Annons

På dagens äldre bild finns tre historiska föremål/platser i staden. För det första spårvagnen som vi inte sett röken av sedan de slutade gå 1958. En och annan nostalgiker tittar väl fortfarande efter dem, men inte ens spåren är kvar. Åtminstone inte i någon större utsträckning, det finns en stump utanför spårvagnsstallarna på Barnarpsgatan. Den andra inrättningen på bilden har man väl aldrig sett röken av, utom när man sprängde en dito på Västra Torget påskafton 1964, men däremot känt doften av i många år och på många platser.” Pissekuren” som vid förra seklets mitt tjänade halva befolkningen på ett utmärkt sätt. Dessa bekvämlighetsinrättningar fanns till 1987 då den sista revs. Det var den i Skjutsarebacken, vägen upp till Stadsparken.
Men det finns en tredje viktig historisk plats på bilden. Nedre plan på ”Södre skolen”, nuvarande Torpaskolan.  Den nedre planen ingick inte på min tid i den ordinarie skolgården, men har använts till mycket. Under andra världskriget fick de äldre eleverna använda utrymmet till skolträdgård och lära sig att odla grönsaker. Härmed kombinerade man två funktioner, eleverna fick en utmärkt anledning till att vistas ute och lära sig vårda växter och blader, men framförallt förbättrades på detta sätt tillgången till grönsaker, som det var litet si och så med under kriget.

Annons

G-man fixade tävling
Själv minns jag att vi i början på 50-talet byggde en ”motocross-bana” genom att lägga en slinga som gick upp och ner för slänterna runt hålan. I botten lade man en så kallad ”granathåla”, en grop man skulle flyga ner i med cykeln och sedan ta sig upp på andra sidan. För det var cykel som gällde och oväxlade sådana. Annat fanns inte att tillgå. Men ett trix var att byta ut det främre kedjehjulet till ett något mindre och därigenom få mindre trampmotstånd. Man fick i gengäld trampa ”utav tusan”, men man kom fortare fram. Det gällde bara att hitta den optimala utväxlingen. Naturligtvis anordnades tävlingar och vem stod som arrangör om inte den legendariske Bertil G-man Gustavsson.

Härlig påskbrasa
Bertil anordnade också en annan begivenhet, som var en av årets största. Sedan 1940-talet hade det ordnats en påskeld på grusplanen i Friaredalen.  Den brukade dra ett stort antal åskådare och knallandet och skjutandet var omfattande. En annan påskeld, som på grund av sin höga placering märktes mycket på söder, var den som låg i Mariebo. Den låg mellan nuvarande Förborgsgatan och Furuliden. Men se Friaredalen och Mariebo var inte G-mans område. Däremot passade hålet vid nedre plan perfekt. Huruvida han sökte tillstånd kan vi förbigå med tystnad, men en gigantisk hög drog han ihop. Han mobiliserade sina ”grönsiskor”, det vill säga de grabbar som spelade hand- och fotboll i J-Södra och sedan drog vi ihop både sådant som skulle och sådant som kanske inte skulle eldas. Vår påskeld bestod av traktens klipp från buskar och träd, samt inte minst viktigt, de trälådor vi tiggde oss till från hela affärsbeståndet på Torpa. Den blev därför den i särklass största på Söder och den i Friaredalen dog sotdöden. Höjderna runt nedre plan på ”Södre skolen” kantades av en månghövdad publik och vi pojkar hade jätteroligt med våra bomber och framförallt med häxpiporna. En häxpipa var en ”bomb” som innan den kreverade for omkring, hit och dit, utan någon möjlighet att veta vart den skulle ta vägen. Farandet avslutades med en knall. Denna företeelse är naturligtvis olaglig idag. Häxpiporna slängde vi bland benen på publiken och många nya nylonstrumpor hade gjort sitt redan första kvällen när häxpiporna sprätte som eldflugor. Stilenligt hade G-man dessutom samlat ihop lite pengar till ett fyrverkeri.

Minns sina skolledare
När vi busade på långfredagskvällen gick väl inte tankarna till våra lärare, men de hade nog haft synpunkter på vår verksamhet. Bland de duktiga lärarna på 40- och 50-talet i överläraren Blåmesens (John Widströmer) skola märktes namn som Norén, Erik Wernhag, Otto Lindblad, Nils (Jonsson) Rönneke, Augustinus Bergqvist  och Charles Bergström. Flera av dem hade blivit förstelärare i dag. Av en eller annan av dem har väl artikelförfattaren fått en och annan örfil. Det har på intet sätt skadat mig, men kanske avhållit mig från ett och annat rackartyg.Vi kan väl avsluta denna påskbetraktelse och konstatera att i dag hade G-man aldrig fått tillstånd till ett liknande arrangemang. Men känner jag Bertil rätt, hade han aldrig sökt.

Den gamla bilden är ett vykort och bilden på G-manstatyn har Gunnar Berglund tagit. Den minnesgode Lennart Lindberg står för texten och den nya bilden, men han har fått några påskminnen av den övriga redaktionen  för Jönköping Förr och Nu.