Annons

Själv minns jag mycket väl Höög i Stadsparken. Det var efter en svår storm, troligen den 9 januari 1954, som han dök upp i övre delen av parken. Det hade skett svår stormfällning och Höög hade varit initiativrik och tagit vara på stormfällt virke. Han kapade lämpliga furustockar i rätt längd, byggde upp en koja och drevade mellan stockarna med mossa. Kojan låg i anslutning till ett berg, en sida var med andra ord berg och de tre andra timmer. Någonstans norr om hjorthagarna som anlades under ett antal år med början 1950. Det fanns med andra ord en hjorthage när hans koja kom till. Möbler byggde han av krokiga rötter han grävt upp, han anlade rabatter och stigar och inte minst så murade han in en spis med skorsten i kojan.

Annons

En turistattraktion
Hur kunde han få tillstånd till detta. Bruka timmer från Stadsparken, som ju ägdes av staden och förvaltades av Stadsparkstyrelsen sedan 1947. Bygga på allmän mark utan byggnadslov? Vad sade sotarmästaren om spisen? Ja. frågorna kan bli många men ingen av dem intresserad Höög och han frågade ingen. Myndigheterna försökte avhysa Eremiten men han hade blivit en turistattraktion och att gå fram med tvångsmedel ansågs olämpligt. Dessutom störde han ingen och han vårdade kojan med omgivning. Den kom att bli kvar i mer än 10 år.

Sålde skosnören
Höög var väl vad vi idag skulle kalla en särling. Han bedrev försäljning av ”korta varor”. Ett underbart gammalt begrepp, som väl ingen idag förstår innebörden av. Korta varor var varor som såldes per styck i motsats till långa varor som såldes efter vikt, volym eller längd. Enligt Höög själv sålde han huvudsakligen rakblad och skosnören, ”något han aldrig blivit fet på. Ibland kan jag få ihop två, tre riksdaler om dagen, ja ibland fem, men då måste det vara torgdag”. När artikeln i JP är införd är Höög dock pensionär och får 300 kronor i månaden och det var en hel förmögenhet för honom.

Duktig cyklist
Höög var född på Öster i Jönköping men på 1920-talet flyttade han till Stockholm och kom att bli kvar där i hela 26 år. Han hade då sin utkomst i hotellbranschen. Han var dessutom en duktig idrottsman och tävlade för Hammarby IF. Det var en hel del grenar men mest framgångsrik var han som cyklist. Återbördad till Jönköping gick han med i Jönköpings Cykelklubb. Klubben hade dålig ekonomi men 1925 hade klubben möjlighet att för första gången skicka iväg en cyklist på tävling utanför Jönköping. Det var Anders Höög, som fick representera Jönköpings Cykelklubb, och tävlingen gick av stapeln i Göteborg.
Eremiten, enslingen eller som man sade ibland, grottmannen, behövde dock inte alltid bo i den dragiga och kalla kojan i Stadsparken. Han hade en ungkarslya på Östra Holmgatan att dra sig tillbaka till. Men så fort vädret så medgav återvände han till naturen och friheten i Stadsparken.

Källor
Jönköpings-Posten 1961

Agneta Åsgrim Berlin Vid tall och timrad knut
Jönköpings Cykelklubbs historia på nätet