdde med, utan genom att vara otroligt närvarande i sitt sätt att prata med publiken. Han delade med sig av fantastiska historier som mest av allt kretsade kring hur låtar kommit till och hur han har blivit den har är i dag.

Det fanns en intensitet i hans framträdande och jag tror inte någon kunde sitta oberörd när han gav sitt allt till varenda låt. Han såg även till att hela publiken fick se honom på nära håll när han under låten ”Alison” drog ut kabeln som gick till förstärkaren, lät den falla ner på golvet och vandrade ut till publiken medan han framförde låten akustiskt.

Men, trots den spontana känslan han utstrålade så vill jag inte försumma det faktum att det var otroligt mycket som visade hur genomtänkt det faktiskt var.

I mitten av scenen fanns där en stor, gammaldags liknande tv som visade musikvideos innan han kom ut på scen och som sedan visade bilder som sammanflätades tillsammans fint med hans historier och låtar.

I det stora hela skulle jag rekommendera alla, om han kommer tillbaka, att inte tvivla eller låta sig själva missa detta. Åk och se honom uppträda. Älskade du inte honom innan så kommer du garanterat göra det efteråt.