Annons

IK Tord hade sin klubblokal där i över 60 år. Klubbens medlemmar har i alla tider kallats kineser, i folkmun. I dagens rasistdebatt kanske det är farligt att kalla folk för kineser, men en Tordare har alltid varit en kines.

Men trots min uppväxt vid Kilallen, så visste jag inte att det en gång funnits en liten gata som hettat Svingatan. Den gick från Rosenbergsgatan till fastigheten Lönnholmen, parallellt med nuvarande Lillgatan och Östra Storgatan, men mellan dessa båda gator. Visserligen ingen längre tid, c:a  40 år, från 1875 till 1915.

Annons

Rosenbergsgatan nämndes. Denna gata, som förr var den enda infarten till Östra Kyrkogården, kallades ofta för ”tårarnas gata”. Som Lennart tidigare nämnt så kallades ju korsningen med Östra Storgatan för ”Skrevet”.

Gatukorsningen som kallades Skrevet
På ”Skrevets” östra sida låg Lindbergs speceriaffär, på västra sidan, byggt i vinkel, det första flerfamiljshuset på Liljeholmen/Öster som byggdes i sten.  Speceriaffären var förbjudet område för oss som gick i ”Östre skolen”, eller Östra Real som vi tyckte lät lite finare. Eftersom det var förbjudet område, var det givetvis en sport att springa dit på rasterna och köpa godis. Godsakerna låg i en stor fyrkantig låda täckt av ett glaslock, som var spröjsat. Under locket var det en massa fack, som innehöll diverse godis. Våra favoriter var salta grisar och violtabletter som kostade 1 öre/st.

Själva huset som innehöll affären, var byggt på 1800-talet och den första som drev handel där var Brita Maria Johansson (1909-1929). Därefter Skogman & Lindberg (1929-1931), DB Liljeroth (1931-1935), Carl-Erik Lindberg (1935-1942) och den siste ägaren var Fredrik Lindberg (1942-1958). Sedan såldes huset, flyttades till okänd plats och användes till sommarstuga.

Minnen från några vackra män
Flerfamiljshuset på andra sidan ”Skrevet” var intressant bl.a. för att det inne på gården fanns lite olika verksamhet. En bilverkstad fanns och den ägdes av Kalle Törnkvist. En duktig bilmekaniker med gott rykte.
Det påstods att Kalle var begåvad med stans största näsa. En av hans kunder kallades för ”Fulan” och hade stans största öron. De här båda blev goda vänner och tog gärna en pilsner eller två tillsammans. Ofta på Cafe Fenix vid Östra Torget.
En dag när de satt där och njöt av innehållet så var det tyst ett par minuter. ”Fulan” satt och tittade på Kalle som blev lite irriterad och sa: ”Va glor Du på”??  Då sa ”Fulan”: ”Jo, ja setter å tänker på en sak, di näsa å mina öron, vicken jädrans vacker stövare dä sulle blett….”

Bakom Lindbergs affär fanns förr ett koloniområde, efter detta kom Liljeholmsgatan. Där byggdes 1934 två stora stenhus. Adressen var Liljeholmsgatan 1 och 3.
Ettan låg i kv.Fogden och trean i kv. Flöjten. De som bodde kallade husen för Liljan 1 och 3. Husen byggdes som en form av andelshus. Det visade sig efter några år att de som bodde i Liljan 1 inte klarade det ekonomiska varför det omvandlades till hyreshus. Liljan 3, däremot, sköttes exemplariskt och är än idag ett andelshus.

Allén till Rosenlund
På 1600-1700-talet fanns från Vedtorget till Rosenlundsbacken en allé av almar. De försvann under årens lopp men så sent som på 1990-talet fanns det några enstaka exemplar kvar vid ”Smörhålan” (mellan Skrevet å Unnegången), men efter det att grenar ramlat ner på parkerade bilar, till stor kostnad för kommunen, togs träden ner så sent som för något år sedan.

En vädjan
Namnet ”Smörhålan” är platsen mittemot Östra Skolan. Om detta råder ingen tvivel. Men, och det är ett stort men, varför heter det så? Om det är någon av Jnytts kunniga läsare som vet något, sant eller osant, så skriv gärna om det i kommentatorsfältet nedan. Vi är faktiskt många som undrar.