I förra veckans upplaga av Jnytts artikelserie stafetten fick ni träffa Gustav Wremer, sångare och gitarrist i rockbandet Grande Royale. Han nominerade i sin tur Tomas ”Nisse” Eklund som driver BHT sanering i Tenhult.

– Han är en otroligt färgstark människa med det rödaste hjärtat. Han är en ny bekantskap för mig. Vi träffades av en slump och han blev en sådan snackis långt efteråt. Man måste träffa honom för att förstå, motiverade han då.

***

Om Tomas Eklund:

Ålder: 51.

Smeknamn: ”Nisse”. Namnet har hängt med sedan högstadiet och saknar logi..

Om Tomas Eklund:

Ålder: 51.

Smeknamn: ”Nisse”. Namnet har hängt med sedan högstadiet och saknar logisk förklaring.

Familj: Hustrun Annika och sönerna Johan, 28, och Viktor, 25.

Bor: Tenhult.

Intressen: Jakt och after work.

Läser just nu: Läser?

Ser på tv: Dokumentärer.

En sak som få känner till: Är svag för nytolkningar av gamla visor.

Annons

Jag kliver in i värmen på John Bauer hotel i centrala Jönköping. Det är inte svårt att lista ut vem dagens huvudperson är. Tomas Eklund står och språkar med flera i personalen inne i restaurangen och när jag kommer fram får jag ett varmt mottagande.

Han tar emot nomineringen med glädje och viss förvåning.

– Jag tror att folk tycker att jag är bra på att lyssna. Jag tar mig tid. Folk vet att de kan ringa mig om den konstigaste saken i världen mitt i natten, säger Tomas Eklund.

Han beskriver sig som en spontan, impulsiv och snäll person.

– Jag har nog alla bokstavskombinationer förutom i och q, säger han och skrattar.

Ganska fort får jag klart för mig vad Gustav Wremer menade med sin motivering ”man måste träffa honom för att förstå”. Det är lätt att känna sig avslappnad i Tomas sällskap och skratten avlöser varandra genom hela vårt samtal.

– Jag tror att ungdomar uppfattar mig som rolig, jag skojar ju en del. Men de ger också tillbaka extremt mycket. Vi har en väldigt klok generation som håller på att växa upp. Jag älskar att engagera mig i unga människor och jag tror att det är nyttigt åt båda hållen. Sätter man sig ner och lyssnar, visar respekt och inte bara stöter med pekpinnar får man så mycket tillbaka. Jag tycker faktiskt att vi har ett samhällsansvar i att ta hand om varandras ungdomar, säger Eklund.

Själv saknade han en sådan förebild under sin uppväxt.

”Vad ska det bli av dig när du blir stor?”

Vi spolar tillbaka bandet till början. Tomas Eklund föddes i Åtvidaberg och var tre år när familjen flyttade till Jönköping. När hans föräldrar skildes kort därpå fick han bo hos sin pappa på landsbygden i Tenhult.

– Min pappa hade någon idé om att man skulle hjälpa till jämt. Samtidigt tyckte han att jag var den lataste ungen som någonsin fötts. ”Vad ska det bli av dig när du blir stor?” sa han alltid.

I skolan krävde Tomas mycket uppmärksamhet, något som han själv tror bottnade i en stor osäkerhet.

– Jag var en sådan där jobbig unge.

När det blev dags för gymnasieval hade han inga egna idéer och hängde därför på en kompis som ville bli plåtslagare.

– Så det blev ett väldigt slumpmässig yrkesval för min del.

Det slutade trots allt med sex år i branschen.

– Jag hade roligt med mina kollegor men jag tror inte att en endaste arbetsgivare från den tiden saknar mig. Jag var väldigt omogen. När man gör saker utan att ha tänkt igenom det ordentligt så blir det lätt så.

Lumpen var inte Tomas grej.

– Jag är nog den sämsta soldat som gått genom Ing 2:s dörrar. Jag var ingenjörssoldat som det så fint hette, men i själva verket handlade det om att bygga broar. Jag hade svårt att ta order och löste det på ett omoget vis.

Kärlek vid första ögonkastet

Vi har slagit oss ner i varsin fåtölj i loungen på John Bauer hotel. Här har Tomas spenderat många kvällar med familj och vänner.

– Jag och min fru Annika älskar att vara ute på after work och umgås med folk. Det är väldigt berikande att träffa nya människor.

Och det var just under en utekväll som paret träffade varandra.

– Det var strax efter lumpen. Jag hade precis hunnit fylla 21 år. Jag fick syn på henne inne på Gunghästen i Jönköping. Jag tyckte att hon väldigt snygg.

Det var kärlek vid första ögonkastet och redan efter två månader flyttade de ihop i Annikas lägenhet på Öster. Därefter har Tomas aldrig flyttat ut.

– Nu har vi varit tillsammans i 31 år. Hemligheten tror jag ligger i att förstå att man inte kan vara sams hela tiden. Samtidigt är Annika tryggheten i alla min adhd-grejer. Hon är världens snällaste, goaste och klokaste.

Efter första barnet flyttade familjen till en villa i Tenhult och några år senare byggde de nytt efter egna ritningar.

En viktig bekräftelse

2010 fick Tomas en förfrågan om han ville vara med och starta företaget BHT sanering – han som under hela sin uppväxt fått höra att det aldrig skulle bli något vettigt av honom.

Vid den här tiden hade Tomas en anställning på företaget Ocab och det här var en viktig bekräftelse för honom.

– Jag fick chansen att visa att jag inte är helt kass och att man inte behöver kunna precis allt för att lyckas.

En av hans stora styrkor i livet, både på fritiden och i jobbsammanhang, har alltid varit att komma bra överens med folk.

Såhär nästan tio år senare kan Tomas sträcka på ryggen.

– Jag är jättestolt över mig själv, jag har skapat tio nya arbetstillfällen. De tre senaste åren har företaget dubblat sin bemanning. I år ska vi fokusera på att sätta organisationen eftersom vi har vuxit så fort.

I dag är BHT sanering beläget utanför Bråneryd och har även en filial i Nässjö. Företaget erbjuder allt ifrån asbestsanering till klottersanering.

Njuter av nuet

Samtidigt påpekar Tomas att det är viktigt för honom att hålla arbetet på en lagom nivå.

– Min pappa jobbade och jobbade och jobbade under hela sitt liv. Han hann vara pensionär i ett halvår innan han gick bort. Det var så otroligt sorgligt och har präglat mig mycket.

Tomas berättar att många personer i hans närhet har gått bort plötsligt och i relativt unga år.

– När min kompis pappa fyllde 80 år för ett litet tag sedan så åkte jag faktiskt hem till honom och gav honom en blomma. Det kändes så stort på något sätt – att fylla 80 – för jag känner ju knappt någon som har blivit så gammal.

Själv har han bestämt sig för att njuta av livet här och nu.

– Min fru är ledig varje fredag vilket är väldigt lyxigt och 90 procent av min arbetstid gör jag via telefonen. Så vi har det väldigt fritt, vilket jag alltid har stävat efter. När vi vill koppla av åker vi till vår stuga i Halmstad på torsdagskvällen och stannar över helgen. Det typen av aktiviteter har jag inte tänkt minska på.

De numera vuxna sönerna Johan, 28, och Viktor, 25, är Tomas stora stoltheter i livet och de nämns upprepade gånger under vårt samtal.

Ingen av pojkarna är intresserade av att ta över sin pappas företag, något som Tomas tycker är sunt.

– Det har gått sina egna vägar. Det är det som jag och min fru alltid har strävat efter i vår uppfostran.

Lämnar över stafettpinnen

Slutligen ber jag Tomas skicka stafettpinnen vidare. Valet faller på Lena Larking som arbetar i ledningsgruppen för Smålands Musik och Teater.

– Jag vill nominera en ny bekantskap som jag uppfattar som väldigt klok och med fötterna på jorden. Dessutom är hon väldigt rolig. Jag vill veta mer om henne, motiverar han.

Läs mer: