Annons

Många tyckte att folkparkerna var ett syndens näste. Det var dit fylla och otukt sökte sig då flickorna målade sig med läppstift och pojkarna lockades att dricka brännvin. Det var där ungdomen förleddes ner i fördärvet, hamnade i slagsmål och unga män och kvinnor gjorde hemskheter med varann i mörkret, i skydd av buskarna. Detta var det många som trodde sig veta. Det fanns också många som tyckte helt annorlunda.
De flesta som joggar runt Munksjön anar nog inte att det vid Djursjukhuset och Sortergården har legat en Folkpark där ungdomar har roat sig och svärmat men även där ett och annat slagsmål ägt rum ibland buskarna. Fotograf: Louise Hultman

Jönköpings andra folkpark öppnade upp portarna pingstafton 1923. Den förlades vid Munksjöns södra strand, ungefär där Djursjukhuset och sortergården ligger idag. För att ta sig dit om lördagarna och söndagarna hoppade man ombord på de enormt populära båtarna som gick i skytteltrafik mellan Vindbron vid kanalen och parken. Efter andra världskriget ordnade man också så att man kunde åka buss dit.

Barnteater, slöjdanser och orkestrar
Folkparken erbjöd jönköpingsborna både lokala, nationella och ibland även internationella förmågor. Under de 51 år folkparken drevs i Jönköping dansade man till liveorkestrar, operetter bjöd på musikaliska njutningar och akrobater underhöll publiken. Det var inte ovanligt med barnteater på dagtid men för mer barnförbjuden underhållning kunde man se Phyllis Dixys topplessa slöjdanser och burlesqueshower. Kanske kan detta ha bidragit till moralpaniken?
År 1957 kom bandet med det i moderna öron något häpnadsväckande namnet "Teddy Cottons negerorkester" till Jönköping och bjöd på härligt svängiga toner. Publikrekordet nåddes när musiktruppen Scandalis uppträdde inför 6000 besökare. Förutom underhållning kunde man i pausen pröva sin tur på något av lotterierna i spelhuset eller med en annan sorts tur kanske bli bjuden på en Pommac och kanelbulle av Snygg-Rolf eller någon annan av killarna man spanat efter under kvällen.


Sverre Broström som ofta besökte folkparken på 40-talet erkänner att det största skälet till att hänga där på lördagarna var för att träffa tjejer.
- Men jag hade ju ögonen på en, berättar Sverre som känt Ann-Marie sedan skolåren och de är fortfarande vid 81 års ålder lyckliga tillsammans. De minns hur pojkarna fick köpa dansbiljetter för ungefär 10 öre och sen bjuda upp en tjej till en dans. Flickorna fick snällt stå och vänta tills pojkar i hatt gjorde sitt val.

Annons

Moralpanik och ekonomiska beskymmer
Framåt natten, när de kulörta lyktorna lyst upp dansbanan en tid och musiken svept över sjön in mot stan under flera timmar, var det dags att ta båten över till Vindbron igen. Ibland var det härligt romantisk stämning ombord men oftare var det trängsel och bråk. Vissa hade smugit i sig lite för mycket sprit trots alkoholförbudet i parken och detta bidrog säkert till oroligheterna på båten. Folkparkerna i landet som startades i regi av de lokala arbetarförbunden Folkets Hus var helnyktra tillställningar; ingen alkohol fick serveras på området.


Sverre Broström berättar att största skälet till att han gick till Folkparken för att träffa tjejer. Det var under en av dessa danskvällar som han och Ann-Marie blev ett par. De verkar fortfarande lika kära som den där kvällen då Sverre bjöd upp till dans. Fotof: Louise Hultman

Tage Berglund om precis som Sverre var med på 40-talet berättar att grabbar brukade dricka en del innan de gick in och sen hålla fyllan igång på den klass 1 öl som serverades. Ändå kunde ett och annat fylleslag utbryta i parkerna.
-Slagsmål var det ju alltid, berättar Tage. Det var ju klart att jag var med ibland och slogs. Det gjorde man ju lite till mans. Man gick undan lite och det var ärligare på den tiden - låg han ner rörde man dem inte.

Folkparkerna drevs helt ideellt och många engagerade sig nästan dygnet runt med att organisera vaktscheman, artistbokningar och målning av räcken inför säsongsöppnandet vid pingst. Detta var livet för många av Sveriges folkparksmedlemmar; kanske mycket slit men säkerligen mycket glädje. Folkparken i Jönköping hade under många år stora ekonomiska problem att tampas med. Under de sista tio åren gick föreningen med stort underskott och fick bidrag av kommunen för att kunna gå runt.
År 1974 gick Jönköpings kommun in och tog över parken för att snart därefter riva den.
I Sverige har människor alltid drabbats av moralpanik oavsett om det gällt videovåld, romanläsning eller en svängom i folkparken men oftast mattas paniken av efter en tid. Att folkparkerna fick epitetet dansbaneeländet kanske inte var helt rättvist. Många såg fram emot sommarens dans och underhållning när vintern var som mörkast eller när måndagsångesten slog in och helgens ledighet kändes allt för avlägsen. Kanske inte helt olikt hur vi lever idag då lördagens konserter, dans på klubbar, teaterföreställningar eller span efter hetaste killen gör vardagens enformighet och ensamhet dräglig.

Bildtext till affischen
Många stora uppsättningar som turnerade runt på Sveriges folkparker under 1900-talet. Musikalen Annie get your gun blev omåttligt populär när den spelades på Folkets park i Jönköping under mitten av 1900-talet. Programhäftet är hämtat från Jönköpings folkrörelsearkiv.

Källor:
Gudmundsgillets årsbok, 1984: "Jönköpings andra folkets park" av Sigvard Lindqvist.
Gudmundsgillets årsbok, 2006. "Folkparksbåtarna - En svunnen idyll" av Magnus Widell.
Programhäften, Folkets park. Jönköpings föreningsarkiv.
"Håken vet inte om buskisen kommer igen" Smålands folkblad, 8 februari 1971. Jönköpings föreningsarkiv.
"Allt han byggde upp är nu borta" Smålands folkblad, 19 juli 1975. Jönköpings föreningsarkiv.
Åberg, Göran (red). (1984). Jönköpings stads historia IV. Jönköping: Jönköpings kommuns kulturnämnd.
Intervju med Tage Berglund, 2009-06-05.
Intervju med Sverre Broström, 2009-06-05.