Annons

Så småningom kom ishockeyn i Vätterbygden igång och den första renodlade ishockeyklubben var SK Dacke som startade så smått i början på januari 1945. (Läs gärna om SK Dackes öden och äventyr i Magnus Widells utmärkta bok ” Startblock och bakåtpass”).

Fakta

Den 29/10-46 uppmanade alliansen, brevledes, 15 klubbar att ansluta sig för att få igång series..

Fakta

Den 29/10-46 uppmanade alliansen, brevledes, 15 klubbar att ansluta sig för att få igång seriespel. 9 klubbar nappade på inviten och säsongen 46/47 spelades en enkelserie i ”Div.1 Nordvästra Småland ”. Lag och resultat enligt följande:

Vättersnäs IF   8  7  1  0   30-11 15

Tabergs  SK   8  7   0   1   56-11 14

IK Stefa         8  5   2   1    40-20 12

Huskvarna IF   8  4  1  3   22-29   9

Norraham GIS  8  4  0  4   37-22   8

Jkpg Södra IF  8   3  1  4  20-26   7

Norraham IK  8  2   1   5   13-31   5

SK Dacke  8   1   0   7      13-37   2

IK Cyrus  8   0    0    0      12-58   0

 

Alliansen bildades
De tränade på Rocksjöns is så gott det gick. Deras medlemmar vädjade i en artikel i Smålands Folkblad att medlemmarna skulle komma till Rocksjön och hjälpa till med bygget av en hockeyrink. Så skedde och strax därefter bildades ” Arbetsutskottet för A6 IF, Jönköpings CK och SK Dacke”, som lite senare ändrade namn till ”Jönköpings hockeyallians”. Syftet var att få till stånd en kommunal anläggning för ishockey. Så blev det och Svenska Ishockeyförbundet sköt till 750 kronor i startbidrag.

Rolle Stoltz i första matchen
Den första riktiga ishockeyrinken byggs på ”Oxabacken” (framför A6:s kanslibyggnad). Den stod klar i januari 1946. Den 1 februari 1946 spelades den första riktiga matchen i Jönköping. Det var ett distriktslag från Småland med spelare från bland annat SK Dacke. De mötte allsvenska Atlas Diesels IF från Nacka och förlorade med 7-3.
Atlas diesel besökte även vid detta tillfälle Ljungby och spelade mot Troja. Det var en uppvisningsturné som finansierades av Svenska Hockeyförbundet. Detta Nacka-lag var från början ett korplag, men blev med tiden allsvenskt. Deras mest namnkunnige spelare var Roland Stoltz. Samme ”Rolle” som långt senare fick epitetet ” Sveriges bäste långsamme back ”.

Annons

Början på något stort
I och med detta hade ishockeyn fått ordentligt fäste i Vätterbygden. Ett faktum är att fyra av de fem främsta lagen är idag en historisk del av HV71. Tabergs Sk är det lag som inte har någon anknytning till HV71.
Vättersnäs IF hade enligt ovan bildats 1937 utan att ha ishockey på programmet. Deras första officiella ishockeylag såg dagens ljus 1948.(se foto). De hade redan börjat planera för en egen rink i Vättersnäs, men det skulle ta ett par år att få den klar. Under tiden fick de spela sina hemmamatcher på Rosenlunds IP (låg där badet ligger idag), Oxabacken och i Friaredalen.
Platsen, där rinken byggdes, var ett kärr (tidigare en göl), som var sankt. Det krävdes 400 billass med grus för att vattnet skulle stanna kvar vid spolning. Det tog cirka tre år och mycket ideellt arbete innan IF:s hemmaplan var spelduglig. Marken hyrdes på tio år av byggmästare Gustav Käll i Vättersnäs.

Bytte om i källaren
1952 firade Vättersnäs IF 15-årsjubileum och hade då 100 medlemmar. John ”Jompa ” Nykvist var lagledare för VIF och styrelsen bestod av ordförande Stig Andersson, sekreterare och kassör var Åke Wärn. På den här tiden var spelarna  inte så bortskämda, omklädningsrummet fanns i Berndt ” Phyllis ” Holmqvists källare. Han hade en villa på  Andreévägen varför spelarna till och från matchen fick gå på sina skridskoskydd snett över Huskvarnavägen och ner till rinken.
Tack vare en framsynt man, förre stadsarkitekten Bengt Palmberg, fick Jönköping i slutet av 1958 Sveriges första inomhall för ishockey. Inte bara Sveriges förresten utan Nordens första. Det blev utan tvekan ett lyft för hockeyn i Vätterbygden. Vi hade många lag i skiftet 50-60 – talet. Förutom Vättersnäs fanns Huskvarna IF, Stefa, Tabergs Sk, NGIS, Reif, Hammarhöjden ( från Mariebo )  och kanske något till. Alla ville förstås spela i Ispalatset som det kallas i början.

Över 5000 i ispalatset
Det invigdes den 11 december 1958. Första matchen gick mellan Vättersnäs och Pressen. Pressens lag var ett hopplock av spelare från de andra lokala lagen. Pressens lag vann med 8-6. Första seriematchen spelades mot Diö, en ort söder om Växjö, och ”Sanna Panters” vann med 7-1. Andra hemmamatchen mot Åseda gick ännu bättre, seger med 9-2.
År 1959 hände det grejor. Fredagen den 2 januari kom Alvesta hit. Det blev en historisk match. Hallens kapacitet var 5 000 åskådare. När matchen kom igång hade 5 755 klämt sig in. Småländskt publikrekord! Trots detta beräknades det att cirka 1000 personer aldrig kom in. Det blev lite kalabalik, bland annat sprängdes en entrédörr. Matchen då (?) jo det gick bra. Vättersnäs vann med 5-4 och lagets affischnamn, Mike Desilets, gjorde tre mål på tre minuter!

Folkets lag
Lite om spelarna i ”Sanna Panters”, som utan tvekan var ”folkets lag” i Vätterbygden . Där fanns många profiler. Vad sägs om Mats Eriksson, målkungen? De flesta mål han gjorde var på passningar från Bengt Ljungbergh. Då får vi väl döpa Bengt till passningskungen. Detta var en tid då det fortfarande pratades svenska i speakerbåset .
Vilka spelare fanns det mer? Jo, finliraren ”Lolle”, som blev HV71:s första tränare. Han hette Folke Johansson , senare Jörneke, men alla sa bara ”Lolle”.
I laget fanns också trotjänarna Hasse Ousbeck och Bengt Eklöf samt den folkkäre målvakten ” Pelle Mårten”, Per Mårtensson. Sist men inte minst den spektakulära värvningen från Kanada, Mike Desilets. En fantastisk  ishockeyspelare när han spelade, men han satt också i utvisningsbåset ganska ofta  på grund av sitt heta temperament och sina hårda tacklingar. Han spelade i Vättersnäs, i stort sett bara en säsong 1959 . Han hann dock med att bli damernas favorit. Han älskade att komma in sist på isen, på det viset blev det störst ovationer. Mike var 24 år när han kom till Jönköping från klubben Trois Riviére Lions i det fransktalande Kanada.

Förste landslagsspelaren
En annan spelare som bör nämnas var den försynte Stellan Engvall. Det var väl ingen arbetshäst om man så säger, men han var en riktig måltjuv. Arne ”Lill-Arne” Johansson var Vättersnäs första bidrag till landslaget. Han spelade 5 A- och 30 B-landskamper. Åren gick och 1967 gick Stefa och Vättersnäs ihop, av ekonomiska skäl, och bildade Vätterstads IK. Det gick väl hyfsat några år men 1971 samma år som Jönköping blev storkommun, slog Vätterstad och Huskvarna IF ihop sina påsar. Det blev en fusion. Det var på modet denna tid. Tja, resten är hockeyhistoria med fyra SM-guld så här långt.