Häromdagen träffade jag en man i Esplanadparken som bara hade en tand kvar i underkäken. Han sa: “Jag har bara en tand kvar - och ändå får regeringen sitta kvar”. Han verkade inte vara så insatt i den politiska lekstugan, som pågår nu i riksdagen. Hur det slutar vet ingen. Jag skriver nu från mitt hjärta: Oavsett hur regeringen kommer att se ut, så tänk på de svaga i samhället. Och tänk inte bara, agera i praktiken - agera i politiken.

En annan dag, så träffade jag en man helt utan tänder. Och han sa: “Inte nog med att jag är tandlös - jag är bostadslös också”.

I Esplanadparken träffar jag då och då grabbarna Brännlund. De har en huvudsysselsättning: att ta några öl och gärna en eller två supar, ibland ännu fler. Dessa herrar har tänderna kvar, både där upp och där nere. De får bo hos sin mamma. Så de får räkna sig som en överklass i underklassen.

Annons

En dag när jag är på Willys ser jag att det är en kund som stoppar på sig lite mat. Och i snabb takt försvinner utifrån Rosenhuset. En annan dag så möter jag den här personen vid Alf Henrikssons plats och då frågar jag: “Varför stjäl du?”. Han svarar: “Det är lätt att vara hederlig när man är miljonär, men när man bara har en krona i fickan, så är det lite svårare. Och det blir inte lättare om man inte ens har en krona.”

Klyftan mellan oss människor växer för varje dag som går. ”Vi och dom” är en bra beskrivning av dagens situation i Huskvarna, men även av situationen i hela Sverige och hela världen.

En person från Huskvarna, som var pastor i en frikyrkoförsamling blev för några år sedan sjukskriven av en läkare, som han haft som sin doktor i 30 år. Efter en tid kommer ett brev från Försäkringskassans förtroendeläkare, som talade om för pastorn att han minsann inte var sjuk och därmed berättigad till sjukpenning. Tala om dubbla budskap. Detta slutade med att han fick uppsöka socialen och begära bistånd för att kunna överleva. Tyvärr är han inte den enda som drabbas på det viset och förmodligen inte den sista.

Kommer inte pengarna från Arbetslöshetskassan i tid är man hjälplös. Eller som en 27-årig kvinna från Huskvarna sa, när jag träffade henne i HannasVarDagsRum hos Frälsningsarmén i Huskvarna: “Ska man vänta tills man dör, innan pengarna kommer från A-kassan”. Hon fick vänta tre månader på sina pengar. Räddningen för henne var matkassarna från Frälsningsarmén i Huskvarna.

Det är helt fel att det ska få vara så här. Men ingen förändring sker och jag och många andra undrar varför?

De som byggt upp samhället - många pensionärer - har det knapert. Varför ska det behöva vara så?

Jag träffade en klok kvinna i Esplanadparken i förra veckan. Hon var ute på promenad med sin pudel, det påminner mig om uttrycket: “Klok som en pudel”. Hon sa: “Snart har jag inte råd att äta vanligt mat, utan får nöja mig med hundmat. Pensionärerna får relativt små påslag på sina pensioner. Varför ska det vara så? Behöver det vara så?

Annat är det med Mia Frisk som nu lyckats med att få posten som regionstyrelsens ordförande. Den posten har getts hela 7 000 kronor i påslag på sin lön. Det finns tydligen pengar till denna höjning i landstingsbudgeten, men avgiften för att besöka akuten funderade Alliansen på att höja till 500 kronor. Nu har den nya politiska majoriteten slängt det förslaget i papperskorgen. Tack för det.

Dessutom höjs skatten. Hej och hå vad det är svårt att hänga med i det politiska livet. Det känns som att segla på Vättern - utan en som styr båten.

En kvinna som brukar besöka Huskvarna kyrka sa till mig: “Jag vill komma till kyrkan fler gånger, men eftersom jag är fattig-pensionär, så räcker inte mina pengar som det trots allt kostar att besöka kyrkan. Färdtjänsten är inte gratis - och man får tacka Gud varje gång de kommer i tid. Likaså kostar det oftast en liten slant att fika. Och man vill gärna också ha en slant till kollekten. Men alla dessa “liten slant” kan räknat på en månad bli “en stor slant”.

Det finns fler berättelser om fattig-Huskvarna och fattig-Sverige och fattig-Världen. Men nu får det räcka för idag.

Alla goda krafter måste samlas nu för att få tillstånd en annan situation. Kyrkorna i Huskvarna är viktiga när det gäller Huskvarnas situation. Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Allianskyrkan, Livets ord, Pingstkyrkan, Kungsportens kyrka och Svenska kyrkan är exempel på kyrkor, som är viktiga för att skapa ett Huskvarna som präglas av solidaritet i praktiken.

Kyrkorna möter många människor i utsatta situationer och kan och ska se till att dessa människor får sin röst hörd i samhället.

Kyrkornas diakonala verksamhet behövs nu mer än någonsin. Satsa mer på diakonin och den sociala verksamheten i kyrkorna för att hjälpa dessa människor i fattig-Huskvarna, som riskerar att stjälpas av andra delar i samhället.

Kyrkan ska också vara en mötesplats, där människor får komma till tals och hur vi ska få ett rättvisare Huskvarna, ett rättvisare Sverige och en rättvisare värld.

Nu gäller: “Alla människors bästa och att skapa ett gott Huskvarna, ett gott land och en god värld”.

Och i det sammanhanget kan en tro på Jesus vara till god hjälp.

Nu har Frälsningsarméns julgryteinsamling startats. Det kommer att finnas möjligheter att lägga en slant i grytan inne i Rosenhuset. Dessa insamlade medel går till Frälsningsarméns arbete för att hjälpa människor. Och det är många i dagens samhälle, i dagens Huskvarna som behöver få del av SOLIDARITET I PRAKTIKEN.

Hjälp den som hjälpen behöver - även du.

Gud välsigne er alla.

Hans Mannefred

Folkbildare/fristående samhällsdebattör