En intressant fråga, som äldre österbor ibland tar upp, är att det finns två undergångar. Dels den stora vid Östra Storgatan, dels den i järnvägsbanken från Artillerigatan över till Rosenbergsgatan. Den senare kallar jag ”Valvet”.  Men nu håller jag mig till Storgatan. Undergången är dessutom, vilket jag nogsamt har fått lära mig av folk från Öster, skiljelinjen mellan Öster och Liljeholmen. Men även om detta strider man på Östers gator. Jag förhåller mig neutral.
Självklart kom Undergången till när järnvägen drogs ut från Jönköping mot Nässjö. Den första delen, Mullsjö-Jönköping, stod klar i december 1863. Den var ansluten till Västra Stambanan. Sedan skulle den förlängas över Nässjö mot Malmö och bli Södra Stambanan. Den var klar 1864 och då låg Jönköping vid stambanan. Denna glädje blev dock kortvarig, år 1874 byggde man ut järnvägen norrut från Nässjö och därmed kom stambanan att gå den vägen.

Annons

Svaret på placeringen
Den nuvarande sträckningen utmed Norra Strandgatan, som är så ifrågasatt eftersom den av vissa anses avskärma staden från Vättern, var inte den självklara. Tanken var att låta järnvägen gå genom Hamnparken, utmed Munksjöns norra strand(nuvarande Atollen) till Kålgårdsområdet. Det som avgjorde placeringen var stadens problem med en Strandpromenad utmed Vättern bort mot Rosenlund. Denna hade anlagts och efter att två gångar spolats bort av Vätterns is hade staden ingen Strandpromenad, men väl en skuld för investeringen. Järnvägsstyrelsen erbjöd sig då att överta skulden mot att man fick bygga i den aktuella sträckningen. Dessutom skulle Järnvägsstyrelsen anlägga en vågbrytare till skydd för järnvägen och denna kom även att bli skydd för Strandpromenaden och Norra Strandgatan. Detta är förklaringen till den ibland ifrågasatta placeringen av järnvägen.

Dödsolycka
När banan förlängdes 1864 byggdes alltså Undergången vid passagen av Östra Storgatan. När sedan spårvägen skulle byggas om 1913 begärde staden att Undergången skulle höjas för att möjliggöra en passage med spårvagn. Efter mycket förhandlande och efter att staden bidragit med 17 000 kronor kom höjningen till stånd. Därmed kunde röda linjen förlängas till Tegelbruksgatan. Tidigare hade den haft sin ändhållplats vid Vintergatans mynning i Östra Storgatan.
Under 1930-talet byggdes Undergången om en gång till. Mittpartiet, som bar upp bron, var från början en kraftig och klumpig betongkonstruktion. Denna mittbarriär påkördes av en byggmästare från Huskvarna med bil, och det gick så illa att föraren avled. Efter detta bestämdes att man skulle göra en smäckrare konstruktion och den ombyggdes med en stålbalkskonstruktion.
Efter detta har bron ännu en gång byggds om och det var 1994. Då ändrades sträckningen och bron blev betydligt längre för att möjliggöra den trafiklösning med en rondell som vi har idag. I samband med detta och som en eftergift till de boende på Öster målades bron i IK Tords färg, den blev lila. Tidens tand har dock gjort det svårt att idag se att den varit lila.

 

 

Källor
Gudmundsgillets årsbok 2012 Magnus Widell
Bo E Karlsson Bebyggelse i Jönköping 1612-1870
Lennart Lindberg, Lars O Fältskog Jönköpings elektricitetsverk och spårvägar