Annons

Vladan Ladan är ny tränare i Råslätts SK denna säsongen och vi har bestämt tid för en intervju på ett kafé i centrala Jönköping. Det visar sig tidigt att det här samtalet kommer innehålla betydligt fler och större frågor än försäsongsformen, en spännande trupp och lagets målsättning.

Vladan Ladan rör ner socker i sitt kaffe och vi konstaterar båda hur kul det är fotbollssäsongen nu drar igång och att seriepremiärerna avlöser varandra. Att han är genuint fotbollsintresserad märks tydligt och på frågan varför det blev just fotboll dröjer svaret inte länge.

– Det kändes naturligt. Jag har haft fotbollen med mig hela livet, så långt bak jag kan minnas. Jag kommer ihåg att min pappa och min farbror pratade om en vit tröja. Jag tror aldrig ens de nämnde lagnamnet, utan bara den vita tröjan. Den vita tröjan som helig.

Annons

Den vita tröjan bars och bärs av kroatiska laget Hajduk Split. Familjen Ladans favoritlag.

– Jag minns sångerna om den vita tröjan. Det var Hajduk Split för mig, då var det inte just för att det var fotboll, utan det var bara den vita tröjan och Hajduk Split. Sen blev det fotboll, vissa matcher såg pappa på tv och jag sprang runt och spelade. Även när vi fick fly från kriget och var i olika läger sprang jag runt och sköt på betongväggarna.

Kompisars föräldrar tog sina liv

Kriget. Vladans pappa anslöt till armén. Familjen fick spendera tre månader i ett skyddsrum på fem kvadratmeter när bomberna föll utanför. Han minns tillbaka på hur hans mamma fick sin son och dotter att be till gud när explosionerna avlöste varandra. Familjen flydde till Sverige, Vladan berättar att de så småningom hamnade i Alvesta. I fyra år fick de vänta på besked om uppehållstillstånd.

– Under den tiden visste vi inte om vi skulle bli utslängda eller ej.

Det måste varit en tuff tid?

– Mycket tuff. En del av mina vänners föräldrar tog självmord, några gav upp och stack. En del av dem fick uppehållstillstånd lite senare, men då var det för sent eftersom de lämnat landet. Det hände mycket under de fyra åren. Jag har mycket att berätta och jag kommer skriva en bok om det någon dag. Det är så mycket sjukt som hänt, hur han eller han bara försvann, säger han med något mer dämpad ton innan han fortsätter:

– Men fotbollen blev som en räddning på gården. Man spelade tills det var så mörkt att man inte såg målen längre, även om jag hade träning så kom jag hem och spelade efteråt. Antingen tills det var för mörkt eller för att morsan skrek att "nu kommer du in!".

Han testade andra sporter som barn. Bland annat både tennis och handboll. Men det handlade om att testa, det var bara fotboll han spelade, som han själv uttrycker det.

– Det andra var bara en kul grej, säger han och skrattar.

Tillbaka till frågan om varför det blev just fotboll. För det visar sig att ett starkt minne från den första tiden i Sverige är ett minne som delas av stora delar av Sveriges befolkning.

– När vi kom till Sverige såg jag Ravelli i VM 94. Att det blev fotboll var snacket om den vita tröjan och Ravellis dans i VM. Vi har träffats ganska mycket och vi jobbade tillsammans på Ravelli Camp i somras, det var så stort för mig att jag fortfarande ryser. Att jag fick ett så starkt intryck av honom tidigt i Sverige och sedan får jobba för honom.

Tiden i Alvesta GIF

Vladan Ladan började i 10-årsåldern spela fotboll i organiserad form. Hans första förening blev Alvesta GIF. Att få börja spela i ett lag, med lagkamrater och tränare var en wow-upplevelse.

– Jag kommer ihåg väldigt mycket och jag har tänkt att kontakta mina gamla tränare i laget. Jag kom nära en av mina ledare, det var den första människan utanför familjen som jag såg upp till. Jag kunde släppa in någon, en ledare. Det blev en öppning för mig, han blev mer än en tränare. Det var någon att prata med och därefter stod jag oerhört nära mina tränare. Jag ställde mycket frågor och hade en stor respekt för vuxna. Jag ville veta hur man tänker och hur man gör, utan att på något sätt ifrågasätta.

Åren gick. Drömmen om att få ta på sig den vita tröjan levde kvar. Han var på ett provspel med Hajduk Split, men det ledde ingenstans. Istället gled han in på tränarbanan, från början av en ren slump. Östers IF ville dra igång ett nytt P16-lag, spelarna i laget var de som inte tog plats i det pojkallsvenska U17-laget, men som Växjöklubben trots det ville ha kvar i föreningen. Vladan Ladan fick frågan om han kunde tänka sig att ta några träningar med laget.

– Det var så häftigt. Allt jag hade fantiserat om när jag spelat Championship Manager hela nätterna hemma, att ha en idé om något och få ut det på planen. Jag kopierade övningar från gamla tränare och allt satt så fint. Efter en vecka ringde jag själv till Öster och frågade om jag fick ta laget.

Öster nappade direkt och Vladan Ladan blev huvudtränare för det nystartade pojklaget. En av spelarna var Modou Barrow, som nu huserar i engelska klubben Reading.

– Jag har fortfarande kontakt med honom. Jag hälsade på honom när han spelade i Swansea. Jag kommer ihåg när han spelade mot Manchester United och fick krama Zlatan. Det var så häftigt, jag hade tårar i ögonen. Det var så stort, en kille som inte platsade i U17 och som sedan tog sig till Premier League.

– Att få flytta upp en spelare var verkligen "wow" för mig. Jag gjorde allt jag kunde, från början var tanken att laget skulle träna två gånger i veckan, det blev fyra. De fick träna så mycket de orkade. Jag ville skapa något och det gick lite för snabbt ibland.

Intervjun går ner i tempo igen. Pratet om att han ville skapa något glider in på hur han satte en press på sig själv att imponera på och göra sin pappa stolt.

– Med det som hände i kriget. Flykten och min oro att familjen skulle försvinna. Jag ville skapa något för dem, det skapade en inre press som är svår att beskriva. Jag skulle göra det till vilket pris som helst. Att höra sin pappa skrika mitt i natten, att själv ligga sömnlös och vara orolig för att något ska hända. Det tar på en fysiskt och psykiskt.

– Det var min pappa jag skulle imponera på. Drömmen om att spela i den vita tröjan gick inte, men drömmen att ta över den vita tröjan lever. Den drömmen blev större än allt annat.

Ska utbilda Råslätts ledare

"Det finns otroliga möjligheter och stor utvecklingskapacitet", säger Vladan Ladan om Råslätts SK.
Foto: Erik Boström

Dagarna blev till veckor, månader och år. 12 år efter att han tog över Östers nystartade pojklag har han hamnat i Råslätts SK. Den klubb vi egentligen skulle prata om. Jag säger att det känns som om det är bra fart i föreningen.

– Jag känner likadant. Det finns otroliga möjligheter och stor utvecklingskapacitet. Vi måste få allt på plats, att ge folk direktiv, kunskap, utveckling och utbildning. Vi måste jobba med både ledarsidan, föreningssidan och spelarsidan, säger den nya tränaren som kommer hålla ledarutbildningar inom RSK.

– Jag har varit akademichef i Åtvidaberg och har utbildning från förbundet. Det är en häftig och spännande utmaning och vi har inte bråttom. Jag vill skapa en minnesvärd tid här, sen om det blir 1 år, 2 år eller 5 är inte det viktiga.

– Jag bad klubben om plats och tid att ändra, och det har jag verkligen fått. Det handlar inte om några märkvärdiga saker, mer hur vi ska bete oss. Hur folk ska få en finare bild av både föreningen och området. Hur vi uppträder på planen och den biten.

Han säger att han har stort förtroende gentemot föreningen och att han känner att föreningen har stort förtroende gentemot honom. Så var inte fallet under hans senaste tränaruppdrag. Ett uppdrag som bara blev några månader långt, därefter gick han och Motala AIF skilda vägar. Uppbrottet blev infekterat. Klubbens ordförande Stellan Axelsson berättade för Corren att styrelsen inte trodde MAIF skulle nå sin långsiktiga målsättning med Vladan Ladan som huvudtränare. Vladan själv uttryckte i en intervju med mvt.se att klubben sköttes på division 6-nivå.

Nu har vatten runnit under broarna. Huvudpersonen säger att han har pratat med personer i klubben och rett ut saken. Han ser fram emot att åka dit och titta på hemmapremiären.

– Jag hade lite problem med några som inte är kvar i föreningen, men det känns utrett för mig. Jag hade ambitioner och kände förtroende, men det blev krångel. Däremot fick jag inte sparken, vill jag inte vara på en plats ska jag inte vara där. Men jag vill släppa det nu.

Tar du med dig något från tiden i Motala?

– Jag tar med mig allt. Jag skissar alltid ner vad som händer, både för min bok och för min nästa utmaning. Vad gjorde jag för fel? Kunde jag haft mer tålamod? Var jag för aggressiv? För ambitiös? För känslig? Men jag känner att jag har gjort rätt, jag stod på mig.

"Ingen press utifrån"

Under hösten följde han den division 2-serie som nu både Råslätts SK och Husqvarna FF tar plats i. Han fick då intrycket att den var något sämre än den serie Motala spelade i, samtidigt som han är tydlig med att han inte underskattar lagen och spelarna. Han tycker sig ha bra koll på vad som väntar.

Vad tror du om eran säsong?

– För första gången har jag ingen press utifrån på att jag ska imponera. Men jag själv vill alltid imponera och den inre pressen på mig själv är större än något annat nu. I mitt huvud är det topp 3 för oss, men med den lilla erfarenheten vi har måste vi vara ärliga mot varandra. Men jag tror att vi kommer vara i toppen.

Vi har nu suttit på fiket i en timma. Efter en kortare fotografering tackar jag för mig, men innan vi går vill Vladan Ladan lägga till en sista sak.

– Det här med att jag kände att jag måste imponera på min pappa. Det är bättre nu, när jag ser hur lycklig han är när han leker med min systers barn. Allt är bättre nu, min pappa mår bra.