Fakta Gunhild Larking
Ålder:
73.
Bor: Trånghalla.
Familj: Tre barn, sju barnbarn.
Yrke: Pensionär.
Främsta meriter: Fyra på OS 1956, fyra på EM 1954, fem SM-guld, flera landskampssegrar.
Intressen: Trädgården, sy, sticka och virka.

Gunhild Larking har ett framgångsrikt 50-tal att se tillbaka på. Som 16-åring blev hon uttagen till OS i Helsingfors 1952.
- Jag lyckades bra på några tävlingar och var med på någon landskamp. Jag blev bättre än en konkurrent och fick platsen, minns 73-åringen.
Väl på plats i Helsingfors klarade Gunhild 1,55 och slutade nia, en placering hon var belåten med.
- Det var bland det bästa jag hade presterat dittills, men jag slog svenskt rekord i Bottnaryd strax efter OS och hade jag hoppat lika högt i OS hade jag kommit högre upp i resultatlistan.
1954 slutade Larking fyra på EM i Bern, innan det var dags för ett nytt OS-deltagande två år senare. Den här gången bar det av ända till Melbourne i Australien - och då nådde Gunhild karriärens största framgång. Genom att slå nytt svenskt rekord på 1,67 slutade hon fyra.


Gunhild Larking i trädgården vid villan i Trånghalla som emellertid är ute till försäljning. "Jag orkar inte sköta det själv längre", konstaterar hon.

Var gravid under OS
- Jag hade en bra dag. Att vara fyra i världen... det var något otroligt. Att jag slog mitt tidigare rekord var rätt häftigt. Jag var inte besviken att det inte blev någon medalj, utan var jätteglad över min prestation.
Redan under OS var Gunhild gravid, och valde därför att avsluta karriären trots att hon bara var 20 år.
- Jag visste inte att jag väntade barn när jag tävlade i OS, men när jag fick reda på det tyckte jag det var bra att lägga av.
Beslutet att sluta med höjdhoppandet blev ganska självklart för Larking, som inte var helt bekväm i rollen som elitidrottare.
- Jag ville bli av med kraven och vara mig själv. Jag ville bli omtyckt för den jag var och inte för att jag hoppade höjdhopp. Jag kände väldig press från media att prestera bra. Den rollen var jag inte bekväm i.

"Kände krav utifrån att vara någon"
- Jag kände även krav utifrån att vara någon, kände att jag var tvungen att göra bra resultat och var besviken på mig själv när jag inte lyckades. Jag borde ha kunnat vara nöjd med mig själv, men hade dålig självkänsla i högsta grad och saknade den insikten.
Att Gunhild Larking överhuvudtaget valde att satsa på höjdhopp var egentligen en slump.


Gunhild Larking har både positiva och negativa minnen från den aktiva karriären. "Jag vet inte hur livet hade varit om jag inte hoppat höjdhopp, så jag fick godta det som skedde", säger hon.

- Min pappa var väldigt sportintresserad och tyckte att jag skulle gå med i en idrottsförening. Jag hade långa ben och gillade att hoppa och skutta. Eftersom jag var spänstig men inte speciellt snabb blev det höjdhopp.
Gunhild var 12-13 år när hon började med grenen, men hon tränade långt ifrån lika mycket som dagens stjärnor gör - och hade inte ens någon tränare.
- Det blev två pass med i höjdhopp i veckan, sedan sprang jag i skogen varje dag. Jag hade inte heller någon instruktör, vilket ledde till att jag hoppade sax- och inte dykstil, som de andra gjorde. Hade jag haft en coach hade jag kommit längre i karriären.

SM-guld och landskampssegrar
Det blev alltså aldrig någon medalj i de tre internationella mästerskap hon ställde upp i. Men Larking, som representerade Jönköpings AIF, kan stoltsera med fem SM-guld och ett flertal landskampssegrar mot olika nationer.
Varför kom du så långt i karriären?
- Jag var en som inte förlora, ville alltid vinna vad jag än ställde upp i.
Vad gav idrottandet dig?
- Ensamhet, jag åkte alltid ensam till träningar och landskamper och kom aldrig in i gemenskapen när vi hade landslagssamlingar. Jag var väldigt blyg och höll mig för mig själv.
Ångrar du att du valde att satsa på friidrott?
- Det var både positivt och negativt. Jag vet inte hur livet hade varit om jag inte hoppat höjdhopp, så jag fick godta det som skedde.
Den ensidiga träningen ledde till att Gunhild opererades för diskbråck redan som 27-åring, och på senare år har hon dessutom fått ont i upphoppsfoten.
- Kroppen är inte gjord för sådan träning, utan tar stryk, konstaterar Gunhild Larking, vars karriär dock nådde höga höjder.