Annons

När jag satte mig och skulle skriva veckans alster, jag hade redan skrivit ett, men det handlade om gräsklippning i Rådhusparken och det var inte speciellt rätt i tiden, så letade jag efter kort med snö på. Då fann jag i Gustav Anderssons digra samling denna förtjusande yngling. Tyvärr vet jag inte vem han är, det skulle vara roligt att få veta. Men det stora problemet med Gustavs alla bilder är att han aldrig skrev en rad om vem eller var han fotograferade.

Men vi tar det i tur och ordning. Vi befinner oss i en park som kommunen för tillfället vänt upp och ner på. Vi är i norra ändan av Västra Torget. Detta salutorg hade länge legat på den öppna plats där vi idag har Sofiakyrkan, men på 1880-talet fick det maka på sig och placerades vid nuvarande plats. Omkring 1925 tog Västra Torget över som den ledande marknadsplatsen och bland annat Östra Torget fick då vidkännas en minskad försäljning.

Den lilla torgparken

Annons

Men vi är inte på torget riktigt, vi är lite norr om innan Brunnsgatan. Vid 1930-talets början anlades den så kallade Västra Torgparken. Den stensattes och ett vattenkar i slipad brun marmor för hästarna sattes upp. Naturligtvis den vid denna tid obligatoriska urinoaren kom också till. Det återstår inom parentes att berätta om dess hädanfärd, det blir till Påsk. I mitten på stensättningen gjordes en öppning för plantering och runt denna löpte en grusgång med anslutningar till alla hörnen.

Invigdes av stadsråd

Vid 700-års jubileet moderniserades parken något och samtidigt döptes den till Olof Palmes plats. Parken kompletterades så småningom med en skulptur, Nike från Samothrake och denna invigdes den 1 maj 1989 av stadsrådet Kjell-Olof Feldt, måhända passade han samtidigt på att hålla sitt Första majtal på torget.

Men åter till Folkes kort på den glade ynglingen. Det är säkert 1940-tal och han har ytterrock och halsduk och de för sin tid vanliga golfbyxorna. Rutiga strumpor kompletterar. Äppelknyckarbyxor var ett svenskt namn eller smeknamn på sagda plagg. De åtsnörda byxbenen ansågs vara en utmärkt förvaringsplats för pallade äpplen, när fickorna var fulla.

Men Pesadrängen då? Han ser glad ut, kan det vara terminsavslutning på hösten, det är snö på bilden som synes. Att han var en Pesadräng är enkelt för mig att påstå, han har nämligen Högre Allmänna Läroverket för gossars skolmössa. För gossar ja, så hette det 1954 när jag intog byggnaden. Märket i mössan är det som identifierar honom. Det är en ring och i denna en uggla.

Ugglor är intressanta och förekommer ibland i stadens historia som namn på hus, Ugglebo på öster vid hörnet Fortunagtan-Kanalgatan är ett känt exempel och numera rivet. Här har det säkert inte funnits några ugglor, inte heller har det bott någon familj Uggla. Nej, i denna fastighet inackorderas ofta pojkar på Läroverket som inte var från staden och de hade som synes en uggla i sitt skolmösseemblem.

Källa

Melker Fredbrant Jönköpings Parker