Annons

3 december 2017. HV71 möter SDE på bortais och vinner med 2–1, med på isen var HV:s stora talang Selma Aho.

Hon tvingades dock avbryta matchen efter att hon åkt in med huvudet före i sargen.

Sedan dess har hon inte spelat, i veckan meddelade hon via sociala medier att säsongen är över.

– Jättetråkigt och frustrerande. Det som är mest frustrerande är att jag inte vet när det blir bättre. Just nu är den här säsongen slut, jag vill komma tillbaka. Jag vill kunna gå en dag i skolan och inte bara gå hem och lägga mig i sängen direkt efteråt.

Jnytt satte sig ner och tog en pratstund med henne, och det blev en pratstund fylld av oro både för livet, hockeykarriären och skolan.

– Jag har knappt varit i skolan. Innan jul var jag inte något alls, jag testade att gå tillbaka efter jul men det gick inte. Jag har i princip missat tre månader i skolan, säger hon.

Annons

– Jag har haft bra dialog med lärare och de har satt upp en plan för mig.

"Måste hem och vila"

Nyligen fyllda 19 år går Selma Aho tredje året på Sandagymnasiet, om ett par månader är gymnasietiden över.

Klarar du att ta studenten?

– Ja det ska jag göra. Jag har fått hjälp för att jag ska klara den, och jag får längre tid på arbeten och sånt. Skolan har ställt upp, det har funkat bra. Det känns som att det kommer lösa sig på ett bra sätt. Det är förhoppningen, men jag vet inte. Jag vet att jag inte kommer få de betygen jag skulle kunna fått, det är inte kul. Det är klart att man vill få bra betyg, särskilt när man vet att man kan få bättre.

Hur ser en bra dag ut för dig nu?

– Då kan jag vara lite mer i skolan. Men det är ändå så att jag måste hem och vila efter. Läsa går inte. Jag får inte in det alls. Det har jag släppt helt. Är det något jag måste läsa får jag lyssna på det, då kan jag ligga och vila och ta in det utan att anstränga ögonen. Det är det som är jobbigt med att läsa, det blir bara en sörja.

Är hockeyn värd det?

– Ja... Nej... Jag vet inte. Just nu känns det som nej. Jag skulle hellre må bra och inte ha huvudvärk och ha en vanlig vardag.

Hur går tankarna?

– Fram och tillbaka. Det går upp och ner, i bland glömmer jag bort det för huvudvärken har blivit en vana. I bland kan jag hänga med kompisar en stund. Man är med kompisar men man gör inte så mycket, man ligger mest och pratar. Det är enklare att vara med dem man känner sig bekväm med, då behöver jag inte anstränga sig så mycket, säger hon och suckar.

Hon berättar att det under de senaste månaderna har varit svårt att fungera, och att tårarna har varit många.

– Många sammanbrott. Mer än vad jag förväntade mig. Det är svårt att sätta sig in i hur det är med hjärnskakning. Det är värre än vad jag trodde.


Foto: Peter Wilsson

Stor talang

Selma Aho är född 1999, uppvuxen i Umeå i en riktig hockeyfamilj. Hon har syrran Selina, 17, i HV, och brorsan Sebastian, 22, lirar till vardags i New York Islanders i NHL. Storebrorsan Samuel, 24 år, har precis som Selma en ofrivillig time out från hockeyn på grund av hjärnskakning.

Säsongen 2017/2018 skulle bli Selma Ahos stora genombrottssäsong, och det började bra.

– Sen gick det sämre, det är jättesurt, säger hon.

Den direkta tiden efter smällen blev inte bra, hon fördes till sjukhus i Stockholm i samband med smällen, men där röntgade man inte huvudet utan bara nacken och Selma satte sig i bussen och åkte hem med resten av laget efter smällen.

– Jag kommer inte ihåg händelsen, jag har sett det på video och fått det berättar för mig. Det var en kamp om puck och på något sätt fastande vi i varandra och jag flög in med huvudet före.

Hur mycket hjälp har du fått av HV?

– Inte jättemycket. De har mest sagt att jag ska vila. Sen har det varit min mamma och pappa som har hjälpt mig att fixa läkartider. Min pappa jobbar på vårdcentral i Umeå och han har varit i kontakt med neurorehab i Umeå, där har jag fått lite grejer som jag ska testa, dels en app som räknar med hjälp av pulsen hur aktiv jag kan vara den dagen och hur kroppen mår utöver hur det känns i huvudet

– De dagarna som det verkligen har sett bra ut kan jag cykla lite, då har jag fått specifika pass jag får köra.

Du är elitidrottare, hur mycket är "cykla lite" för dig?

– Jag får cykla två minuter och inte gå över 130 i puls sen ska jag vila i två minuter eller mer och vara under 100 i puls och det får jag göra fyra gånger. Det ska jag göra tills min kropp inte reagerar på det.

Har kroppen reagerat på det?

– Det har jag kunnat göra en gång, sen reagerade min kropp.

Oj, du är ganska långt ifrån hockeyn, hur känner du när du tänker på det?

– Ja. Mmm. Jag försöker att inte tänka på det, det blir för jobbigt. Jag har sagt det att jag hade mycket hellre brutit något, då vet man att den här tiden är det så och sen är det rehab en tid. Nu är det mer att "när man läker i huvudet" och det vet man inte, säger Selma Aho som är en i raden av hockeyspelare som drabbats av allvarliga huvudskador den senaste tiden.