Annons

Mord. Skjutningar. Explosioner. Mordbränder. Våldtäkter. Grova rån. Grova stölder. Grov misshandel. Blåljuspersonal anfalls. Detta kan vara en löpsedel på vad som händer i Sverige. Det är brott som begås i två och tresiffriga tal per år.

Till dessa brott tillkommer vad man kallar mängdbrott som heller inte är obetydliga i sitt sammanhang. Sverige håller på att förändras/har förändrats. En norm där brottslighet tycks ha accepterats av staten. Samhällskontraktet med sina medborgare har staten ensidigt sagt upp. När staten lämnar utrymme i sitt våldsmonopol fylls detta snabbt av kriminella krafter som vill ha ett helt annat samhälle än det demokratiska som vi länge fått kämpa oss till. Den svenska kroppen blöder och håller på att förlora sin själ.

En själ som redan gått förlorad i flera av våra särskilt mest utsatta områden. Där härjar moralpoliser och religiös fanatism samt organiserad brottslighet m.m. Här och även andra ställen anfaller man blåljuspersonal i sitt arbete.

Annons

Dessa kriminella krafter som inte är obetydliga ifrågasätter vår demokratiska legitimitet. Tryggheten i vårt land har en svunnen tid. En tid då respekten för våra demokratiska institutioner var fast förankrade hos folket.

Ett folk som nu känner sig vilsna och övergivna av den stat som skulle leverera trygghet och säkerhet. Ett folk som börjar bli trött på den plakatpolitik och partipolitik som hittills rått för att skapa trygghet. Att hålla svenska folket som gisslan i denna” katt och råtta lek” är ovärdigt ett land som vill kalla sig demokratiskt.

Alla människor i vårt land måste få känna sig trygga oavsett vad de röstat på. Detta måste vara ingången för vår regering och parlament att ta fasta på. Låt trygghet och säkerhet vara överordnat politiskt käbbel. Se även till att vårt rättssystem levererar trygghet för oss alla människor som tror på vår statsbildning.

Vårt rättssystem med polis och domstol i spetsen måste få de resurser som krävs. Att lagarna skall vara aktuella är en självklarhet. Så är det inte idag. Denna senfärdighet gör polis och domstolar bakbundna. Tullen kan exempelvis inte ingripa fullt ut då tjuvgodset lämnar Sverige. Vem har då det yttersta ansvaret för att vårt land är på väg att förlora sin själ?

Vår nuvarande regering har det yttersta ansvaret även om förutvarande regeringar inte varit oskyldiga. Oacceptabelt. Mycket oacceptabelt. Vidrigt. Bestialiskt. Förfölja till världens ände. Går åt rätt håll. Detta är uttryck som ständigt upprepas av vår statsminister/ministrar då mord, skjutningar och övrig grov brottslighet begås.

Vad hjälper det brottsoffret eller anhöriga? Det är närmast en skymt eller respektlöst förhållningssätt till de drabbade. Tänk om orden var avgörande, ja då hade mord och skjutningar upphört och vår själ hade fått den medicin som behövs för ett tillfriskande. Nu är det inte så. Nu måste regeringen agera innan fler människor får sätta livet till.

Tiden är nu ute för snack. Nu är det verkstad som gäller. Att i detta läge inrätta en välfärdskommission ter sig närmast löjligt. Det är som ett slag på käften för alla brottsoffer.

Bättre då att tillsätta en kriskommission mot brottslighet. Hur kan vi annars få välfärd som omfattar alla? ”Alla ska med” brukar det ju heta. Att putsa på skorstenen i ett hus där bottenplattan krackelerar är heller inte framgångsrikt. Verkligheten har nu hunnit ifatt regeringen i sin passivitet mot det kriminella Sverige.

Tänk då på det kära regering att någon eller några får betala ett högt pris för er passivitet. Är inte dessa människor värda bättre? Statens hela arsenal står till ert förfogande. Se till att utnyttja den i stället för att som en papegoja upprepa att det är oacceptabelt.

Kjell Krantz (M)